Y

Vi har levt ljuvt villaliv i mitt barndomshem, medan mina föräldrar är på Gotland. En stor diskmaskin där man kan ställa in kastruller (!) och tvätt som torkar i vinden. Nu är det faktiskt inte så himla långt kvar tills november – typ :-).

Barndomen har varit i fokus för många semesterböcker. Pappa-porträttet i Linderborgs Mig äger ingen. Lo Kauppis drabbande Bergsprängardottern som exploderade – jag var helt matt flera dagar efteråt. Så förtvivlat, men ändå så starkt och hoppfullt. Drakpojkarna och lilla Norma Jeane. Att spendera tid i barndomshemmet får en onekligen att förflyttas tillbaka. Denna regniga måndag med nytt objektiv hamnade jag framför de lyckliga kungliga. Jag växte upp med inramade vykort och några lite stiligare tavlor som beställdes från magasinen – alla med leende kungen, drottningen och barnen. De stod där i bokhyllan bland våra familjebilder. Jag samlade på kort som jag satte in i album. Jag skrev gratulationsbrev när alla i familjen fyllde år. Vi spelade in de årliga nyårsprogrammen på videoband. Verklighetsflykt? Beundran? Bevarande av traditionen? Blicken från ett helt annat liv? Eller det vanliga i det högst extraordinära? Jag vet inte. I dag fann jag de lyckliga tu nere i källaren. Det känns fint att de fortfarande står kvar där.

På spaning efter bidrag till Nillas bokstavsvecka. Drottningens vackra pärlhalsband bildar ett Y.