Ja, kära läsare, här har Ni en alldeles makalös film som får er att tappa andan. Det är en film som är smärtsamt vackert. Det är en film som drabbar er. Det är distanserade känslor ibland, men på slutet får allt sin förlösning. Gå och se Försoning!
Och jo, jag sänkte medelåldern rejält på eftermiddagsföreställningen. Det lär dock bli fler besök om tillfälle gives. Efter den drabbande filmen gick jag en sväng på staden för att få lite luft och för att vädra känslorna lite. Mitt uppe i alla tankar, kastades jag rakt in i det alldeles vanliga livet. – Mamma! ropade två små barn. Ett besök på Burger King räckte nästan för att ta mig tillbaka till här och nu. Men det är så där med riktigt bra filmer. De berör och går innanför huden.
Åh jag längtar! Ska se den ikväll och det ska bli alldeles underbart!Ha en skön helg
Jag fick en biodejt i födelsedagspresent av en kompis – gissa vilken film jag ska välja! 🙂 Trevlig helg!
Så bra att höra att filmen var sevärd. Tror den kommer till våran lilla stad nästa vecka eller så, har funderat på att se den och nu har du övertygat mig:D
Hm, jag tror bestämt jag måste gå på bio! Låter som en underbar film som måste ses.Jag ville bara tala om att jag är i gång med mitt bloggande igen, men nu med ny blogg! Här kommer adressen: http://annaeveniusfotograf.blogg.se/ om du har vägarna förbi. ;-)Kram Anna
ja, visst är den filmen bra?! annorlunda men så mäktigt magisk!
Nettan, Annika, Linnéa och Anna: Hoppas att Ni också tycker om den. Jag har tänkt på filmen hela helgen. Den är omöjlig att släppa. Miss Marie: Magiskt är ordet ja 🙂
Nu har jag äntligen sett filmen! Mina höga förväntningar infriades inte riktigt. Kanske var projektorn trasig för jag tyckte att bilden var lite suddig hela tiden. Eller var filmen helt enkelt gjord så? Lite irriterande men skådespeleriet, berättelsen och miljöerna är ju så bra att det går att överse med… 🙂
Cecilia: Filmuttrycket var nog lite suddigt kanske. Jag blev förförd så jag tänkte inte så mycket på det 🙂 Visst är det roligt att äntligen ha sett den, när man har väntat så länge. Nu skall jag läsa boken också!
Jag läste boken före filmen. Kanske en bidragande orsak till att den där “förförelse-känslan” du skriver om, och som jag väntat mig, inte infann sig…
Cecilia: Aha. Ja, då är det nog en annan femma. Jag har aldrig varit med om att en bok har blivit en bättre film – när jag har läst boken innan. Nu blir det tvärtom. Nackdelen med det är att man blir färgad av filmen och ser Mc Avoy istället för en egen bild.
Men det är väl inget fel på Mr McAvoy…? 🙂 Han är kanske inte snygg på det där bildsköna viset á la Brad Pitt eller George Clooney men han har ju något visst…
Cecilia: Nej då, det är inget fel alls 🙂 Jag har blivit så där tantpatetisk att jag kollar videor på Youtube som heter James McAvoy without shirt – haha!
Får väl medge att även jag sökt på honom på You Tube. Hittade dock inga topless-videos. 🙁 Men likväl ett par bra intervjuer, från Radio One (tror jag) och Parkinson. Tantpatetisk var rätta ordet… 😉