Livet med en tweenie får liksom inte vara för bra. För när det är det, så måste man komma på något som får saker och ting att kicka igång. Smidigt seglande och helt ur det blå "Varför får jag inte åka buss in till stan´ när aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaalla andra får det?" . Och när den tänkta kombatanten inte riktigt nappar på det så är det bara att dra till med triumfkortet. "Jag vill ha en ny mobiltelefon. Nej, jag måste ha en ny mobiltelefon". Men sorry, kära vännen, ikväll blev det inte fullskalig verbal match. Det var så uppenbart att du ville fightas lite, men vet du vad – hade inte kraft denna dag. Och lugnet sänkte sig faktiskt. Slutet gott.
Åh, vad jag känner igen detta. Jag har en riktig drama-queen till dotter. Det har varit så mycket fighter i hennes nu 16-åriga liv. Alla faser som hon gått igenom med buller och bång och jag ska villigt erkänna att jag oroat mig för när sonen också blir tonåring. Han fyller 14 år till sommaren och är så himla smidig och enkel att ha att göra med att jag hela tiden undrar när helvetet ska braka loss för så här bra kan det väl inte fortsätta!? Är det verkligen så olika mellan könen eller är det bara mina barn som är så olika? kram till dig