Lotta undrade i en kommentar hur vi tänker kring vinterkläder. Jag kallade det ju, lite obetänksamt kanske, trauma i gårdagens bloggpost. Riktigt så farligt är det måhända inte, men det är inte någon av mina favoritsysselsättningar. Längre skall tilläggas. Jag kan ju bara le åt den där förstagångsmamman som var jag som hade stenkoll på overalltester och sprang i affärerna för att se när de kom in för att inte missa. För den där lilla bebisen som mest satt i vagn var ju tvungen att ha det bästa. Typ. Finsk high tec för vildmarksförhållanden och maximal rörelsefrihet. Något annat var högst otänkbart. Borde såklart ha lugnat ner mig ganska rejält. Men det gjorde jag inte.
Nu har jag en lite mer jagad blick när det vankas vinterkläder. Det är dels det där gnagande samvetet som börjar ticka i augusti. Borde kolla upp vinterkläder nu. Eftersom det blir så himla utplockat sedan. Och barnen bara måste ju ha varma kläder när kylan kommer. I år var vi faktiskt ute i väldigt god tid. Varmt med brinnande asfalt, men tydligen ville affärerna sälja gympautrustning innan de plockade fram vinterstassen. Och så gick bara tiden. Som vanligt de sista åren.
I går befann vi oss inne på en stor sportaffär. Anna tog sikte på en one-piece look a like, ungefär det enda som finns på hennes klädradar just nu. Hon försvann in i ett provrum och kom ut som en kålmask och tyckte att hon aldrig varit snyggare. I euforin över att det var ok att köpa, så gick hon med på att prova ett regnställ. Men överdragsbyxor till vintern behövs inte. Oh nej. Hon är ju en fyra nu. Och då fryser man inte.
Till Henrik, som fortfarande tycks frysa emellanåt, fann vi ett tvådelat set. För i år var det big nono med overall. Förra året fick han istället för sig att overall skulle det absolut vara. Då jagade jag runt på nätet tills jag fann en. Som av ett mirakel fanns setet kvar i just hans storlek i går. Han avskyr hängslen av någon anledning, så vi hittade ett par byxor med knäppning framtill. För det är ju så också med stora barn. De har en högst egen vilja om sakernas tillstånd. Och funktion och praktiskt och vattenpelare är inte högst upp på listan om man säger så. Det är mer individuella parametrar som prioriteras såsom "den där var oskön". Och man ser tusenlapparna börjar rulla på kassaapparaten redan nu.
Mössa ja, Till Henrik. För Anna fryser inte om huvudet. Och magiska vantar. Och handskar. Och så det som jag fruktar mest av allt. Vinterskor. Till Anna. För hon vill bara kolla tygskor. Och sneakers. Frysa om fötterna? Det gör man ju – typ – inte i fyran. Förstås. En kamp mellan viljor. Som jag bara måste vinna. För att de där lådorna med vinterkängor försvinner liksom i rasande takt från lagret där. Jag hör det mer och mer desperata tonläget i min egen röst. Förnuftsargument. Snyggargument. Alla argument. Kanske ett och annat inbäddat hot. För vi måste ju köpa något varmt. Till slut gick en ytterst motvillig ung dam på att slå till på ett par kängor som jag hävdade var "the grej". Vad jag hävdar är "the grej" är naturligtvis helt ovidkommande dessa dagar. Det enda man kan hoppas på är att hon en dag inser att det är kallt och då finns dessa att ta på sig. Annars är det liksom tvärkört. Jag älskar henne. Såklart. Men hon är envis som en get.
Vi klarade det i alla fall. Nästan. Vinteröverdrag till Anna får jag väl smyga in någon dag när lyckan ler mot mig igen :).
Tack för påminnelsen! :)\nJag brukar beställa vantar o mössor på h&m (eftersom sånt ändå har en tendens att försvinna) ytterplagg på Polarn O. Pyret på rea (en rosa overall inhandlades på halva priset i somras, skulle inte ha köpt en rosa om jag fått välja men prislappen styrde).\nSen lägger jag krutet på skorna, som jag går till Barnskospecialisten för expertutprovning. Det brukar bli dyrt, Viking, Kavat, Ecco o allt vad det heter.. \nHa en fin vecka!
Seventeendoors: Ja, vantarna har en tendens att få fötter ja. Smart att köpa på rea. Då är man ju utan traumat i höstider också 🙂 Ja, skor kostar massor. Henrik kan ha sina från förra året och det tackar vi massor för. Och vi får väl se hur slitna Annas blir i vinter då 🙂 Detsamma! //W
Underbar reflektion över ett vardagsbestyr som tar stor plats hos mig och säkert många andra läsare. \r\nTack för att du delar med dig!\r\n/Sara
Ja, herregud vad man kostade på de små när man var nybörjarmamma… Jag skrattade gott när jag läste dina rader om hur det var när man var förstagångsmamma. Jag köpte overaller i augusti, svindyra sådana.\n\nMin dotter har också väldigt bestämda åsikter om kläder så jag brukar undvika att ta med henne till klädaffärer. Suuuupertaskigt, enligt dottern. Väldigt praktiskt för mamman.\n\nTack för dina reflektioner. Jag känner så igen mig i dina barns uttryck och åsikter. Mitt i prick! Vår jakt går vidare, men nu har vi ett hum om vad som finns i butikerna. Det mesta är gräsligt fult, men något ska vi nog hitta.\n\nHa en fortsatt bra dag!\nLotta
Åh vad jag känner igen mig i detta. Jag kollade verkligen varje test i början när de var så små. Det tog ett tag att hitta sina favoriter och nu släpper jag dem inte. Men denna ångest….både höst och vinterkläder, skor, vantar, mössor och fanstyg 🙂 Det är ångest \n\nTipsar om tävlingen på House of philia om Mateus porslin hos Länna Möbler för ett värde av 5000 kr.\n\nKram
=) Känner igen mig hur jag jagade det bästa av det bästa när barnen var små. Numera köps kläderna av de vuxna unga själva och jag gläds över att de både funderar över pris och funktion/snygghetsfaktor. Dock tar jakten på kläder lång tid för mig numera, nu när jag har tid och lite mer pengar på klädkontot som jag och maken förfogar ensamma över numera =) \r\nKram kram!
