Jo, jag har resignerat kan jag lite lätt uppgivet konstatera. Det är inte lönt att komma dragandes med svindyra unisex-retro-tröjor till mina barn. Även de randiga sakerna får oftast nobben. Nej, tryck skall det vara a´la “numera-ganska-överexponerad-katt” eller “spindelmannen-läderlappen-Blixten Mcqueen”. Jag – som skrev så att tangenterna glödde på föräldraforum när barnen var små. Om vad kläder signalerade för budskap om aktiva pojkar och passiva flickor. Om att vi kategoriserar barn efter kön och behandlar dem därefter. Klassisk “Vilken fin tröja du har till en flicka”. Nada utseendebekräftelse till en pojke. Om alla de förväntade rollerna, där kläderna var en betydelsebärande enhet. Jag – som köpte en blå overall till min lilla bebisflicka och nöjt konstaterade att folk trodde att hon var en pojke. Något hände på vägen där – t ex barn med en egen vilja [totalt infiltrerad av omgivningen i dessa åldrar]. Och insikten att det kanske inte bara hänger på tröjfärgen. Vissa grejer säger jag dock blankt nej till och då gäller det oftast det praktiska eller saker som är totalt överflödiga. Stövlar med klack (!) till vintern eller ett set med bh till en sexåring. Njet. Men annars känner jag att de just nu får hållas ganska fritt.
Men den här tröjan – då kommer de där glödande tangenterna fram igen. Det är ack så trist med alla dessa gulliga kattungar på tighta tröjor och alla dessa svarta grejer på de generösa pojktröjorna, men det här? Var min vän. Så gulligt och så fullständigt förutsägbart i linje med tjejigt relationsfokus. Ett fint budskap i sig, men det är ju självklart att det är en tight rosa tröja med en liten harmlös fågel på och ingen svart cool sak som uppmanar till vänskap. Det är bra att få sig en påminnelse om sina hjärtefrågor och att fortfarande känna glöden :). GRR!
Tröjan finns hos H&M.
Tja, vad gör man? Jag har två pojkar. Det är mycket Spidey och Star Wars. Men det GÅR att slå sig in. Jag har t ex köpt en hel del randiga Katvigtröjor till den yngste (10-åringen faller utanför storleksspannet) och en ROSA mangatröja från me&i var den som den yngste satte på sig HELT friviliigt när det var fotodags förra veckan…. Jag hade nog trott påen mer gräll sak med lite våldsamma superhjältar, om jag ska vara ärlig!Dock har ju dessa tröjor inte kommit över tröskeln smärtfritt. Jag har sagt “åh vad du är FIN” säkert femti gånger per tröja. Och sagt att “vadå rosa, det är ju bara en färg och den är supersnygg” om mangatröjan. Sen köper även jag såna där standardtröjor på HM emellanåt… inte minst för att dom är relativt billiga och det gör inget om de leks sönder och får fläckar!Det som är tristast är väl just att små pojkar uppmanas till aktivitet och rörelse, medan flickor ska vara små ljuva väsen i tajta tröjor utan rörelsefrihet. Så onödigt och dumt!
Nina: Jo, då jag smyger också in lite grejer här och var, men de är numera i minoritet. Det är inte värt de pengarna just nu känner jag. Sonen leker katt på förskolan och ägnar dagarna åt att krypa ute och för dotterns del är det minst ett ombyte per dag… I somras vägrade femårige sonen att använda en rosa pikétröja som fungerat alla andra somrar. Lite resignerad känner jag mig, men vissa grejer känner jag stopp kring. Och detta är väl bara början på en oändlig tjatkarusell om vad “alla andra har och inte stackars jag” :). Här hemma är det just nu en mobil till snart sjuåriga dottern. Aldrig i livet säger jag, men buhu alla andra har ju. More to come med andra ord!Sedan håller jag med om flickbebisar som trycks in i konstiga klänningar. Helt obegripligt, då det skall krypas och upptäckas!
Nej – jag håller med om att det i perioder inte är värt besväret. Men jag tror ändå att dina barn precis som mina tar till sig det du tycker och säger… vilket jag misstänker ligger bakom “mangavalet” i min sons fall… 🙂 och det gör mig ändå lite glad!Mobil – ujuj. När min äldste nu går i fyran börjar det bli aktuellt, eftersom friheten blir större och kompisbesöken blir lite mer på egen hand. Men jag tror faktiskt inte (trots anställning inom telekom) att det är jättebra att vara uppkopplad från späd ålder…..
