Sticklingar

Sportlovet har hittills varit grått med såväl snö som regn, men i dag sprack äntligen himmelen upp. Jag var inte sen att gå ut i växthuset för att ta hand om den första fasen i vårvinterns pelargonvård. Dags att dra upp öppningen till bubbelplasttältet, lufta växterna därinne och klippa ned de vinterförvarade pelargonerna. Om några veckor får de sedan ny jord. Jag behövde även plantera om min lilla Westerlundare som jag har börjat att stamma upp. Det är bara att helt sonika klippa bort det som finns längre ned på stammen. Här utgick jag från en stickling som hade en formen av ett litet träd, men jag skall försöka mig på fler under säsongen.

En ynnest att stå i mitt glashus för första gången med sticklingar. Det är helt enkelt lite roligare med bestyren i denna miljö och det gör inte ett dugg om jorden sprider sig när man håller på. Klorofyll – så välgörande i februari.

Jag sätter oftast mina sticklingar direkt i såjord, men ibland får de även stå i vatten och bilda rötter. Det är tjusigt att titta på växtkraften genom glas, även om jag vet att de riktiga rötterna behöver jord för att utvecklas.

Jag skär av sticklingen under ett bladpar och tar sedan bort blad på stammen och eventuella blomanlag i toppen tills det återstår en krona. Jag tycker att det är enklast och mest skonsamt att använda en vass kniv.

En bricka hopp som får flytta inomhus ett tag för att rota sig. De kraftigaste sticklingarna är doftpelargoner av olika arter i år, men jag hejar även på en del klassiska Mårbackor och Rosenpelargoner. Jord under naglarna igen. Det är fina saker det.

♡