Vi städar och försöker reda lite i jullovsröran. Lite planlöst. Fortfarande lite ovilliga att skaka av oss de lata tiderna. Pyjamasgåendet. Bubblan. Jag hamnar framför en alldeles tom vägg i vardagsrummet. Som jag alltid gör den här tiden på året. Blanka blad. Nya blad. Borde. Kanske. Vi har fortfarande kvar respekten för att sätta upp saker på väggarna. Fotografier och tavlor ligger och väntar på att vi skall repa mod. På väggen ovan skulle jag vilja ha ett klassiskt sidobord. Med vackra blädderböcker. Med en liten lampa. Med en fin orkidé. Med en liten stereo så att min musik åter kan ljuda här hemma. Men än så länge är det alldeles tomt. Jag har inte funnit det där bordet ännu. Och det är mycket jag. Jag vill att det skall bli rätt. Annars får det vara. Tomt ett tag. Ett nybyggt hus som vårt liksom väntar på att få sin själ för att tala med de stora orden. Ibland får det lov att ta tid.
Nu föser jag fram de starka vårfärgerna igen. Krokus hamnar i varukorgen på stormarknaden. Ljuset. Det kära ljuset. Och en alldeles egen liten pyjamasskatt.
Jamen typ så här, förutom tavlorna som vi inte kan ha på den väggen, eftersom det är en skjutdörr bakom. Och det där sidobordet (IKEA Stockholm) är faktiskt galant när man tittar en gång till på det. Kanske det blir ett sådant ändå? Bild: Sköna Hem. Fotografi: Martin Cederblad. Av Karolina Karlsson.
För det kan dröja innan jag springer på ett vackert bokskåp med patina… Bild från samma reportage som ovan.
Åh jag känner igen ångesten så stark, jag har redan satt upp något och redan också känt nej det blev inte bra här…ett hål i en nybyggd vägg *snyft* men tien hela världen, man får tänka lite framåt, det kommer nog bli en del hål och vissa är lyckligtvis övermålbara:) Ett sidebord skulle jag med vilja ha någonstans men jag har inte något riktigt bra ställe för ett just nu! Ha en fortsatt fin söndag!Kram kram
Lyckliga jag har ett snarlikt skåp som det nedersta. Kommer från farmor så det känns alltid lite extra när jag tittar på det. I mitt näst senaste blogginlägg finns det på bild!/Caroline
Det gamla bokskåpet är underbart, ett sånt vill jag ha!
Var glad över din eftertänksamhet. Själv dånar jag på i full fart och det händer att det inte blev som jag tänkt mig. Skulle önska mig en gnutta mer tålamod!
Vilka fina inspirationsbilder! Sideboardet, tavlorna, allt.Jag vill också gärna vänta tills det känns rätt. Men sen blir jag så frustrerad emellanåt. Speciellt när det är som hos oss, att vi på en hel del ställen inte fått till funktionen ännu – då vill jag skynda på det hela. För att minimera kaoset. För att var sak ska få sin plats. Och då blir jag kluven.Sen har jag också svårt att ibland se det färdiga resultatet. Något jag tror ska bli bra, blir bara pannkaka. Annat som ställs dit som en temporärlösning blir istället bra. Det är inte lätt alltid 🙂
Mia: Allt syns ju så mycket när det är vita väggar. Och sedan är jag inte van vid reglar och gips. I en gammal stadslägenhet är det bara att banka upp vad man vill var som helst 🙂 Men man må repa mod och bli lite djärvare framöver!
Caroline: Lyckos dig! Jättefint är ditt skåp!
Ida: Jag också! Men jag undrar var jag skall finna det – Blocketnovis och ingen flitig auktionsbesökare. Jag kanske skall köra safe med IKEA först så att det blir något överhuvudtaget 🙂
Charlotte: Jo då. För det mesta uppskattar jag att jag tänker mycket innan, men jag kämpar med att bli lite mer av en doer 🙂
Mrs b: Ja, de är båda från en sådan där riktigt flådig våning i staden som gör att man baxnar lite här i sitt nybyggda hus 🙂 Jag är, precis som du, ambivanlent. Det är bra att tänka mycket innan, men ibland blir jag lite trött på mig själv och säger åt mig själv att fixa och göra istället för att tänka! En balansgång helt klart, men dagens tankar får mig nog ändå att blicka ut mot det där sidobordet. Och det är ju tur att väggarna har sällskap av diverse reglage och uttag i våra kära nybyggen 😉
Själv blev jag så inspirerad av bilderna i tidningen att jag åkte till Ikea och köpte sideboardet bums. Det är jättefint och jag rekommenderar det verkligen. Bilder kommer framöver hos mig. God fortsättning:)
Åsa: Åh, vill se nu 🙂 Visst är det ett fantastiskt inspirerande reportage det där. Mitt exemplar av Sköna Hem har riktiga hundöron just de sidorna. Fint, men ändå idégivande och genomförbart på något sätt. Ja, det kanske blir det där sidbordet för oss också. Jag har nog sålt in idén till min äkta hälft också. Vi får se 🙂 Detsamma till dig!
Hej vännen! Längesedan jag kommenterade här, men du vet att jag gillar ditt skrivande och de vackra bilderna. Idag var det sidobordet som jag fastnade på, eftersom vi pratat om att ha ett likadant fast svart bakom soffan i vardagsrummet. Perfekt plats att lägga undan bärbara datorer och annat som man inte alltid vill ha framme på soffbordet, men som ändå används flitigt på kvällar och helger. Micke är i Stockholm den här veckan, vad sägs om play date imorgon eller på onsdag?
Jag drömmer om att få ha en tom vägg över, att fundera kring. Här är det fullt… Men ett bokskåp finns, ärvt och älskat. Hos oss är det fyllt med de vackra glasen av olika slag.
If you are willing to buy real estate, you will have to get the business loans. Moreover, my father usually takes a auto loan, which supposes to be really useful.