Det är samma sak varje år förstås, men på något sätt blir det precis lika påtagligt varje gång. Mörkret faller. Anna var förundrad i går. Har inte himlen någon klocka som den kan ställa om?
Vacker bild från gotländska Furillen. Jag möter mörkret med tända ljus och en längtan efter adventsljusstakarna i fönstren. Dessutom hoppas jag på att barnens inre klockor snart skall vara anpassade efter den nya tiden. Det är sannerligen mörkt när de går upp.
Underbar kommentar!
Furillen, Furille… Där bara MÅSTE jag få bo ngngång när jag är på Gotland. Vackert är bara förnamnet …/Bwww.lyckligagatans.blogg.se
Hösten är härlig ända tills novembermörkret kommer… Man har liksom hunnit glömma hur mörkt det kan bli. Nåväl, mycket tända ljus och mys så går det bra!
Jessika: Haha! Ja, den var riktigt bra!Birgitta: Jag känner samma sak. Jag skall bara dit någongång. Gotland är sommarparadiset, men vi har aldrig varit på Furillen. Jag skall sannerligen bege mig dit en dag!Anna: Ja, så mörkt det blev helt plöstligt! Och hösttröttheten slog till med full kraft känner jag. Nej, nu är det snart dags för elljusstakarna så att det blir lite ljusare 🙂