Den första är alltid mest magisk. Man måste springa ut och titta. Fast man har sett det förut. De där iskristallerna som bildar mönster och säger hey! Det var roligt så länge det varade, men nu väntar andra tider. Goodbye fagra sommarblommor. Tack för lång och trogen tjänst. Farväl. Och även om det känns vemodigt, så blir det ändå en naturlig slutpunkt. Det är det fina med trädgården. Att man kommer närmare alla säsonger. Så där riktigt klyschigt om att följa årstidens växling från det som kommer upp på våren till det som vissnar på hösten. Basala insikter. Men de känns så mycket mera när man har det på nära håll. Så grön glädje ändå liksom. Trots allt som går i vila nu. För det kommer tillbaka igen. Hoppas vi.
Det blev en riktig frostnatt denna gång, men det räckte för att en del skulle vissna ner och tacka för sig. Höstanemonernas blommor som var så här fina med ett isigt täcke, vissnade sedan ner. Det finns knoppar kvar och kanske att några kommer fram när det nu verkar bli milt och regn istället för iskristaller.
Humlen vissnar vackert i sin rostiga kruka.
Luktärtorna har varit helt fantastiska i år. Fyra små hårda svarta frön på varje sida i rabatten blev till en slingrig skog av väldoft.
Chokladblommor i frost. Vackert i kubik.
Allt har sin tid.
Jag är helt tagen av hur kul det är med trädgård, efter vår första sommar som stug- och trädgårdsägare!Fin vecka, och tack för alla fina tips du bjuder på. Slog ju till på de rosa linnelakanen.. :)Kram
Seventeendoors: Visst blir man förvånad över den gröna kraften! Och det är så berikande på många sätt! En fin vecka till dig! Vi bäddade med de rosa i går 🙂 Kram