Jodå, jag minns fortfarande att jag lovade mig själv att göra detta år till vardagsfotograferingens år. Jag skulle knäppa vardagsbilder varje dag. Jodå. Så skulle det bli. Men nej. Projektet fick pyspunka på vägen där. Vete sjutton varför egentligen. Det gick ju så bra. Jag fick en kick av att dokumentera det alldeles vanliga. Att se det vackra i varje dag. Sedan blev allt så lika. Samma gamla vanliga. Det var ju det som var meningen. Men kameran söker ständigt vinklar och vrår och utmaningar. Och man vill att det skall bli snygga bilder. Även om man bara knäpper så där med lillfingret. Det blir det ju inte alltid. Speciellt inte om ljuset är dåligt. Jag vågar knappt säga att jag tänker mig att försöka igen. För då blir det väl magplask. Men jag viskar ändå lite svagt. Att kanske, eventuellt skulle man. Ja, kanske.
08.18 Trött hängig lördagsmorgon. Pigga barn som lånar kameran. Och son som vill ringa bästa kompisen för att visa Pokemonkort som var present på kalaset kvällen innan.
Så fina vardagsbilder!Jag känner igen det där. Jag undrar också varför. Idag tänkte jag att det kanske har något med romantiken att göra…. vårvintern och våren är längtan, hösten är lugnet, och vintern.. tja, jag vet inte. Sommaren känns så hardcore på nåt sätt. Det är så mycket annat då.Plus att ibland är det ju bara så skönt att slippa precis allt. Att ha kameran hängandes runt halsen. Nä, jag kommer nog inte fixa att fota vareviga dag. Men betydligt oftare än förut, vilket inte är illa. Därmed inte sagt att jag inte satsar hårt igen vid årskiftet på att dokumentera vardagen varje dag 🙂
Jag genomför “ett år i bilder” som brukar finnas i en uppsjö versioner på FlickR varje år. Det tvingar en att faktiskt ta de där vardagsbilderna, dagar då kameran annars skulle ha fått vila helt. Det kan vara en ivägslängd mobilbild, eller en mer ambitiös “nu ska jag minsann fota den där fina bondgården i kvällsljus på väg till kvällslektionen”, som idag. Sedan är det ju en helt annan sak att hinna bildbehandla. Men bilderna finns, i alla fall, och det får räcka. De kommer upp i den takt jag hinner. Gillar dina fina vardagsbilder, och att få höra om det lilla!