Startar dagen med tweeniekamp. Hur många gånger kan man stå och argumentera för att det är tämligen vist att ha på sig ett par vinterskor när termometern visar ett antal minusgrader? Men AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAlla andra har gympaskor på sig. Klockan tickar, tårarna sprutar om alla orättvisor i denna värld – och det handlar inte bara om vinterskor utan om en hel massa andra saker också som man måste ta när skolan snart börjar… Man är inte värd ett ruttet lingon ens. Men så är det ibland. Och som tur är så finns det andra ögonblick också. Såklart.
This too shall pass, eller hur? I morse var jag supersnällaste mamman som fick både kram och puss – tack snälla sonen, sådana morgnar spar jag i hjärtat 🙂 Är beredd på att den snälla mamman försvunnit redan i eftermiddag när vi möts igen, upp och ner går det när man är nio år.
Morgonens debatt hemma hos oss handlade om varför sonen inte får cykla till skolan själv (han är 9 år) när det är mörkt och dessutom helt isigt utomhus. Att det är för att det finns kärlek och omtanke i det beslutet betyder inget när tuffa kompisar frågar varför han går. Då är man bara en dum mamma… Att andra föräldrar fattar helt andra beslut eller värst av allt kanske inte bryr sig, tänker min son inte på. Men i eftermiddag när han kommer hem är han go och glad igen. Antar att detta är föräldraoket att bära och om det är det så bär jag det med stolthet. It will pass!
Jessica och Camilla: Oh yes, det kommer såklart att passera och ersättas av annat smått och gott 🙂 Det händer alltid något det kan man vara säker på! Och så är man olika. I stridens hetta står man där som två kombatanter, men sedan är det mesta glömt när man ses igen. När man själv har gått och tänkt på och analyserat, så är det bara "hej, mamma" vadå? Det var väl inte så farligt. ok, vi kan väl tumma på att jag skall ha vinterskor om det är minusgrader". Nyttigt att påminna sig om att man har olika perspektiv här i världen 🙂
Ooh..jag kan tänka mig hur det kan bli i den åldern. Vi har en 4-åring här hemma som allt som oftast bara vill ha fleecen på sig när vi ska hem från dagis och ingen vinteroverall ovanpå det.. Inte så skönt när det är -10-15 grader.. Kamperna lär väl avlösa varandra och hela tiden handla om olika saker beroende på ålder. Oh well 🙂
Jag känner väl igen argumentet om att ingen har fula vinterskor på sig. Kylan har äntligen kommit till Skåne och jag har idag lyckats få min trettonåriga son att äntligen prova och köpa vinterskor och jacka. Enligt honom helt onödigt för han fryser inte. Glad blir jag om han nu också tar det på sig imorgon till skolan. För det är inte lätt att övertala en tonåring och jag väljer mina krig kan jag säga, det finns värre saker än att frysa.
Lisa: Alla åldrar har sitt helt klart och sedan är det ju en fråga om personlighet också. En sak vet man dock – man har ett antal kamper att se fram emot :)Anna: Ja, det gäller att välja sina strider här i världen. Överdragsbyxor är av någon anledning nästan tvärkört numera på skolan. Man behöver inte enligt skolan och då kickar det autonoma in. Klart att de skall få bestämma själva och att det finns värre saker än att frysa, men ibland får man lov att bara bestämma något. Det bästa är ju trial by error – att det faktiskt kan inses att man fryser och att man faktiskt behöver ett par vantar – och det lär ju vara ett begränsat antal år när jag kan stå och tjata på ett par skor. More to come i frågan helt klart 🙂