Sara: Ja, det var definitivt fler svettiga föräldrar där i butiken :)\n\nLotta: Haha! Exakt så ja. Jag var vansinnigt intresserad av barnkläder då. Jag köpte från USA och höll på och trixade med allt möjligt. Det känns oerhört avlägset nu. Man lever och lär och omprioriterar framförallt 🙂 Henrik är mer av typen det får inte klämma eller minsta lilla söm på strumporna kan gör att hela foten svider – annars accepterar han läget inom rimliga gränser. Anna – tja, mycket vilja där och helt klart en annan uppfattning om vad man skall ta på sig på vintern. Fin eftermiddag till dig!\n\nErika: Ja jösses. Those were the days – typ 🙂 Tack för tips om tävling! Kram\n\nTina: Ja, det är väl nästa steg. När de åker och handlar själva och kommer hem med saker som får mamman att dåna – typ 🙂 Det låter som om du har förnuftiga barn dock! Det egna klädkontot är inte så prioriterat just nu, men det vankas väl andra tider som sagt 🙂 Kram
Ooops, det här inlägget kan jag skriva under på utan problem =)\n\nOnepiecen har hon redan tjatat till sig så jag kommer helt sonika att åka och köpa alla vinterkläder som JAG tycker att hon ska ha. Jag är nämligen helt \”säker\” på att hon kommer att sätta på sig dem när termometern visar på minus. Eller också kommer jag stå i hallen och böna och be…\n\nVi får väl se.\n\nKram kram
Mina ungar är ganska så lätta, ännu så länge, vad det gäller vinterkläder. Dotterns älskar ju vinter och vill gärna ha praktiskt som man inte fryser i. Det enda hon begärde var att jackan skulle vara grön, när vi beställde på Gneis detta året. Sonen har ärvda vinterkläder. \nFin-kängorna från farmor blev hon såklart jätteglad över och har redan börjat ha dem på sig!
Ja detta årliga aber… vinterkläder som ska inhandlas långt innan det är dags. Jag har iofs \”turen\” att ännu inte ha barn med större åsikter. Men sen vill man ju hitta kläder som passar bra, och det kan vara en pärs med allt som behöver provas.\nMen tack för påminnelsen, nu står inventering med på veckans todo-lista. Hade förträngt det lite iom att en vinteroverall redan inköptes förra månaden… (som om det liksom var färdigt med det…)
Odd brown bird: Jag får knappt tvätta hennes… Men ett bra förhandlingsläge med de där sneakersen klistrade intill kroppen – nej nu får du välja onepiece eller gympadojor. Inget svårt val där 🙂 Det blir nog lite böna och be. Och ismugglade grejer i väskan. Det är det senaste här. \”Du vet ju ändå inte vad jag har på mig i skolan\”. Nehe du – typ. Kram!\n\nNilla: Lucky you :)! Här har jag en av varje när det gäller just vinterkläder. Anna älskar skor – hon kommer att fylla sin garderob när hon blir stor – men det är liksom inte alltid det mest praktiska som är på radarn där :)\n\nMrs B: Ack ja… Just provandet var mer komplicerat när de var små och man stod där mitt i värmen med en liten ålande barnakropp… Allt har sin charm eller hur var det nu :)?!
Ha ha ha, härligt! Usch, måste åka och fixa vinterskor till barnen i morgon!\r\n
En liten reflektion: Ibland kan kanske barnen kan ha samma plagg två säsonger eller ärva av varandra. Alla vuxna köper ju inte ny vinterstass varje år. Allt måste inte matcha superperfekt. Gå får man många tusenlappar över dom kan användas till annat. Nu tror du kanske inte jag vet vad jag talar om men mina flickor dom är 15 och 17 har aldrig frusit även om dom inte fått allt nytt! Nu är det inte så att vi snålar på allt, dom har tex alltid haft egna uppsättningar av fina ecokämgor,längdskidor, slalomskidor, långfärdsskidskor och vanliga skridskor. En del av det har vi förstås köpt på bytesmarknad. Kanske har jag lyckats så ett frö i dig på hur man kan resonera och få lite mindre höstångest. Tack för en fin blogg!
Helena: :)\n\nAnnika: Absolut! Jag blir bara glad om de kan ärva av varandra och de har de också gjort i stor utsträckning när det varit möjligt. Vi har också gett bort en hel del kläder till kusiner, så att allt kan återanvändas. Ibland är ju dock förråden slut och då måste man. Och sedan slits grejerna. Och de växer. I år har Anna en jacka från förra året, medan Henriks overall var helt utsliten och för liten. Nytt har inget egenvärde, men det måste passa och funka en säsong till. Kloka och tänkvärda ord, Annika. Inte behöver barnen nya vinterset varje år om det redan finns något i gömmorna.