Jämställd förskola

kentaochbarbisarna.jpg

Svenska Dagbladet har för närvarande en läsvärd serie på Idag om jämställdhet i förskolan. Det har hittills inte varit så mycket nytt under solen, men det är ändå en bra sammanfattning av läget. Det intressanta är de reaktioner som artikelserien uppenbarligen har väckt. För mig är det naturligt att personalen arbetar med att försöka bemöta barnen utifrån deras personligheter och inte deras kön. Att sätta fokus på dessa frågor handlar för mig inte om att göra om barnen eller att förneka deras kön – något som verkar vara centralt när det gäller reaktioner på denna pedagogik. Det gäller inte om flickorna skall ha rosa tröjor eller ej, utan det handlar om helt andra saker. Finns det verkligen ett sådant motstånd? På ett sätt är det lite symptomatiskt och tråkigt att det fortfarande efter alla dessa år är Tittmyran i Gävle som är i fokus. Det borde finnas massor av andra exempel att skriva om. Däremot är det intressant att i dag kunna läsa en artikel om två ungdomar som gick på Tittmyran som små.

Jag har inte läst Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna men den boken är naturligtvis ett måste i höstens barnboksutgivning. Frågan är väl vem som köper boken till sina barn. Förmodligen är det inte jämställdhetsskeptikerna, utan snarare de andra.

Hos mig själv kan jag förövrigt se en utveckling i mitt föräldraskap över tid. När Anna föddes var det noll rosa. Jag tyckte att det var alldeles väldigt roligt när människor trodde att hon var en pojke i sin marinblå fleeceoverall. Bock i min agenda om folks förutfattade meningar. Nu när Anna själv är med och bestämmer är det mesta rosa i hennes klädlåda. Det är ju liksom inte färgen det hänger på – även om den praktiska mamman tycker att marinblått vore en utmärkt färg till en liten tjej som kommer hem ursmutsig varje dag. Rosa är inte den mest praktiska färgen för en aktiv ung dam.

(Pressbild från Raben & Sjögren)

10 comments

  1. Jag kan inte låta bli att småle (alt skratta hysteriskt) när jag läser på länken om Kd-politikern citat “då kommer hela samhället att kantra” *asg* riktigt underhållande.Det handlar väl kanske inte om att göra flickor till pojkar och pojkar till flickor, utan att alla, vare sig pojke eller flicka, ska få göra vad de vill, och känna att det inte är något konstigt! August som blir 2 i december rusar in på dagis och sliter åt sig den största grävskopan, och hans stora syster sitter gärna och kör traktor med lillebror.Är barnen nöjda, är jag nöjd!Jag gillar verkligen Pija Lindenbaum så även om mina två barn inte är målgruppen för boken (en för stor o en för liten…) så tror jag att jag ska köpa den ändå, till mig!//M

  2. Minks: Ja, du känner väl hur hela världen liksom lutar ;-)?! Precis – individ före kön tycker jag är självklart. Sedan skadar det aldrig att sätta extra fokus på underliggande beteenden i t ex förskolan när det gäller hur man behandlar pojkar och flickor. I DN fick Lindenbaum en sådär recension. Jag gillar det mesta hon har skrivit och måste självklart även läsa om Kenta. Jag får återkomma när jag läst!

  3. Är inne & tittar på din sida nästan dagligen men kommenterar aldrig men nu får jag tacka så mycket för tipset om att Pija Lindenbaum har kommit med en ny bok, det visste jag inte. Jag ÄLSKAR hennes böcker, hela familjen gör det. Favoriten hitills är Gittan & fårskallarna samt Else-Marie och småpapporna. Måste genast köpa denna nya! Kram & tack för en trevlig sida.

  4. Louise: Vi älskar också Lindenbaums böcker! Jag har inte läst den nya, men skall införskaffa ett exemplar snarast möjligt. Vad roligt att du skrev en rad och att du gillar sidan! Ha en fin dag! Kram

  5. Min man var på föräldramöte och kom hem och berättade att de nu ska jobba med genusperspektiv på vår förskola. En av “åtgärderna” har varit att till lådan med riddare komplettera med några tjejfigurer. Närmare bestämt en prinsessa och en drottning… Kommentarer överflödiga tyckte vi.

Leave a Reply to linda m Cancel reply

Your email address will not be published.