För sju år sedan gick jag också i väntans tider. Då väntade vi inte på ett hus, utan på en bebis. Det är förstås inte alls samma sak, men ändå. Det är inte utan man blir lite nostalgisk och gräver i arkivet. Så här skrev jag på ett forum den 1 november 2001.
“Min man och jag konstaterade i morse att det var dags att vända blad på almanackan och det är ju den första november i dag! Småmånaden alltså, när det är tänkt att Liten skall titta ut och komma till oss! Det kändes som en evighet bort i mars när jag gick runt i lägenheten och bara hyperventilerade och skakade av lycka över mitt positiva test. Jag gick runt, runt och hade klassisk musik på högsta volym för att försöka lugna ned mig. Lika evighetslångt verkade perspektivet när vi var på ultraljud i maj och såg Liten för första gången, liksom när jag en söndagskväll framför TV:n kände den första lilla buffen från magen. November – tja vi kunde lika gärna ha snackat om mars som i planeten Mars. Nu är jag här alltså och tiden har faktiskt gått svindlande fort – framförallt denna höst. Jag vet när jag som orolig nygravid var inne och tjuvläste på denna sida och fick syn på inlägg som menade att tiden hade rusat fram under deras graviditet. Jag kunde inte bara tro på det, när signaturen var Weronica v 5+3. Varje dag var som en vecka och när man nästa dag kunde lägga på en dag till 5+4 var lyckan fullständig.
Jag trivs otroligt bra med min mage och denna graviditet som var så hett efterlängtad efter ett års försök. Visst är det lite tungt nu på slutet, men jag känner fortfarande magi över att det ligger en bebis i min mage. Jag känner ännu inte heller av någon rastlöshet eller att den här sista tiden helst får rusa fram. Snart, snart kommer Liten till oss och tiden går fortfarande svindlande fort, tycker jag. Sällan har väl november klingat så ljuvligt i öronen.”
Så november fortsätter att ha en lite magisk klang för vår del. I morse var vi ute vid huset för att måtta upp badrumsbeslag, mäta för bokhyllor och dörrmattor och inspektera en skinande vit murspis. Det var inte läge att fotografera i dag bland hantverkare som färdigställer det sista inför kontrollbesiktningen på måndag. Vi träffade även den kille som förmodligen skall hjälpa oss med stensättningar och gräs i vår. Mina gummistövlar är fulla av lera. Nu börjar vi räkna ned på allvar!
Fjäderkrans från Pottery Barn. Glammigt, ruskigt och ganska snyggt på en vit dörr.
November är magiskt i mina öron också för för 6 år sedan väntade vi vårt första barn just denna månad. Den 13:e blir hon sex år och är nu stor skolflicka, storasyster sedan drygt 4,5 år och bara vår undebara förstfödda, viljestarka, klocka dotter. Jag minns den hösten när vi väntade som magisk. Jag minns färgerna, dofterna och allt. Nu går vi i väntans tider igen men får vänta tills efter påsk innan denna bulle är färdigbakad.
Så fint skrivet! För sju år sedan gick jag också i väntans tider. Vi hade kämpat i 4 år, så vår bebbe var mer än efterlängtad! En vacker lördagsmorgon i november så kom han då till slut! Större lycka finns inte! Så för oss kommer november alltid att vara en mycket speciell månad. Så härligt att ni snart får flytta in i ert nya hus. Och ett så vackert hus, sedan! Kram!
I november för ett år sedan väntade vi på vår husleverens.. den 12 närmare bestämt, kom huset. Så vi gick i väntans tider förra året vid denna tid. Jag tycker nog att man kan jämföra detta med att bygga sitt eget hus ganska mycket med att vänta barn… åtminstone är det första gången som jag tycker att jag kommit i närheten av “väntabarnkänslan”… Och precis som med barnen går allt så mycket fortare än man tror.. Nu har vi bott här i fyra månader ganska precis, och mina barn är 13 och 16:)Lycka till med flytten!!kram
Förstår att november är speciellt för er! Även för oss aktiskt för då kom vår dotter till världen :)Kram!
Vilka fina ord från dagboken! Jag fick också mitt första barn i november, närmare bestämt den 28:e. Jag glömmer aldrig den första snön på hustaken som jag såg från mitt fönster på sjukhuset. Och personalen som satte upp alla ljusstakar i salarna inför första advent. För mig är detta magiskt! Fast dottern är inte så nöjd med att fylla år i denna månad. Yngst i klassen. När hon var mindre så brukade hon klaga “alla andra fyller år OFTARE än mig”…. Visst är livet orättvist ibland? ;-)//Charlotta.
Birka: Det är trevligt med något som skiner upp mitt i mörkaste november. Spännande med en liten vårbebis! Annika: Denna längtan och väntan och när de väl är där så är det värt allt på vägen. Jag hamnade i mina antecknigar från den där hösten och blev riktigt nostalgisk. Snart är huset vårt! Jag ser fram emot att ge ett virituellt housewarming-partaj 🙂 KramViveka: Alldeles sant. Om det är något som skall jämföras med det där stora, så är det nog denna husbyggarresa. Och visst går det svindlande fort! Tack!Stämningsfullt: Det gör onekligen mörka november lite trevligare! KramCharlotta: Haha! Känner igen det där. ALLA fyller innan mig – BUHU! Oftare var en ny variant ja 😉 Man glömmer ju aldrig de där dallrande dagarna. Något mycket speciellt att alltid bära med sig!
Hej! För 7 år sen hade jag en liten halvårstjej så här i november. Idagarna väntar jag på en liten tös igen:) Det ska bli så spännande men jag håller helt med om att vissa saker man funderade över då känns betydelselösa denna gång.
Anna-Clara: Mysigt med en liten bebis! Vissa saker förändras över tid helt klart. Man får andra perspektiv på saker och ting och en del blir mindre viktigt. Men magin över barnen består dock 🙂 Lycka till med allt!
….som igår…och nu går de i ettan! Kram!
Ville bara berätta att det blev en liten Julia den 1/11 och det är verkligen helt underbart och supermysigt!
Anna-Clara: Mina varmaste gratulationer till Julia! All lycka!