Ja ni, det verkar inte bättre än att jag hamnade i en slags sommarkokong med fullt värmepåslag, samma gamla klänning dag ut och dag in, otaliga kannor vatten, boktravar och ljuva kvällar där jag kunde njuta fullt ut av det makalösa högtrycket som nådde våra breddgrader. Jag försökte väva min egen skuggvärld mitt i solens glans med ambitionen att bara vara här och nu med minsta möjliga motstånd. I dag har vi den första dagen i augusti och det är egentligen nu som min sommar börjar på allvar. Ni vet den där lite högre luften, skördetiden och inte minst lusten att åter ordna och uppleva saker och ting. Som vanligt är det de där små förskjutningarna som signalerar andra tider för mitt sinne. I dag blir det solrosor till en enkel bukett här inne. Den där gula känslan, som små solar som aldrig, aldrig går ner, bär mig framåt nu. Välkommen du kära augusti!
Ja vilken helt underbar sommar vi har! Och dina bilder, alltid så vackra och välkomponerade!
Victoria: Tack snälla! Känns fint att vara tillbaka här igen!
Så vackert med solrosorna mot tapeten. Trots att August är skördemånaden blir jag alltid lite vemodig. Sommaren nalkas sitt slut och vi går mot frysigare tider. Men med en så ljuvligsommar som den här så känns det helt okej….
Jo, ett visst vemod finns med även hos mig – det är inte den där pirrande förväntan inför sommaren som i maj när man nosar på syréner. Men det är liksom ändå min tid som jag tycker så mycket om. Och visst har vi haft en fantastisk sommar denna gång. Minnesvärd – hoppas på att augusti blir detsamma.
Vackert Weronica. Såväl bild som text.
Tack snälla, Lina!