Julstämningen – vad nu det är för något – har inte riktigt infunnit sig här ännu. Sjukdomar, grått väder och husritningar har gjort sitt till. På måndag efter husmötet gäller det att ta en snabb repa till den stora leksaksaffären för inköp av plastic fantastic a la Spindelmannen och Little Pet Shop. Det gör riktigt ont i mig att köpa saker som verkar gå sönder bara av att man tittar på dem. Mina preferenser om rekorderliga leksaker av trä överensstämmer inte alls med barnens kryss i leksakskatalogerna. Det värsta smäcket finns på Annas sidor. Hennes högsta önskan nu är ett sminkbord av lila plast…
Julstämning för mig är bland annat körsång i kyrkan. Det har inte blivit något av den varan i år dock. I dataåldern har jag detta på replay i bakgrunden för att få min dos av Bach. Julkrubban kommer från Cosas.
Min mamma lät mig leka med det jag ville, men aldrig smink. Jag ville så gärna ha en sån sminkdocka som man kan sminka och fixa håret på, men mamma tvärvägrade. Och lila sminkbord gissar jag att hon också sagt nej till, om det funnits. När jag var barn var jag lite osmart och önskade mig så himla mycket olika saker. Alltså kunde mamma välja ut det som passade bäst. Det gick ju inte att klaga sen, för jag hade ju önskat mig det jag fick. Nu för tiden är jag lite smartare och kör på en lite kortare önskelista.
Precis det där våndas vi också över här hemma. Att leksakerna just går sönder av vanlig alldeles vanlig lek! Det emotsedda parkeringsgaraget (det andra för fyraåringen) har gått sönder efter allt för kort lek. Det första är slängt och höll i pass tre månader. Nej, det känns inte bra att våra barn drunknar i saker medan den stora delen av världens barn inte har något. Eller mycket litet. Svenska Dagbladets artikelserie om köphetsen finns kvar på näthinnnan. Och snart är det jul. Ack ja! Dags att röja.
Vi har tur i år, båda barnen vill ha lego. 🙂
Hoppas julstämningen infinner sig snart! Min har sakta men säkert börjat komma nu med en ledig helg – äntligen! Har inhandlat julgran och hyacinter och ikväll blir det glöggfest hos oss i huset :)Såg din kommentar om kalendrar, jag har inte haft möjlighet att ta upp beställningar mer än från Norge men jag ska till Östergötland i mellandagarna och om du vill kan jag ta med en väggkalender på svenska till dig och posta eller överlämna? Skicka ett mail till mig om du är intresserad av det.Ha en skön tredje adventshelg!/Ingela
Vet vilket lila sminkbord du menar, har fått det visat för mig ett antal gånger av min snart fyra-åriga dotter… Kan bara säga: det kommer inte över vår tröskel i alla fall! Än så länge har vi lyckats bra med att hålla oss till vår typ av grejer men kanske måste man “ge med sig” någon gång? Hoppas att julstämningen snart infinner sig!
Tack för Bach-länken! Kul bara att den är textad på spanska också..!
Veronika: Jag var länge motståndare till sminkhuvud och smink, men det känns ibland som att det kan få motsatt effekt. Det som inte erbjuds blir ännu mer lockande och magiskt. Anna brukar köpa Hello Kitty läppglans för sin veckopeng i bland och det är väl helt ok. Oftast är det själva inköpet som lockar mest, sedan används det inte så flitigt. Det lila sminkbordet ställer jag mig dock mycket kallsinnig till 🙂 Kort önskelista – smart!Sara: Ja, det är ju det som är så himla irriterande! Grejerna tål ju inte normal användning! Jag vill hellre köpa färre saker som är rejäla, men barnen är lite för små för att kunna acceptera en stor sak. De ser ju inte värdet på samma sätt. Å andra sidan blir de nästan lika glada över inslagna pennor och det kan bli många paket av det 😉 Konsumtionshets – nej tack. Men det är svårt med barn som lever i ett konsumtionssamhälle. Balans är det bästa och dit strävar vi väl alla. En utmaning är det!LoX: Lego är grejer det! Lyckos er 😉 Ingela: Tack! Jag vill jättegärna köpa en kalender av dig! Jag mejlar dig min adress!Anna: Det blir svårare ju större barnen blir… Det har gått ganska bra hittills, men Anna konstaterade för någon vecka sedan att tomten nog inte hade sett hennes önskelista för förra året fick hon ingenting av det som stod på den. Riktigt så illa var det kanske inte, men det är sannerligen en konst att balansera smäckönskningar mot “mamma-vet-vad-som-håller” :-)Anna: Haha! Det var den bästa länken jag hittade, så spanskan kom med på köpet 🙂
haha! Det där sminbordet önskar sig Gabriella också. Plus “petshoppar!” HOppas ni slipper vinterkräket!kram