Fredagssvepet 4/2020

Den sista helgen i januari nalkas. Sedan förra fredagen har jag visat åttiotalssnitt, skrivit om döstädning, tipsat om fin och praktisk ljusstake, Auktionssommar, boken Nyttokonst och nytt av Signe Persson-Melin för Byarums Bruk. Kanske finns det något där som får dig att bli nyfiken och klicka dig vidare om du inte redan har läst. Från det går vi vidare till veckans fredagssvep.

Bland auktionshusens överskrifter denna helg hamnade jag hos Stockholms auktionsverk som ropar ut fotografier av Ewa Rudling. Ögonen dras till ett porträtt av Charlotte Rampling från Antibes 1975. Ewa Rudling om CHARLOTTE RAMPLING:- En av världens vackraste kvinnor. Enkel engelsk elegans. Till att börja med var Charlotte kylig och formell och uppmuntrade inte till närmare bekantskap. Men hon öppnade upp, hade en befriande humor och gick med på alla mina idéer. Otaliga unga geniers idol.

Efter att precis ha sett Unga kvinnor i BBC:s tappning under julen är det dags för bioduken. Namnkunniga skådespelare och regissören Greta Gerwig lockar mig definitivt dit.

Elsa Billgren tipsade om Anna-Clara Leo i går och ett reportage hos The Way We Play. En ny bekantskap för min del. Fotografierna av Mira Wickman går i den mörka stilen i vilsam eskapism för ögat och som i mycket definierar stilen i det som syns på många ställen nu.

Turkisk yoghurt med bourbon-vanilj och lönnsirap med knäckig karamelliserad blodapelsin, banan, limezest, granatäpple och mynta låter väl som en helgdröm.

Ett helgtips är att Blomsterlandet har halva priset på fröer.

Ett läsvärt inlägg är Tereses Ska loppis vara en skam? Really? Terese skriver om kritiken som finns på vissa håll mot vintage, konsumtionshets och en ständig vilja till förändring. Sannerligen ett intressant ämne. Jag förstår ju grunden rent teoretiskt – att även loppisbesök leder till att hjärnan fokuserar på att köpa och att förädla, istället för att bara nöja sig med det som finns. Det handlar om att som människa inte vara helt behovsstyrd, utan även styras av lust. Med det sagt tror jag fortfarande på vad jag kallar inspirerande hållbarhet. Att tills normen är förändrad visa på second hands olika ansikten. Och för egen del tror jag att det handlar om att skapa det vackra med små medel för mig och de mina. Jag och min vän talar mycket om många tecken på nyandlighet som syns för tillfället i ett samhälle som rör sig bort från konsumtionen som nummer ett. Det är en spännande tid och intressant att tänka kring.

Billgren Wood ägnar sitt lilla samtal i dag åt randigt. För mig har ränderna aldrig gått ur. Jag lever i högsta grad fortfarande i svallvågorna efter Walles & Walles stilbildande textiler som såldes på R.O.O.M när de låg i den gamla industrilokalen på Kungsholmen. Det var en av mina vallfärdsplatser då. En höjdpunkt i nittiotalsreferenser kan väl sägas vara när sångaren i Kent tittade på tygprover bredvid oss. Nu är danska Helene Blanche mycket i ropet. Klassiker med twist.

Jag har ännu inte provat någon klänning i denna siluett. Säckvarning eller perfekt med Panamahatt i Skåne i sommar?

Om jag har spetsat öronen många gånger den senaste tiden med tanke på den kungliga utvecklingen [Länk till sevärd dokumentär] i Storbritannien? Of course. Jag har varit nära att sätta teet i halsen flera gånger om i Spodekoppen… Hoppas på det bästa hälsar denna nörd som har The Queen som högsta hönset. Vill ni ha lite fredagsmusik på detta? Spellistan till andra säsongen av Sex Education finns här. Med What is love högst upp. En av mina gladlåtar hela vägen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