Ny vecka och ny lista. Håll till godo!
Efter att ha sett den sista delen av Jills Veranda i går på Play finns programmet i mina tankar. Vilken högst oväntad pärla detta program visat sig vara denna vårvinter. Att jag skulle lyssna på country (se spellista på Spotify från programmet här och här) fanns inte på min karta innan sändningarna. Innerliga möten som stannar, senast denna stjärna som kommer till Sverige i sommar. Nu gillar alla Jill Johnson var DN:s rubrik på söndagsintervjun förra veckan. Otroligt skoj och berikande när saker och ting liksom får en ny vändning som man inte förutsett.
För mig som aldrig går i höga klackar, spelar äntligen skomodet mig i händerna. Det är lågt denna säsong, vilket ger ett stort utbud. Och så är det vitt. Jag har lite blandande känslor kring vita skor, men skall ge dessa par en chans nästa gång i staden.
Vi har städat och rensat helgen lång, vilket var mycket välbehövligt efter solens gassande strålar och neverending sjukstuga. Men nu finns det hopp om såväl hälsa som viss ordning i huset. För att få lite glamour till helgen band jag mig en maffig bukett i fredags av papegojtulpaner, fransiga dito, ranunkler och eucalyptus.
På tal om sådant jag inte riktigt såg komma. Matthew McConaughey. Jag är nog inte ensam om att ha blivit lite betuttad i honom sedan den stora TV-hiten True Detective som rullat på HBO på måndagarna. Förra veckan gick sista avsnittet. Serien hade en liten svacka mitt i, där det blev mer snutgenre än magiskt, men ack så den hämtade upp sig. Slutscenen stannar. Och Matthew då. Jag har alltid varit svag för en late bloomer. Någon som vänder på livet – ett annat karriärspår eller vad det nu må vara. Senast i Dallas Buyers Club som han fick en Oscar för. McConaughey är riktigt, riktigt bra här, liksom fantastiska Jared Leto. Rekommenderas varmt!
Det kommer en del tunga svenska skivsläpp i vår. Kents nya är riktigt bra. Förra veckan släpptes Lykke Li:s version av Du är den ende som är filmmusik. Vackert.
När vi hade tittat klart på paren som kysser varandra, gick vi snabbt över till att beskåda Sarah Jessica Parkers hem i New York. Ännu en virtuell succé och det blir allt tydligare att vi tycker om rörliga format i vår bildvärld. Jag skulle vara fullständigt usel på uppdraget att svara snabbt på 73 frågor, men Sarah Jessica gör det med den äran. Hemmet hyllas unisont och jag håller med Helena, man gillar känslan här. En grön sammetssoffa har hon Parker och jag är svag för just sådana. Den här klassikern vore väl något om man vann på lotto (men jag spelar aldrig) eller kanske den här då för en mer rimlig slant. Grönt – är skönt.
Och gult. Är inte fult alls. Nu går jag in i min intensiva gula period. Jag gillar alltid gult för all del, men just precis nu är det som extra finast på hela året. Det är våren såklart. Och påsken. I fredags köpte jag mina första påskliljor. Glädjepiller.
Och bästa Sofia har gjort det igen. Denna gång för Zaras barnkläder. Heja så vackert!
Helenas lista hittar du här.
Med detta önskar jag en riktigt fin start på veckan!
Superfin bukett!
Så fint så fint. Gula elefanter, papegojtulpaner, rensning och True Detective. Jag gillart. Allt. Men jag måste säga att jag fastnade lite efter True Detectives andra avsnitt. Vi plöjde fort igenom House of Cards så mina förväntningar var rätt höga. Nåja, jag får ge det en tredje chans. Kram och heja dina fina bilder!
Men å vad du är snäll! Tack du, alltid lika rar.
Kramar Sofia
Och nu blev jag extra glad, Ä N T L I G E N funkade det att lämna en hälsning! Tror mer att det är min dators fel än något annat men bra i alla fall att det funkade!
Ojojoj, vad mycket jag hade att läsa och titta, och länka mig, igenom härinne. Puh. Måste nog försöka hinna titta in lite oftare istället. 😉
Jill har jag alltid gillat! Inte för att jag gillar all country eller så, men just Jills röst. Och så bor hon ju så nära här, där jag bor också. Så vi är ju liksom grannar. Nja. Men ändå.
Och Jared Leto! Mr Blue Eyes! Han föll jag som en fura för när han gjorde en av sitt livs bästa roller, i den otroligt starka, läskiga “Requiem for a Dream”. (Mot en annan favorit – Jennifer Connelly!)
Och, den där diskussionen stötte jag också på – inne hos Husligheter först – och vad kan jag säga? Mina två!! ananaser (ananasar?) har jag haft i många många år nu. Och jag antar att jag kan skratta mig lycklig hela vägen till den ständigt unikt självpåfyllande second handvärlden. Fast det blir väl annat förstås när den här generationens “bloggsaker” börjar komma ut. Och börjar säljas på lösöresauktionerna… 🙂
Men visst känner jag igen mig själv lite också. För ojojoj vad jag gillar min Savoy! Aalto-vasen som syntes precis överallt ett tag. Men det hindrade inte mig från att bli superglad när jag fick den i 38-årspresent. För något år sedan… Måste nog ta fram den i vår. Ja, den har aldrig varit undanstoppad pga cyber-överexponering, om nu någon trodde det. Bara på grund av att jag själv gillar ombyte. (Ursäkta att jag skrev detta på fel inlägg, men efter allt läsandet blev jag lite lat).
Tack för en lååång intressant lässtund! Och alla vackra bilder förstås.
/helena