Ge mig tio: Grönt och blomstrande i stämningsfulla filmer

I denna veckas “ge mig tio” blir det stämningsfulla favoritfilmer. Jag har valt att bildsätta dem med blommor och blad, men de innehåller naturligtvis så mycket mer av kärlek, smärta, lycka och livet i stort. Gemensamt för dem är att de är så vackert filmade och stannar även i minnet som favoriter för sin scenografi och miljöer. Först ut – Atonement från 2007. Ian McEwans roman blev till en blixtrande kärlekssaga med många bottnar om skuld och hur livet kan förändras genom ödesmättade beslut. Inredningsinspirationen från det brittiska lantgodset är evig och vem vill inte plocka exakt en sådan där vild bukett som Cecilia Tallis.

Näst på tur är Jane Campions Bright Star från 2009 om kärleken mellan John Keats och Fanny Brawne. Det här är estetisk fulländning och de stora känslorna skildrat bland annat genom naturens växlingar och stora fält av blommor.

När jag tillfrågas om min favoritfilm brukar jag säga Ett rum med utsikt från 1985, mycket för att jag minns bioupplevelsen som tonåring och mötet med den klassiska musiken. Evigt vackert med klassiskt vallmofält naturligtvis, men även far och son Emerson som pyntar fröknarna Alans hår med blåklint.

Sofia Coppolas Marie Antoinette från 2006 är som vackrast när den franska drottningen är i sitt Petit Trianon i Versailles. Rabattideal även för många nu.

Det finns så många bra Jane Austen-filmatiseringar. Jag ska definitivt se om nya Emma när den kommer ut i sommar. Här får genren representeras av Gwyneth Paltrow från 1996 med en näpen bukett av rosor och kamomill – inspiration till midsommar?

Jo, Gwyneth får vara med igen i favoriten The Talented Mr Ripley från 1999. Jag har sett den otaliga gånger och fastnar alltid i den idealiserande skildringen av Italien. En gård som denna med prunkande väggar skulle man väl aldrig lämna? Eller jo, just i denna historia är det väl precis det man skulle ha gjort…

Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited firar sjuttiofemårsjubileum i år. Inspelningen från 1981 med Anthony Andrews och Jeremy Irons är en sådan gestaltning som jag alltid återkommer till. En riktig klassiker mot fonden av det stora godset Castle Howard med sina fontäner och trädgårdsrum.

Här står Tilda Swinton och klipper rosor i I am love från 2009 som spelades in på Villa Necchi Campiglio i Milano. Det är en sådan elegant film. Scenografin och miljöerna är helt fantastiska – in i minsta detalj. Ett ödesmättat drama mot en vacker fond – ögongodis på mycket hög nivå.

Mer italiensk vacker miljö i Call me by your name från 2017 som jag såg nu i våras. Se mer av Villa Albergoni här. En sällan skådad vacker inramning till en hjärtskärande kärlekshistoria.

Snart kommer Unga kvinnor från förra året ut för streaming, vilket gör att jag kommer att se om den i sommar. En visuell fest där man har tänkt på alla detaljer.

Roskungen David Austin gjorde en sådan vacker tolkning av Louisa May Alcotts universum tidigare i vår där de har gjort buketter till döttrarna Jo, Amy, Meg och Beth samt till mamman Marmee. Inspiration till något rosinköp i sommar? Oändligt vackert.

Hoppas du fick inspiration till filmval en regnig sommarkväll när du känner för att förlora dig i ett vackert universum med stora känslor.

♡