Nina: Absolut! Det är viktigt att ladda med positiva förebilder och komma med ifrågasättanden när det blir diskussioner om “vad pojkar och flickor kan ha på sig och inte”. Sonen passar så himla bra i rött, men det har blivit en big no-no färg för hans del. Men om det är en Blixten på framsidan, ja då går det bra. Man får ta det lilla i det stora :). Jag håller ju med om mobil och tycker att det i grunden är ganska sjukt att sjuåringar förses med en sådan… Det kommer ju lite oroväckande undersökningar om att det inte är så bra för kroppen heller. Nej, det får vänta känner jag, även om mina öron lär bli söndertjatade på vägen ;)! I fyran kan jag tänka mig att frågan är högaktuell ja.
Ja – er det ikke underlig hvor vi endrer oss ;-)etter at barna er født 🙂
Villblomsten: Haha! Ja, det är liksom lättare med de stora teorierna innan! Och att klä en liten bebis är ingen match det heller. Det är liksom sedan som utmaningarna kommer :).
Mina barn är än så länge i dom åldrarna att dom inte protesterar alltför mycket när det kommer till kläder 🙂 Däremot tycker jag, som för det mesta handlar deras kläder på dom stora billigare klädkedjorna, att det är tråkigt att det oftast krävs dyrare märken om man ska få till en mer neutral/unisex färgsättning.
Mrs. b: Njut så länge det varar ;)! Jag tycker att kedjorna har en del neutraler, men framförallt gäller det kläder till riktigt små barn. När storlekarna börjar bli lite större och lämnar bebisavdelningen blir det snabbt tämligen uppdelat – framförallt gällande passform. Trist är det!
Kläder och värderingar är trixigt. Färger och mönster är en sak men att passformen och modeller ska vara så olika (precis som du kommneterar Weronica)?! Stort och bylsigt till killen och tight och figursytt till tjejen. Lika opraktiskt båda delar.Jag försöker gallra med förnuft så gott det går.
Charlotte: Precis – det är något av en snårig och inte helt okomplicerad stig att beträda! Jag har en smal kille som drunknar i alla hängiga brallor och en tjej som skjuter i höjden mot storlekar vars flickideal inte passar hennes ålder. Vissa grejer köper jag bara inte, hur mycket tjat det än må vara. Det är en grej (att iofs sponsra Disney) med harmlösa Bilar och en helt annan med t ex märkliga kamoflagegrejer. Vi konsumenter resonerar med all tydlighet olika här dock. Och så är det barnens egen smak som måste in. Ett intressant ämne är det!
Som mamma till två flickor som nu hunnit bli 10 och 12 år, så måste jag säga min erfarenhet är att barn faktiskt med tiden genomskådar detta med koder. När de var små så älskade de allt rosa, lila, guld och glitter. Därefter kom en period när de fullkomligt HATADE allt rosa och vägrade att ha minsta lilla vante i den färgen. Om de hade fått välja själva så hade de haft svarta och tuffa kläder varje dag. Och så plötsligt så svängde det igen och de typiskt tjejiga färgerna var OK igen. Nu har det till och med gått så långt att 10-åringen vill ha rosa tapeter i sitt nya rum! Roligt, tycker jag. Rosa är ju faktiskt en väldigt fin färg! Både på tjejer och killar.
Charlotta: Precis så tror jag att det är. Och de måste ju få gå genom detta själva, även om man själv som mamma står där med facit i handen. Anna ångrar att hon har lagt så mycket pengar på tamagotchis nu när de inte är så kul längre, men då är det ju så dags. “Vad var det jag sa” får man svälja ibland, för man måste ju få lära sig genom att göra också. Ja, rosa är en fin färg. Här blir det ett rosa flickrum, men jag försöker att hålla ned att varenda liten pryl skall ha den färgen. Det finns ju annat i färgspektrumet – och andra tider kommer säkert som sagt :)!
Ah, ett kärt ämne – känns som om vi har diskuterat det förut *fniss* Min vana trogen säger jag att det inte är färgerna i sig som stör mig utan det är just det att tjejkläder är smala, tajta och av silkiga material – hur ska flickor kunna leka då? Flickor skolas in i en mer passiv roll p.g.a. tajta kläder, jag tror att roller som inrutats redan i barndomen gör det svårare att ta för sig i vuxenlivet. Det är en annan sak när de klär ut sig då får det gärna vara fluff och puff! Säger jag med en prinsessa och en tingeling som sprallar runt i vardagsrummet.
Ha ha ha! Jag känner igen mig totalt.Köpte pojkkläder till min äldsta tös när hon var under året. Nu är hon 6 ochrosa från topp till tå, och jag tycker attdet är okej, hennes val. Men som du säger,lite gränser finns det./Helena i Uppsala