Det var ungefär som den där första promenaden på staden med barnvagnen. Hallå! Här är jag och min bebis! Det kändes stort. Mycket stort. I dag när jag hade lämnat Henrik på förskolan, var jag tvungen att gå en liten sväng på staden. Och jag fylldes av samma känsla igen. Hallå! Titta! Här går jag mitt under lunchen! Och bara för att jag kunde var jag tvungen att gå en stund samt köpa hem lunch. Världen är min!