Jo, det närmar sig den där flaskan med stormsteg. Den 9:e januari skrev jag så här om målsättningar. Nu snart två månader senare, är jag endast tre veckor bort från mitt första mål. För det blev så. Ett formulerat mål med en rejäl sockerdetox på tre månader. Nolltolerans. Tror aldrig att det har hänt förut faktiskt. I början var det motigt i efterdyningarna av allt julgodis och extravaganser vid nyår. Efter ett tag rullade det på och kändes mer som en vana. Jag börjar redan klura kring vad som skall hända sedan. När jag nu går runt i det där doftmolnet, sockerdetoxad. När man är inne i det hela känns det ju helt naturligt, men jag vet ju att det är väldigt lätt att trilla dit igen. Inte för att jag åt mängder av märkligt socker – choklad är ju min grej – men visst är jag en sucker för bakverk av olika slag. Och för att sitta och snaska något gott på kvällstid. Hur hålla den där balansen liksom? Eller är det bara att inse att det där med socker, det är det bäst att hålla sig borta från? Den stora lärdomen med att utesluta helt, är att identifera olika vanor, triggningseffekter och vad som får en att vilja ta till något sött. Man skaffar sig även lärdomar om hur många sociala sammanhang som är kopplade till det söta. Sedan är det helt enkelt tämligen behändigt med ett blodsocker i balans. Hjärnan är omprogrammerad i detta nu, men ack så lätt det är att få tillbaka den i gamla spår igen. I dag beställde jag ett gäng rawfoodprodukter från Voltaire, bara för att klappa mig själv på axeln lite. Heja mig, liksom. Men som sagt – sedan? Eller är det nu som även är sedan? Tankar?
Jag skippade sockret för ganska precis ett år sedan. Med vissa undantag får väl tilläggas. Jag tycker fortfarande att ett bakverk kan vara himmelskt gott men förundras över hur fruktansvärt dåligt en sockerfri kropp kan må efter att ha "unnat" sig något sött. Förra helgen hade vi lovat barnen att vi skulle gå på kondis, jag som inte ätit socker sedan i julas tyckte att jag åtminstone kunde vara värd ett wienerbröd. Och den halva chokladbollen som Rufus lämnade. Och en smak på Floras bakelse. Men sen när vi kom hem, då trodde jag att jag hade fått virus på balansnerven i kombination med värsta sortens vinterkräksjuka. Hemskt var det, yr och illamående som efter en tonårsfylla fick jag tillbringa lördagskvällen i sängen. Om det var värt det? Nej, absolut nej. Hädanefter håller jag mig till mina sockerfria alternativ, och faller jag för frestelsen hoppas jag kunna nöja mig med en liten bit. Hallon med lättvispad grädde är inte heller så dumt. Nu i lördags gjorde jag dessutom en socker och glutenfri kladdkakevariant som smakade över förväntan! Heja dig Weronica!
Ida: Intressant! Det vita sockret hade jag ju redan innan skippat i princip – åt nästan uteslutande rörsocker i någon form. Men visst kan man öva upp sin tolerans även där igen. Och det är lite så jag tänker. Är det värt det? Är det värt att gå från noll till att långsamt börja vänja kroppen igen? Kanske inte. Man märker ju tydligt att smaken blir annorlunda. Och man tycker om andra saker. Kroppen lär sig liksom att det är en fikastund att hämta i en fruktsallad med lite mandelsmör på, istället för annat. Skoj att höra om din resa! Tack!
Vad duktig du är!! Heja! Jag blir helt klart inspirerad. Jag önskar mig ett inlägg framöver med tips på flera bra mellanmål och goda saker att fika/efterrätter på detta tema. Nötter är ju super det vet jag.. Men har du tips utan också vore det varmt välkommet ( min son är jätte allergisk mot nötter 🙁 så himla trist). Jag tänker att målet är att vara nyttig på vardagarna och sen kan man få unna sig lite socker o sånt på fredag och/eller lördag..
