Stilböcker är en speciell genre. Det är inga böcker som man läser från pärm till pärm och det är nästan omöjligt att ibland inte protestera högljutt mot vad som skrivs. Om man köper genren som sådan, så kan man få sig ett och annat tips till livs. Jag ser dem inte som några rättesnören, utan snarare som inspiration. De är som en mer arbetad personlig modetidskrift. Fördelen är att de fokuserar mer på den ack så viktiga basgarderoben. Visst kan man fnysa åt snusförnuftiga råd om svarta toppar hit och dit, men som sagt – ett och annat värdefullt tips kan man få med sig.
En nyhet för våren är Martina Bonniers Fashionista . Ingen kan ha undgått söndagsintervjun i DN med Bonnier som fick ett stort medialt efterspel. En aningslös Marie Antoinette som shoppar väskor på löpande band? Förförs eller förfäras av detta klipp. Detta är en värld som är långt i från de flestas. Boken i sig är snyggt stylad och erbjuder en inblick i modevärlden. Det är mycket Bonnier, liksom det är i de flesta tidningarna i vår – titta exempelvis i senaste Mama och Lantliv. Jag inspireras, förfäras och fashineras i en salig blandning. Jag håller i och för sig med om att kvalité alltid lönar sig, men det är samtidigt en inblick i ett lite annat solsystem.
Min favorit när det gäller stilböcker är den lite mer jordnära och lite mer rekorderliga Chic av Karina Ericsson Wärn. Här finns mycket basfakta kring kläder och bra råd inför shopping som håller. Rekommenderas varmt!
I min bokhylla hittade jag även Ebba von Sydows Ebbas stil som fanns med på årets bokrea. Lite yngre, lite mer it och lite mer tidsbunden. Motsatsen kan kanske sägas vara Camilla Thulins Stil . Här är det mer fokus på varje kvinnas förutsättningar och att göra det bästa av situationen.
Mitt bästa råd då? Ja, kanske att klä sig på det sättet som passar en själv bäst. Med åren lär man sig vilka modeller som passar och vilka som inte gör det. Jag borde ha hört varningsklockorna angående H&M:s Marimekko-kjol, men ibland vill man försöka ändå. När kjolen kom såg jag ut som en tant som någon hällt mönster på. Den markerade midjan lyckades inte balansera upp vecken på höfterna som ytterligare accentuerades av de stora prickarna. Jag såg helt enkelt inte klok ut i den. Och då är det bättre att låta det vara.
Du balanserar orden perfekt idag 🙂 och jag ler med stor mun när jag läser din beskrivning om Marimekko-kjolens ankomst. Jag vågade aldrig, och inser nu att jag nog gjorde helt rätt som avstod! Men som du säger, ibland måste man chansa lite! //M
Problemet med att lära sig vad som passar en själv är att resultatet ofta blir samma kläder, varje dag. Det är då man måste våga chansa lite – vare sig det är med Marimekko-kjolar eller något annat. Den KUNDE ju ha varit perfekt! 🙂
Ett annat solsystem var ordet… Böckerna är ialla fall kul läsning (ofta)!
Minks: Haha! Den kjolen på mig var ingen syn för gudarna kan jag säga. Jättefin och rätt storlek, men ack så fel modell. Så kan det gå, men ibland måste man prova ändå :-)Jennie: Det har Du rätt i. Man skall våga prova nya saker och inte bara hålla sig till säkra kort. Det oväntade kan bli riktigt bra. Däremot är det bra att känna sin stil och veta hur man gör det bästa av sig själv. Och kjolen var egentligen perfekt – men inte på mig :-)Anna: Japp 🙂 Men kul läsning ändå!
Jag har Chic hemma, tycker den fungerar bra. Jag har också varit på en “happening” (eller vad man ska kalla det) där Ericsson Wärn pratade och visst är hon ganska jordnära. Om man jämför med von Sydow som menar att ryggsäck är big nono så föredrar jag Ericsson Wärn. För jag ogillar skarpt att bära 12 kilo böcker i en handväska.
Ha, då var det kanske tur att den var slut i min storlek…jag hade väl sett ut som en såndär virkad docka som mormödrar satte på toarullarna på 70-talet.
Veronika: Ja, det är en riktigt bra bok, som framförallt är tidlös och fungerar länge med klassiska riktlinjer. Bär du dina böcker precis som du själv behagar ;-)Görel: Haha! Ja du, kjolen passade inte mig i alla fall. Jag får söka vidare!