Tankar på Valborg

Kära Valborgsmässoafton! Du är allt på en gång. Längtan, förväntan, på randen till försommaren. Skörhet, känslorna utanpå kroppen, isande vindar. En sak är säker. För mig är det en dag när jag har nära till nostalgi och att återvända till mina klassiker. Känner ni på samma sätt?

Du kanske aldrig når dit du vill nå Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få Men du får mig

Håkans Valborg Alltid med ett stänk av vemod där vid elden. När jag tänker på hur jag stod där och längtade så mycket. Att få ha min hand i någon annans. Och känna livet i mig. Många år senare vid samma eld med mina barn springandes runt benen. Tjatandes om korv och godispåsar och att få gå närmare. Röklukten i deras fleecejackor när jag lyfte upp dem och de lade sina armar runt min hals. Nu så fint att ibland få stå där tillsammans när de är utflyttade och bara till låns. Tidens gång blir extra påtaglig en dag som denna.

Det är precis nu som morgonrundorna är som allra vackrast. I ett hav med sovande vitsippor och solen som bryter fram i den skira grönskan.

Snart är sommarn här i purpurvågor guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor och i lunden dansa källorne

Vintern rasat ut  Tanken om att allt ligger framför oss ännu en gång. Naturen skänker vissheten, när himlen ler i vårens ljusa kvällar och solen kysser liv i skog och sjö.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

Karin Boyes dikt är gömd bakom överanvändningen i mer eller mindre bra vårtal, men den förtjänar att läsas i sin egen rätt. Kärleken till klassikerna är alltid stor hos mig.

Jag lämnar er med något som alltid kommer till mig denna dag. Madicken på väg till elden med sina nya sandaler.

Det blir kväll till sist, snart ska majelden tändas. Och nu ska väl sandalerna på. Nej, det ska de inte. Mamma säger ifrån, kan man tänka sig. “Vad ska man köpa sandaler för om man nu hela tiden ska gå runt i de här gamla kängorna?”

För hoppet är det sista som överger även en kylig valborgskväll, eller hur?!