Nu vet jag inte om du skippat enbart socker, eller även sk "stärkelsekolhydrater" i mat osv – men min erfarenhet sen förra året med 6 v nollkolhydrater var att det när jag sen testade smakade f-n med både socker och salt. Det blev som en obehaglig explosion liksom av allt i smak. Men man vänjer sig snabbt igen…. Jag kan tycka att man kan leva superbra och även i sociala sammanhang utan det söta – tex fikabröd utan ta något annat istället. Som bär och grädde tex. Jag mår inte ok av kombinationen mjöl-socker, så tex fikabröd och sånt borde jag egentligen skippa helt, men det är ett steg att bestämma sig. Jag tycker du ska köra vidare med nya vanan så långt det går, det finns många vinster att hämta med det! kram Milla
Nanna: Jag är mycket inne på nötter, men även mandlar som kanske kan fungera om man är allergiker – vet inte? Jag käkar valnötter till mellanmål samt frukt ibland med någon "topping". Nu har det blivit mycket blodapelsin. Just nu känns det inte så där väldigt varierat, men jag lovar att hålla frågan levande framöver och försöka tänka ut goda grejer som går i linjen! Milla: Jodå, jag har testat att fasa ut mycket av kolhydraterna också – i alla fall de snabba. Jag äter dock alla grönsaker, frukter och en del knäckebröd och havregrynsgröt, så ingen nollkolhydratkost. Allt är en vanesak också. Jag gillar att alltid ha med mig alternativ när det vankas situationer som uppstår. En påse nötter i väskan eller bara någon frukt. Ofta kan man precis som du skriver köra frukt eller bär med grädde till t ex. Vi får väl se hur detta experiment fortlöper framöver. Bara man finner alternativ som känns tillfredsställande, så har man vunnit mycket känner jag. Och medvetenheten om vad man stoppar i sig. Tack för tankar! Kram
Jag kapade ner på kolhydraterna rejält under en period. Var verkligen stenhård med mig själv. Inget bröd och yttepytte ris/pasta osv. I och med det försvann sockerbegäret och det var en märkligt skän känsla. När jag köpte en snabb kopp kaffe på något ställe en dag frågade kassörskan "Vill du ha en (typ) kanelbulle till?" Jag svarade som jag tänkte "Ja det lät gott men, nej jag är faktiskt inte sugen". Lisa vs sockret 1-0. Sedan började jag med lite mer kolhydrater igen, framförallt bröd och vips så var jag tillbaka i sötsuget! Och jac mådde ju så bättre utan det. Sedan tror jag på balans. Unna sig något och ksnske skippa något annat. Gofika under dagen innebär för mig en mycket liten portion av middagen istället. Kram
Så duktig du är. Jag önskar också att jag kunde skippa sockret men har ännu inte klarat det mer än 3 veckor, sen faller jag tillbaka. Hur gör du????Kram
Lisa: Man får nog helt enkelt lära sig den hårda vägen vad som fungerar för en själv för att finna den där balansen som man så gärna vill hitta. Bra mat föder bra val liksom. Tack för tankar!Anette: Nummer ett: Senhård vilja och att verkligen ha bestämt sig för att så här skall det vara :)! Sedan äta bra mat som gör att man väljer rätt hela vägen. Öka på kraftigt med grönsaker och minska ner på snabba kolhydrater. Finn alternativ som du tycker om. Vad kan ersätta kakan vid fikastunder? Och ha ett snaskalternativ när suget sätter in – jag käkar valnötter då. Smaken förändras ganska snabbt. Lär dig att finna vad som triggar igång just dig, vilka situationer som gör att du måste vara extra uppmärksam – och framförallt se det inte som någon extrem uppoffring. Tänk på det som en investering i dig själv och att du kommer att lära dig massor om hur du fungerar under tiden. Kram
Tjoho, vad inspirerande! Du har så rätt 🙂 Skärpning kommer här..Du är grym! kram och ha bästa dagen
Åh, det är svårt det där. Med balans. För min egen del är det nog det jag vill ha som mål – balans. Inte förbud, inte nollnivå av nånting. Jag vill må bra. På ett sätt som funkar och är rimligt för mig. Jag kan inte se mig själv utesluta saker ur mitt liv, det skulle liksom inte hålla och ärligt inget jag skulle vilja heller. Jag vill ha ett ärligt mål, ett långsiktigt som jag kan se mig själv fungera med.För min egen del skulle jag vara mycket nöjd om jag, konsekvent, höll mig till "lördagsgodis". Och godis i det fallet skulle kunna betyda godis, choklad, glass, kaka, eller något annat.Därmed inte sagt att jag inte känner vad socker kan påverka. Har jag hållt mig ett tag t.o.m. utan "lördagsgodis" och t.ex. äter en bit paj (oavsett vilken typ av socker det innehåller) så känner jag starkt hur kroppen reagerar (såsom Ida beskriver). Så visst är jag medveten om det. Men jag tror ändå inte på att utesluta helt för all framtid, för min egen del. Men inte är det lätt heller att hitta, och framförallt hålla, en bra balans. Man får nog öva, och vara medveten. Notera vad man är nöjd med och inte, och åtgärda. Försöka få kurvan att svänga in mot balans, och undvika ytterligheterna. Inte helt lätt förstås.
Och heja dig, förstås, som kämpat bra!
Nu är också sedan! 🙂
Mrs b: Jag stod där och velade i januari som bekant. Skall jag köra fullt race med restriktioner och målbild eller skall jag sträva mot att fatta bra val, men fortfarande hålla alla dörrar öppna. Jag gick på linjen med nollnivå – mycket för att just synliggöra saker för mig själv. Allt blir väldigt tydligt när man utesluter något och det kan vara bra att bli medveten om det. Sedan hoppas jag ju att dessa tre månader kommer ha lärt mig tillräckligt för att kunna fatta de bra valen för det mesta i fortsättningen. Jag är ju en stor fan av att välja till, istället för att välja bort. Mer av bra grejer helt enkelt. Samt att öva som du skriver och vara medveten. Alla har vi väl våra triggers och saker som får oss att falla. Och vissa saker är nog bäst att bara undvika helt enkelt. Saker som är svåra att hantera om man vill kunna det. Under många år sa jag till barnen att jag var allergisk mot ostbågar. Det vet jag var ett klokt drag 🙂 Ytterligheter tror jag inte på nej, balans vill vi alla ha. Tack för dina tankar!Cecilia: Kan nog vara så faktiskt! Jag skall botanisera i lådan från Voltaire och käka Rawfoodremmar för glatta livet 🙂
Jag måste bara passa på att tipsa om vad jag tycker är väldigt gott om man vill ha ett substitut för sött och gott 🙂 Mixa frysta hallon och strö över lakritspulver (jag har kung markatta) Smaskens ;)Kram
Caroline: Låter himla gott – ska testa! Tack för tips!
Haha, allergisk mot ostbågar! Den är jättebra!