Anna hade med sig nio väl tummade prinsess-inbjudningskort till förskolan i dag. Nästa vecka fyller hon sex år och tanken är att hålla ett litet kalas för sin Fjärilsgrupp. Allt är mycket spännande och sedan hon i går försäkrat sig på telefon att en deltagare är i hamn, är saken klar.
Polarn O. Pyret firar in julen med sin kampanj Cinderello. Alla är bjudna på festen som har prins- och prinsesstema med twist. PO.P fortsätter att arbeta mot traditionella förställningar om pojk- och flickkläder med en liten prinsessa i keps och en prins i slips och kilt. Lovvärt och viktigt då det sannerligen behövs andra bilder av barn än de gamla vanliga. Anna skulle dock vägra både kepsen och den grå klänningen med fina små veck till sitt kalas. Vad mamma tycker är fint är något helt annat än vad som behagar en liten sexåring med mycket bestämd vilja. Du kan väl köpa en brun tröja till dig själv om du nu tycker att det är så fint, var kommentaren senast på H&M. Och ja, det får jag väl göra.
Jag kan även konstatera att det randiga enväldet som jag befann mig i när barnen var småttisar är brutet. Min bonuscheck har antagit lite mer normala proportioner nu…
Jag stod faktiskt igår och höll i stråvecksklänningen du skriver om, och lurade på om jag skulle köpa den till Märta. Den är bedårande (skulle nog i hemlighet vilja ha en likadan själv…)! Men Märta är redan nu, vid 2 1/2 års ålder mycket bestämd med vad som är “iiiint”, fint, och inte. “Titty”, Kitty, och ljuva pasteller tycks stå överst på listan redan… dvs. drygt 300 kronor i sjön om inte ovannämnda klänning faller i smaken (hon sliter av sig kläder som hon inte tycker är “iiina”). Hmm. Vad månde bliva?
Anna: Ja, det är ju just den där dragkampen som jag allt oftare förlorar numera. Klänningen är ur mtt estetiska mammasinne så vacker och Anna skulle vara så fin i den. Hon skulle dock dra av sig den vid första bästa tillfälle och glatt hoppa i “glitter-rosa-kattryck”istället 🙂 Det gick bra här med mammas smak tills den lilla damen började förskolan. Då började jag långsamt förlora allt estetiskt grepp om garderoben. Och så får det vara just nu känner jag. Det är ju trots allt inte jag som skall ha kläderna 🙂
Min son fyller 6 år i veckan. Han är fortfarande väldigt medgörlig vad gäller kläder. Han kan tycka att någon tröja är coolare än den andra, mer är det inte. Vi får väl se hur länge det håller i sig…
Annika: Njut så länge det varar 🙂 Det är nog väldigt olika iofs hur engagerade barn är i sina kläder. För Anna är det mycket viljan att se ut som alla andra som gäller nu. Och det är glitter all the way!
Brunt är fult. Likaså grönt. Och blått är inte alls flott. Men rosa är urfint särskilt i bubbelgumsnyans. Allt enligt min mycket bestämda 5-åring. Trist tycker jag som vet att hon är finast i världen i blått med sitt blonda hår och blåa ögon. Men det är bara att bita ihop och prisa gud att den 3,5 åriga sonen fortfarande diggar mammans 70-talsmönsterfrossa.