Jag har nog skrivit om det förut. Hur jag alltid satt som liten med min mamma och otåligt inväntade kungligheternas intåg i Konserthuset den tionde december. Om man lyckades gissa rätt på drottningens klänningsfärg var lyckan gjord. Nu finns det fler klänningar att spekulera kring och nog kommer jag att slå på televisionen – om inte annat för gamla tiders skull. Man skall aldrig underskatta vikten av en tradition.
Och hade jag haft riktig tur så kunde jag fått mig till livs hela Nobelhärligheten i storbildsformat. Från mitt arbetsrum blickar jag ut mot mannens stora projekt i huset – en fyrtiotummare. Jag tyckte nog att vardagsrummet var ganska så fint innan den där gigantiska kartongen intog det, men vi skall ju alla trivas i huset :).
Söta festkläder till de små från H&M.
Hej! Måste bara skriva att vi haft exakt samma tradition i mitt barndomshem!! Nu har jag fört den vidare till dottern som är 7 år. Hon gissar på ljusblå klänning på Silvia, grönt på Viktoria och Rosa på Madde:) Planerar att äta hämtmat framför vår familjs nyinköpta STORA TV. Vår kartong står också kvar…Tack för trevligt blogg!
Den traditionen har det inte funnits plats för i vårt hem – det är nämligen för mig, och mig only, det flaggas den 10 december. Egentligen är det nog mig de firar också, alla middagsgäster och alla som håller tal, i blå hallen. Eller hur?! ;)Och visst är det praktiskt med stor tv-skärm när man börjar bli gammal och ser dåligt, men visst jag håller med dig också – det är inte vackert! Halva väggen försvinner ju och tas upp av nyhetsankare, skridskoåkare och självaste bollibompastudion känns nästan att ha flyttat in här hemma. :)Kram kram
Efter att ha kollat lite på “facit” tyckte jag att hon gissade mycket bra!
Klart man satt som klistrad!! 🙂