Efter en svartvit temavecka är det en grå tisdag i dag. Mitt fotografi för dagen är ett sådant där som bara är knäppt i steget. Jag gick genom S:ta Carin kyrkoruin i Visby på väg till lunch på Bakfickan. För även om jag tycker om att fotografera så känner jag mig fortfarande lite ambivalent till hela företeelsen. För det första gäller det att bära runt på den ganska tunga systemkameran. I väskan eller runt halsen? Och om jag väl tar med mig kameran, så finns den där som en påminnelse om att jag borde använda den, annars har det ju varit ganska meningslöst att bära runt på den. Och ibland när jag har kameran med mig tycker jag att jag ser genom linsen, istället för att vara helt närvarande. Ibland kan jag känna att det blir mer av bildseende och letande efter fina motiv, än att bara vara. Regissör med Titta hit – bara en liten stund eller knäppa i flykten? Blommor är tacksamma objekt dock :). Och det är skillnad om jag från början har tanken och ambitionen att fotografera, än om jag bara tar med kameran när vi går till lekparken.
Vissa ögonblick vill man bevara, men frågan är om man alltid gör det bäst genom kameran. Ett typiskt exempel är luciatågen på dagis, där de stackars småttingarna bländas av alla blixtar. Kvalitén på bilderna blir ju dessutom sådär. Ibland har personalen den goda smaken att erbjuda fotografering efter den samlade sånginsatsen, men inte alltid. Och då är det fritt fram.
Vad har Du för förhållande till fotografering?
Fin bild och bra tankar kring fotografering! Själv bär jag runt på kameran så gott som alltid… känner mig lite naken utan, tittar alltid efter motiv, kan ju dyka upp nåt man vill fota!
Sirpa: Jag har inte kommit dit ännu. Men det är ju sådär – en bildsituation uppenbarar sig och man grämer sig över att kameran inte är med. Jag har inte haft systemkamera mer än ett och ett halvt år, så det kanske är en vanesak också.
Jätte fin bild. Jag håller med sirpa.Bra tankar kring fotografering!(Jag bär oxå runt på kameran så gott som alltid… känner mig lite naken utan, tittar alltid efter motiv, kan ju dyka upp nåt man vill fota!)=)
vilken vacker bild!
Jag skulle vilja ha med kameran överallt, men det är som du säger att vikten och storleken avgör att det inte blir så. Har jag inte med kameran dyker med största sannolikhet ett bra motiv upp. Det tar lite tid att vänja sig vid att fotografera “in public” om man står ett tag och testar motivet i olika vinklar. Folk tittar ju och undrar vad man fotograferar och om de missat något.Fin bild. Jag tyckte den såg lite grekisk ut först.
Men vad bra det blev! Otroligt fin bild!
Härlig berättelse och vackert tagit foto i den vinklen:-) Grått.. javisst.Tjing
fint kort.. jag älskar att fotografera..skulle bara vilja ha lite bättre grejor.. nu har jag en nikon d40..kanske några objektiv på önskelistan och en välbehövlig rengöring…du har en utmaning att hämta hos mig om du orkar:)kram
Vilken vacker grå ruin! Fotografera är kul och sedan jag började blogga är kameran med nästan jämt! /Anette
Jag är väldigt dålig på att bära med mig kameran men när jag väl gör det så fotar jag som bara den och då får jag också känslan av att jag ser allt genom kamerans lins och inte är närvarande (håller verkligen med dig, Weronica). Eftersom kameran är så tung så känns det inte helt självklart att ha den med jämt och i väskan får den absolut inte plats. En kameraväska kanske skulle vara något men känns lite för proffsigt för en som mig 🙂
Jättefint foto. Jag är ganska ny med systemkamera så än så länge följer den med mig på alla möjliga ställen. Kameraväska köpte jag på en gång för att kunna skydda kameran när den fraktas mellan olika platser. Tack vare att jag började blogga är det än mer roligt att ta foton. En ny värld har öppnat sig. Men sen finns det så klart tillfällen när man känner att det inte är rätt att ta fram kameran. Sunt förnuft får råda.Ha en fin dag.
