Tänk om

“Igår var vi och skulle beställa barnvagn och affären hade tidigare utlovat att de skulle ha fått in de nya Emmaljungavagnarna nu. Det fanns dock bara en sittvagn och de trodde inte att de skulle få in några vagnar på tre veckor. Efter en sömnlös natt, presentletande på stan och tom mage började jag nästan att gråta i affären. Hormonerna svallade till i sama stund som panikkänslan kom över att inte ha beställt en vagn och snart vara i vecka 30. Jag hann att ångra mig tusen gånger att vi inte beställde tidigare med tanke på leveranstiderna, men det är ju försent nu. De hade inte ens en katalog till oss, utan vi fick ta hem en färgkarta. Det känns lite trist att välja på detta sätt. I och för sig verkar det inte ha hänt så mycket med vagnarna, men ändå. Är det någon som har beställt en vagn från Emmaljunga från den nya kollektionen eller sitter någon hemma med den nya katalogen? Den vagn som är intressant för oss är Babyvagn Classic eller Edge. Jag skulle vara så tacksam om någon tog sig tid att förmedla hur hjulen ser ut – i affären visste de inte om Edge hade lufthjul eller de nya “plasthjulen”. Hur funkar “teleskopstyret”? Vad är det för avgörande skillnad mot styret på Classicmodellen? Finns det några andra stora skillnader mellan Classic och Edge? Jag har kollat hemsidan ett antal gånger, men det skulle kännas bra med en liten rapport från katalogen. Är det någon som kan ta sig tid? Evigt tacksam i så fall.”

Som den numera visa tvåbarnsmor som jag är, har jag bra lust att ta den där lilla höggravida flickan i handen och säga. Lilla gumman. Du skall se att det blir bra. Teleskopstyre hit och teleskopstyre dit. Det finns viktigare saker i världen. Men då, som tjänstledig höggravid med första barnet, var detta det viktigaste av allt.

För jag hamnade såklart där bland alla mina anteckningar från den där hösten för sju år sedan. Bland dagar när jag tvättade bebisens kommande mjukdjur [för det kunde ju finnas kemikalierester även om jag köpt ekologiska grejer] och köpte amningspump [som jag aldrig använde sedan]. Gud så mycket tid jag hade :). Och så mycket jag kunde ha besparat mig. Fotbollsfrun kör en vass krönika i dagens Wendela om Nya föräldrar är som osäkra tonåringar. Registreringsskyltarna till vagnen fanns inte på min bebistid. Design för barn och näthandeln var precis i sin linda då. Jag skickade efter maskar från Kalikå på postförskott. Nu finns de överallt.

Och jag vet inte. Ibland måste man kanske genom saker för att bli just så där klok. Att upptäcka att det går utmärkt med vissa saker, som var otänkbara då. Att pimpa en vagn må te sig alldeles vansinnigt, men där och då kan det förefalla som en vettig sak att ägna sig åt. För ibland lyssnar man inte heller. Det må ha funnits kloka råd därute, men man måste ju ta till sig dem för att de skall vara verkningsfulla. Tänk om man hade varit så klok då som man är nu :)!

signature

7 comments

  1. Vilket bra inlägg. Man känner igen sig en hel del. Fast jag var ju ändå 30 när jag blev mamma och kanske inte fullt lika lättpåverkad men ändå. Man går helt upp i det!

  2. Nilla: Jag var tjugonio när Anna föddes. Vi tillhör ju en generation som blir föräldrar senare med allt vad det innebär i kombination med ett konsumtionssamhälle. Design för barn har fullständigt boomat sedan jag fick mina små. Nu finns det hur mycket som helst som bekant! Och visst går man helt upp i projektet – i alla fall med första barnet. Sedan är man betydligt mer härdad och vet lite mer hur saker och ting funkar 🙂

  3. Precis så var det. Vi valde mellan Emmaljunga och Brio. Något annat märke fanns knappt på marknaden – eller i alla fall inte i mitt hörn av världen. Det blev en Classic, enklast möjliga och svart till färgen. Det var ganska precis sju år sen vi gick i de där tankarna och tänk vad mycket som hunnit hända sen dess i barnvagnstrender…

  4. Ojoj, befinner mig precis i den där karusellen just nu. Den 4 januari är det sagt att liten skall titta ut. Visserligen känner jag inte helt igen mig i stressen över barnvagnsmodell, vilket förmodligen har att göra med både ålder, pengar och det faktum att jag det senaste halvåret har blivit gravid, tagit examen från högskolan, flyttat tillbaka till min hemstad, börjat två nya jobb och nu snart skall hyra ett litet hus! Om man säger såhär: Tankarna räcker inte riktigt till till allt det jag vill! 🙂

  5. Det var därför det var så helt UNDERBART att skaffa en sladdis!! 10 år mellan första och tredje barnet. Och en milsvid skillnad.Man hade all tid i världen för den lilla, men ändå så hade men en sån självsäkerhet som mamma att man önskar att alla förstagångsmammor skulle få en dos av.Det är stor skillnad dessutom att få barn vid 27 år (som jag fick första gången) och nästan 37 som sista. Det har jag skrivit förut – och skriver igen: att få en till, på sladden, var det bästa vi gjort som familj!!

  6. *skrattar* Men du var så söt i ditt shoppande och fixande Wero! Jag minns fortfarande hur förundrad jag var att du var i barnvagnsaffären i timmar ;o). Varm kram!

  7. Visst var det så! Nu slår vi till på en trea om en månad, och den lyx jag vill unna mig den här gången, är en ny skötväska. Och jag har inte ens köpt den än. Vet ju att plånboken får plats längst ner i liggdelen den första tiden, så kan jag rulla dit vår antika vagn från 2001 till affärerna och se vad som matchar, bebis och jag. Ja, vagnar och annat får hänga med sedan förut. Men SEN ska det bli skönt att rensa ut! 😀

Leave a Reply to Susanne Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *