Just nu blir jag tokinspirerad av Minimarkets Sofie Elvestedts lägenhet som visas upp i senaste Elle. Här finns ett suddigt smakprov från artikeln. Jag är svag för såväl William Morris som Josef Frank och här kombineras storheterna med väl utvalda loppisfynd. Det blir Morris pilblad i arbetsrummet i det nya huset. Jag vet inte om jag kommer att ta steget till Franktapeter – maken blir svårövertalad i det fallet tror jag. Kanske i min lilla walk-in-closet? Tanken att vakna med Paradiset är lockande.
Sedan gör det inte saken sämre att Elvestedt sympatiserar med min inredningsfilosofi som är mycket präglad av Josef Frank. Istället för att titta på vad som passar bra ihop, så utgå istället från saker som Du själv finner vackra. På vägen kanske det där personliga hemmet uppstår som är så mycket i fokus nu. Jag håller även med om tanken att hemmet skall få ta lite tid. Istället för att skynda fram, är det bättre att vänta lite. Just nu är jag så trött på det förutsägbara, oavsett stil. En trend kommer och folk hakar på. Konsumtionen går på högvarv. Jag känner mig mätt. Vad tycker Ni?
Det var ett härligt citat!
Det har tagit sin lilla tid, men nu håller jag till fullo med om det du säger. Kram
Det har varit min ledstjärna nu i 15 år. :-)Här får Josef flytta in till våren i form av tapeter gardiner i lek/tvrummet i källaren (när det blir färdigt vill säga). Men annars är Josef bra på att blandas in som barngardin, grytlappar, tändstickaskar, brickor… . Eller hur? 😉
Hej och tack för ett citat som jag verkligen behövde höra just nu! Ja det råder ju delade meningar om det där med att blanda. Själv lever jag gärna efter den principen efter att jag har “konverterat” från ett boende i mer gammal charm till att nu bygga bo i modern tappning. Det är just sådant här jag behöver läsa och höra just nu. Josef Frank är strålande i både bild och ord! 🙂
Sandra: Ja, det är en bra ledstjärna i inredning tycker jag :-)Anette: Det handlar säkerligen om en process också ja. Jag börjar nog bli gammal 😉 KramLox: Ja och det håller fint hela livet skulle jag tro 🙂 Japp, Josef passar nästan överallt enligt mig. Jag är lite av en Frankofil och tycker om det mesta. Och jag sympatiserar starkt med inredningsbudskapet.Mamma Mia: Jag håller med om Frank såklart 🙂 Det gäller att hitta en balans som passar en själv också. Man går genom olika utvecklingsfaser under resans gång. Det är lite var man befinner sig i livet också. Stora förändringar eller mer konsolidering? Jag är helt klart mer inne i en stabilseringsfas för tillfället. Även om det blir en stor förändring med huset, så står mina principer ganska fasta. Det räcker med hela huset liksom 😉
Kloka ord från Josef Frank! Jag håller fullständigt med dig vad gäller din inredningsfilosofi. Den fungerar dock bäst för de som har tid och känsla för inredning. Som inredare kan jag även se ett behov att man får allt fixat på en gång. Oftast har man möbler och andra ting som kan blandas med nytt och då får man ju den där mixen som man är ute efter iallafall! Titta in hos mig, om du vill, där finns en bild på en liten klädkammare/walk-in-closet med en mönstrad tapet. Det blir jättesnyggt och lyfter det hela ett snäpp!
Känner mig också mätt på konsumtion. Lite dubbelt eftersom jag faktiskt ofta uppmuntrar folk jag hjälper att konsumera. På senare tid har jag “kommit på” mig själv med att i stället uppmuntra till återanvändning och second hand. Såg som gräddet på moset i dag det prisade programmet “Planet Earth” för första gången. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något var en tanke som for igenom mitt huvud. Inte sant?
Annika: En inredares sakkunskaper skulle vi nog alla behöva lite ibland. Just att få någon annas ögon på sitt hem. Det är lätt att man fastnar. Jag följer din blogg med största intresse som synes. Jag tycker mycket om det du gör där. Charlotte: Ja, jag är saktrött. Det bara pumpas ut grejer – till vilken nytta? Jag är också dubbel där, eftersom jag levererar köptips och utvalda grejer här på bloggen. Men kvalitativ konsumtion är något annat tycker jag nog ändå. A Thing of Beauty, is a Joy Forever – eller hur 😉
När vi byggde huset var jag helt inne på att det skulle vara nytt, fräscht och modernt, ganska sparsmakat. Nu när vi bott här 1½ år har jag kommit fram till att jag uppskattar min mormors och farmors saker ganska mycket ändå, de har liksom blivit vackra igen. Så nu har jag en mysig blandning av nytt och gammalt och det är så hemtrevligt!
Anki: Ja, det kan vara så ibland att det tar tid att uppskatta saker. En mix blir oftast det bästa. Jag gillar en blandning som gör det just hemtrevligt!
Tittar ofta in här och hos den andra mamman. Har aldrig lämnat en kommentar, men nu när vi diskuterar herr Frank känner jag mig tvungen. Vi har tapetserat en del av vårt arbetsrum/hall med en tapet som bär hans mönster. Jag blir överlycklig varje gång jag kommer hem, så det var helt klart ett bra val.Vad gäller nytt och gammalt så blandar vi ganska friskt här hemma. Mamma och pappas gamla röda Chesterfieldgrupp samsas med en Gunnel Svensson-lampa och gula kuddar från Åhléns. Även i soffan har Josef bidragit med något, Teheran-kuddarna är en kär ägodel.Jag håller helt med dig om att det i ett hem måste få mötas stilar, för att det ska synas VEM som bor där.Tjing.
Soof: Så bra att du gav dig tillkänna så att jag upptäckte din blogg! Jag har varit inne och tittat på din tapet. Fin!
Vad glad jag blir att jag hittade hit precis idag. För jag sitter just med funderingen “Vad ska jag ha för stil i mitt hem?”. Jag gillar ju så himla många olika stilar… men jag vet precis vad jag tycker är vackert och inte.Så TACK för Josef Franks filosofi, en mycket klok sådan. Den ska jag gå efter framöver.Belle