I år har jag tänkt att göra en återkommande serie där livet i växthuset får vara i fokus under säsongerna. Växthuset kommer att vara en del av bloggen kontinuerligt, men jag tänker även att jag samlar ihop till ett större inlägg i månaden där det som känns aktuellt får utrymme. Det här blir mitt första hela år med växthuset, då det byggdes i juli förra året. Jag får fortfarande nypa mig i armen ibland och kan fortfarande haja till när jag ser det inifrån huset. Tänk att det står där nu. Det är en så fin känsla.
Här ute är det fortfarande rått och kallt. Det har varit en synnerligen mild vinter, men solen har inte varit framme alls mycket. Jag ser framför mig fler soliga dagar i februari och tror att detta är månaden när jag kommer att börja bära ut brickor med te. När solen ligger på glastaket värms det snabbt upp och framförallt är det alltid vindstilla här, vilket gör att det är möjligt att vara ute även när det är bistrare klimat. Vi har köpt en gasolkamin, men den är bara testad kortare stunder än så länge. Snart tror jag att det blir betydligt mer även av den varan.
Jodå, den gröna blicken har vaknat till liv. På vintern tycker jag annars att det är ganska skönt att gå lite i ide när det gäller trädgården och ägna mig åt annat inspirationsmässigt. Jag tillhör inte dem som börjar längta till vår direkt efter jul, utan tar gärna vinter med kyla och snö.
I helgen köpte jag årets första fröpåsar. Jag misslyckades grovt med försådden förra året, men kanske är detta året när jag lyckas. Skam den som ger sig när det gäller det gröna. Det blev bland annat två favoriter från förra året som blommade tills frosten tog dem och som jag använde i massor av trädgårdsbuketter.
Jag samlar på mig lite trädgårdsrelaterat från realisationer och loppisrundor. Det står lite på vänt här ute nu – redo för en ny säsong.
De första snödropparna är på gång i rabatten bakom växthuset, men de får växa i fred när jag istället köper hem uppdrivna små lökar från blomsteraffärerna. Det är något alldeles kolossalt hoppingivande med jorden och det gröna nu igen.
Annars domineras växthuset i detta nu av det stora övervintringstältet i bubbelplast. Här står mina medelhavsväxter och pelargoner. Det är snart dags att börja frisera pelargonerna, ta sticklingar och ge ny jord, men det får bero några veckor än. I tältet har vi en fläkt som ger stödvärme när det är kallt och temperaturen hålls på cirka fem grader.
Det är första säsongen med detta tält, så jag får utvärdera när frosten släppt sitt grepp och växterna kan komma ut själva igen.
Ett litet snötäcke utanför huset och lite Medelhav på vänt där inne.
Varmt välkommen varmare tider!
♡
Följer gärna din resa med växthuset. Ser helt underbart ut och även de glimtar du redan har bjudit på. Det är så skönt att dricka kaffe i ett växthus tidig vår – ljust, varmt och vindstilla. Ett växthus/orangeri står på min egen önskelista.
Så roligt att du gillar, Karin. Ja, det är en ynnest att få uppleva säsongerna. Nu har jag inte varit mycket där ute, men när årstiden snart skiftar kan jag tänka mig att det är det ultimata stället att vara på.
Roligt att få följa med dig ute i växthuset under årets gång. Jag har långt ifrån ett växthus, just nu bara en fransk balkong mitt i stan, men inspirerad ändå väldigt mycket av dina fina trädgårdsrelaterade inlägg. Och snart flyttar vi till större med balkong, så kanske kan det påtas småskaligt där såsmåningom! 🙂
Heja dig! Jag kan tänka mig att det blir allmänt säsongsbaserat som förhoppningsvis kan inspirera även om man inte har ett växthus själv. Härligt med en balkong för odlingsdrömmar!
Min mamma föll för dillpioner, men de är dyra som tusan och rådjuren är visst väldigt förtjusta i dem. Men jag hittade frön från Kina för några tior. Instruktioner – så, täck med plast, och vänta femton månader tills de gror! Tålamod är en dygd! Det är förklaringen till att de är så dyra, förklarade damen i blomsterhandeln.
Så är det absolut. Man får lära sig tålamod varje dag med en trädgård. Ambitiöst att dra upp pioner från frö – härligt om det lyckas!