I citronens spår

Edouard Manet, 1880

Fyra laxfilébitar stirrar mot en i sin karakteristiska förpackning. Det blir inget djärvt val – potatis, morötter och sötpotatis med olja och salt på och skjuts in i ugnen. Vardagslyckan att finna några bortglömda bönor från förra sommaren djupt inne på en hylla i frysen – koka tre minuter – en smak av klorofyll. En ensam liten citron på köksbänken och en hastigt komponerad kall sås med crême fraiche, citronskal och saft, dill, peppar, salt och honung. I morgon skall jag plocka fram grillen säger maken. Och jag tänker att grilloset kommer ligga tätt här i nejden på fredag med puffen av värme som skall komma vår väg.

Jag pressar citronen med händerna, men har ju en sådan här tjusig sak av Anna Wadle i en kökslåda. Där kan den inte ligga – fram med den till alla citroner i sommar. Läs reportage om keramikern hos Tambur.

Jag bevakar några auktioner i telefonen med Josef Franks citroner i fokus, men det verkar vara fler som tycker om dem. Svenskt Tenn har tryckt två citronmönster – Citrus och Mignon som syns på bilden ovan. Inget av dem finns i produktion för tillfället, men jag tror att det här gula och blå skulle kicka igång sommarlängtan hos de allra flesta och bli en given succé om man tog upp det igen.

Efter middagen går jag ut i växthuset. Det blåser starka vindar, men glaset skyddar och förlänger kvällen. Här ute har jag en samling av favoriter som jag har köpt fler exemplar av på loppis. Solen bleker mycket, så man lägger kanske inte ut sina allra finaste, så perfekt att ha en hög med loppisfyndat för några tior. Överst ligger Lotte Möllers klassiska Citronbok. Omslaget är ju som klippt och skuret för växthusmiljön och så tycker jag så mycket om den! Boken kom i nyutgåva 2015, men originalet från 1997 är bättre och mer omfångsrik.

Tankarna går till huset i Skåne vars väggar är tapetserade med Morris (här en originalskiss till Fruit som nu ser ut så här). Det blir favorit i repris i sommar, denna gång tar vi med oss min bästa vän och hund. Glasverandan och jag – vi är i symbios de där dagarna.

Jag tittar på mina luktärtor som växer på i sina byttor. Ett av helgprojekten blir att plantera om dem – så här såg det ut förra året tillsammans med Maria Åströms klassisker. Om jag tycker om citroner? Jo vars. Du också?

4 comments

  1. Min allra bästa smak, barnen rynkar Dick på ögonbrynen när jag klyftor upp och äter som apelsin…

    Tack för fint inlägg med denna favoritfrukt på alla möjliga sätt.

  2. Jag älskar citroner och pressar gärna i citon i vattenglaset. Det känns snällt mot kroppen och inte alls surt för magen. Sonen äter klyftor. Jag tycker precis som du att ST borde ta upp produktionen av tygerna. blått och gult är så somrigt livsbejakande och jag hoppas du vinner hem tygerna.

    1. Det blev inga citrontyger för mig, men skam den som ger sig! Vackra är de och jag hoppas få se dem i nytryck framöver. Visst är det något speciellt med citronen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.