Vi har inte så mycket kvar av julen. Förutom känslan av att vilja sova igen, ljusstakarna som nog packas in i helgen samt en sista tapper amaryllisknopp känns det klart nu. Barnen har fastnat i en lagom makaber fritisversion av Staffan var en Stalledräng med navelsträng och hjärna – bland annat. Som sagt. Julen äro slut. För denna gång.
Och i går kväll. Jag har saknat en nära vän. Det har känts som om vi har gått om varandra lite mitt i livet. I går kändes det så där bubbligt pratigt precis som vanligt igen. För det känner jag mig rik och tacksam i dag.
Japp nu var de slut för i år:) Härligt att höra att vänner alltid består var man än i livet står:) Ha en underbar dag! Kram Mia
Visst är det så att äkta vänner kanske försvinner lite på vägen i bland när det är mycket. Men de finns alltid kvar där och man tar vid där man sist slutade.Det är det som silkljer dem från de andra.Kul att ni har hittat varann igen.Kram Lina
Nu var det länge sedan jag skrev här hos dig! (Känns det som i alla fall:) Tycker om din nya kategori Se vardagen. Njuter verkligen av dina bilder och berättelserna därtill. Själv håller jag gärna lite längre på våra vita advenststjärnor i år och någon elljusstake med. Det fanns ju ingen stjärna eller elljusstake så långt ögat nådde när vi befann oss på semester, så därför suger jag gärna lite längre på den karamellen nu:) Kram till digLisa
Fin bild på sista amaryllisarna. Har du nåt annat tips för blommor i januari?? Jag funderar på orkideer, men det känns så dyrt att köpa typ fem sådana. Lökväxter håller sig sån kort tid…. Lyxproblem!Har du sett mulberry.com ? Kolla under “new season” och “coming soon”. Visst skulle man vilja lägga vantarna på en “oversized Alexa”??? Bara 1000 euro – hick!Kram!
Mia: Så är det med riktiga vänner. KramLinruz: Vi har nog aldrig tappat bort varandra egentligen, men jag har saknat det där vardagliga och pratiga. Det gäller som sagt att se vardagen och uppskatta de små tingen. KramLisa: Skoj att höra från dig här på sidan! Tack! Så skoj att du gillar det. Det är en kickstart för en själv att få ned både fotografier och allmänna tankar. Det blir som en liten minidagbok. Skoj att titta tillbaka på. Roligt att höra att det uppskattas också. Vi får se hur vi gör med de stora stjärnorna i taket uppe. De är mycket trevliga, så de kanske får hänga ett tag till. De dammiga elljusstakarna känns dock som ett passerat stadium 🙂 Men jag förstår om du drar ut lite på det hela i år. KramKarin: Min mamma kommer att få spader när hon läser att jag skulle uttala mig om krukväxter 😉 Jag har många på mitt samvete genom åren, men nu vårdar jag dem lite ömmare och tycker framförallt att det är skoj 🙂 Lökväxter såklart, men det är mest tillfällig ögonfröjd. Kvistar av olika slag brukar finnas i blomsterhandeln nu. Det gillar jag, men inte så mycket att sätta i kruka. Orkidéer är dyrt och som sagt skall man ha många så väljer man kanske något annat. Jag är ju inne på retroväxter som ormbunkar och en del palmer, annars är ju murgröna alltid gångbart – i alla fall i mina fönster 🙂 Kram
Det är så härligt när man hittar tillbaka till det där naturliga, bubbliga och enkla i vänskapen. Då skiner man som en sol i flera dagar 🙂 Hoppas att det fortsätter i den stilen.
Ännu en fin vardagsbild, följer med spänning både dina underbara bilder och tankar kring denna roliga utmaning !Vilket härligt sätt att hitta guldkornen i vardagen att kunna se de små sakerna i livet och dagarna som går:DKram
Jag väntar på att den sista knoppen på min amaryllis ska blomma, men annars är julen som sagt undanstuvad för i år. Trevligt att ses igår, vi får se till att det inte går så lång tid till nästa gång :). Kram!
Julblommorna är nog det sista som åker här (jag har lite kvar av julen dock). 🙂 Vit amaryllis är bland det vackraste som finns! Tack för din fina ord!
Min femåring sjunger: Staffan var en stallegren =) Han har nog ingen kläm på vad en dräng är än.