Ett ryggskott senare och två veckor av noll träning. I går var det dags igen. Jag märker fortfarande av de där gamla välbekanta rösterna inom mig. När jag liksom håller på att glida in i att vara en icke-tränande människa igen. “Nej, det kanske är lika bra att vila ett tag till”. “I dag är jag extra trött. Det kanske är lika bra att vänta tills i morgon”. “Vore det inte mysigt att bara sitta här? Det är ju faktiskt sommarlov. Vi skulle kunna ta en kvällsfika med den där pajen i kylen”. “Skall jag verkligen köra hårt med träningen nu när det är sommar? Jag kanske skall vänta med att sätta igång på riktigt igen”. Rabarberpaj blev det, men efter en runda i skogen. Det är egentligen bara den där första rundan, sedan är jag igång igen. Och nu är jag det. Det gick galant när jag väl var ute i går. Jag gick snabbare än jag brukar, trots att det borde ha varit tvärtom. Så visst är jag redo. Nu är det bara att köra igen.
Och på dessa veckor hade myggorna kommit till skogen. Dessa trista kryp! Jag hör till kategorin som de älskar extra mycket. Jag får stora vita blaffor varthelst de kommer åt. Inte hjälpte det att liksom glida fram genom skogen i heltäckande tights. Nix. Blaff. Blaff. Och blaff. I Staterna hade de andra blodsugarna premiär i helgen. Vi lär få vänta här. Jag planerar i alla fall blodig strandläsning med Månpockets svenska utgivning av Sookie Stackhouse-böckerna. På CD:ON får man de tre böckerna för 119 kr. Klick. Och kli. Och blaff. Typ :).
Promotionsposter för True Blood Season 3 som började i USA i söndags.
Heja dej! De där rösterna hör jag också ibland när ett träningspass nalkas….
Böckerna ska klickas hem omgående! Känner igen det egna resonemanget innan skogsrundorna 😉 Fattar egentligen inte varför, väl man har kommit iväg är det ju jätteskönt – en boost både för kropp och tanke!
Hurra för dig säger jag! Bra att stå emot alla inre röster som blir väldigt högjudda just när order träning nämns…
Känner igen mig precis på pricken!Slutet på förra veckan hade vi andra aktiviteter på varsitt håll varsin kväll, och således hade jag ingen barnpassning och kunde inte ut och springa en kväll “enligt plan”. Detta var jag något orolig/irriterad över, men självfallet ville jag inte ställa in min aktivitet bara för att kunna hinna ut och springa.Men sen när fredag och lördag kom och jag faktiskt hade möjlighet till en efterlängtad joggingtur kände jag svepskälen komma farande. En något konstig känsla, nu när jag i en månad faktiskt har lyckats längta till att få komma ut och springa i princip varje gång (har t.o.m. sprungit när det regnat). Lustigt hur tankarna kan vända på en dag, och bara för att jag “missade” en enda löptur.Jag kom till slut iväg på en runda trots allt, och det är precis som du skriver – det räcker med den rundan, sen är man tillbaka i sina gamla tankar om varför man vill ut och röra på sig. Och dessutom gick löpturen snabbare än tidigare.Så man får väl bara försöka överlista sig själv när det blir så :-)Heja oss alla som försöker! 🙂
Weronica!JAG sväljer dom…….. :-(Hänt ALLA mina löprundor (2st…)
Testa vanlig allergimedicin! Det kan lindra plågan! Känner helt igen mig i löpartankarna. Svårt att komma igång efter förkylningar och magsjuka men det måste väl gå…
Det är precis som det vore mig du pratade om – hittar alltid ursäkter, hihi. Tycker du har en jättefin och inspirerande blogg!Kramiz aka
Min man är från Smögen och där finns det inga myggor! 🙂 Tyvärr bor vi inte på ön utan ganska nära en skog så efter två somrar gav han upp…nu står det en myggdödarmaskin i trädgården och till och med grannarna märker skillnad! Jag bryr mig inte så mycket…de gillar inte mig ändå! ;-)//Anna
Mig gillar de också och det är inte kul med “blupparna” som de orsakar på kroppen. Nu tar jag allergitabletter och då blir reaktionen av betten mindre. Tack och lov och prisa gud, typ. Så kul att följa din motivationsresa och så duktig du var som inte föll för frestelserna. Bra jobbat bäste W!Själv rider jag på min Yoga-våg och solhälsar i iver. Jag vet att det än så länge är ett “il”, men jag jobbar på att behålla det lite länge denna gång. Det är liksom en tröskel att komma över… :)Kram till dig!Lina
Hej hej! Jag har fått lära mig att det är reptilhjärnan som tar över när de där rösterna kommer ;)Love your blog!