Vilken snygg bild!Bra tankar om fotografering. Jag älskar att fota och har gärna med mig kameran (men har bara haft systemkamera sedan maj i år, så det är fortfarande ganska nytt för mig). Jag ser motiv överallt (speciellt när jag inte har med mig kameran av någon anledning ;))Ha en bra dag!
Jag är PRECIS som du när det gäller fotografering! Väldigt ambivalent och ofta tveksam till att släpa med mig den stora kameran. Älskar att ta bilder på saker som står still som blommor och mat men har svårt att få fina bilder på människor…;) Och så gillar jag att ta spontana bilder utan att få alla att se in i kameran men de tenderar liksom inte att bli så bra när man själv inte är så proffsig bakom linsen… svår det där!Kanske är det en fotokurs som ska till, har ju suktat lite på Mikaelas som du anmält dig till om jag inte minns helt fel…
Fin bild du tagit!Håller med om det är svårt att vara närvarande med kameran i handen. Vi var på höstpromenad i skogen i helgen. Jag hade tidigare noterat att det inte blivit några höstbilder tagna hittills, så nu skulle det minsann fotograferas. Vilket såklart resulterade i att mitt fokus på promenaden var mest att försöka få till roliga höstkort på barnen, när jag istället kunde ha njutit lite mer av vår första ordentliga höstpicnic…
Fin bild! Jag är själv lite ambivalent till fotografering, jag tar mest familjebilder och låter de mer konstnärliga vara, jag tror att det beror på att min farfar var en rätt känd fotograf som alltid hade kameran runt halsen och tog fantasiska bilder. Lätt att få prestationsångest där.
Jättesnygg bild! =)
Vacker bild! Men visst är det S:ta Karin? Tusen tack för en supertrevlig blogg!
Mycket snygg bild.. och jag bara älskade att gå o fota när jag på min hittills enda semesterresa till Gotland gick runt just och njöt av alla fina ruiner och gamla byggnader. Tankar runt fotografering.. känner igen mig sååå.. tänkte sist jag var och hälsade på mitt lilla barnbarn.. hjärtegrynet.. ja hon tror väl att både farmor och faster har en kamera fastsatt i ansiktet.. känner väl inte igen oss utan.. Då kom jag på att jag kanske skulle njuta av henne medan jag var där och inte njuta genom kameran sen när jag tittade på bilderna i datorn.. hmm.. får tänka mig för känner jag så man får rätt proportioner på tillvaron här i livet.. men visst är det kul, även om man går men en klump jämt.. ja det är ju för all del inte med jämt men mycket.. ha det MOnica
Jag känner mig också vldigt ambivalent, för precis som du beskriver känns det ibland inte riktigt som om man deltar… För att lösa problemet med att släpa omkring på systemkameran har jag (som ju är rätt otymplig) så har jag en liten kompaktkamera i handväskan, så jag inte missar något viktigt foto 😀
Sen jag började blogga har fotointresset ökat ordentligt. Jag köpte en bättre kamera, dock “bara” en kompakt som ändå är ganska storatt ha med sig, nyligen fick jag av min make en liten som jag alltid har i väskan utifall att. Fast ibland känner jag mig lite fånig och låter bli att ta fram den i alla lägen fast jag skulle vilja. Däremot använder jag nästan aldrig (den alltför stora) filmkameran vi köpte för några år sen, gillar inte att uppleva barnens luciatåg,resor o dyligt via filmkamerans öga även om det är kul att se dem efteråt, nej ibland vill jag uppleva livet “live”. Ta ngt foto och sen njuta av att se och höra.Men jag håller med dig blommor är tacksamma att fota!
I had got a dream to begin my own firm, however I did not earn enough amount of money to do that. Thank heaven my close fellow advised to utilize the personal loans. Thence I used the commercial loan and made real my dream.