Sådär alldeles underbart härligt att bara ta vid där man senast slutade. Två år sedan sist vi träffades, men så fort vi ser varandra så är det som om samtalet aldrig har slutat. Om smått och stort. Livet. Tusen tack, käraste vännen för en dos av oss!
Nu går det alldeles utmärkt att prenumerera på dagboken genom Bloglovings försorg. Klicka här så får ni upp denna dagbok i flödet där.
Tack själv! Det kändes alldeles för kort, men tröstar mig med att vi ses om några veckor igen! Ser verkligen fram emot det!