Det är något av en godisaffär att klicka sig fram hos Deskstore när man har en böjelse för skrivbordsattiraljer som jag tidigare har konstaterat. I går botaniserade jag bland ting till inspirationstavlan. Jo, jag inser att man måste vara lite galen för att sitta och titta på olika gem, men sådan är jag ;). Blicken fastnade även på ett klassiskt papperslim som kickade igång min nostalgiska ådra. När jag var liten var burken grön (eller minns jag fel?) med en björn på. Doften var något alldeles extra. Nu fann jag min väg till orginalet italienska Coccoina med mandelessens i oemåtståndlig förpackning. En burk till mammas skrivbord och en burk till kladdande barnen :).
Jag tror att jag vet vilket lim du menar! Det luktar gott sött, eller hur?Nostalgi! Skulle kunna köpa burken bara för att få lukta igen, haha.Kram!
Björnklister! Grön burk med liten röd plastpensel, har jag för mig. Luktade så gott! Det finns nog inte längre…
Jupp den var grön med en björn på.. björnklister.. som luktade så gott att man bara ville äta upp det. Tur att det var giftfritt 😉
Å jag känner doften, minns den som det var igår. Håller med dig om att Deskstore slår det mesta i kontorsjoxsegmentet (oj vilket ord). De ligger bland mina favoriter och det är nog snart dags för nästa order känner jag nu i pekfingret. Kram
Örk, björnklister… luktar pyton.. som amaretto.. men jag gillade det när jag var liten, där satt liksom en spatel i den, som man använde… Annars håller jag helt med. Älskar skrivbordsprylar, fatta hur lycklig jag blev när vi hittade ett par askar riktigt gamla häftstift helt i metall när vi resnade mina svärföräldrars hus.. kan också sitta och kolla efter snygga gem och sånt… jaja, man är väl lite störd..
Skrivbordsattiraljer är underbart!Din variant av Björnklister är mycket mer estetisk än den gröna med röd spatel. Jag blir säkert nostalgisk av doften, men tvivlar på att jag tycker att det luktar gott!
Ja hej hopp så mycket snyggt dom har där, har suktat flera gånger över endel prylar men har inte kommit mig för att handla ännu.
Åh vad jag saknar det klistret…barndomsminnen på hög nivå.Farmor hade alltid en burk i skafferiet.Kram kram
Åh, jag minns den också! De säger ju att doften är det sinnet som man minns lättast, så visst minns jag! Burken är iallefall finare nu, riktigt lyxkänsla./Sofia
Klistret hette Björnklister och jag minns att det smakade gott också. Den nya italienska förpackningen är helt i min smak. kram Solåkra
Som alla redan sagt, -Björnklister! Grön burk, röd spatel.Jag glömmer det aldrig för jag tyckte det luktade så gott när vi använde det på lekis. Så gott att jag bestämde mig för att smaka och en fjärdedels burk senare fick jag åka med lekisfröken till Halmstads Lasarett (bodde där då).Italianoburken kan man ju helt ogenerat låta stå framme, riktigt snygg, undrar just hur klistret smakar?
Tjusig burk! Den kan ju nästan mäta sig med de hypade Kushmi-teburkarna. 🙂 Alla har vi våra böjelser… din är kanske av det mer ovanliga slaget… 😉
Hej.. trillade in på din blogg,, en mysig blogg att läsa må aj säga så återkommer säkert.. Ha en toppen kväll.. kram
Oj ja, björnklistret som användes för att klistra upp alla de bokstäver man klippt ut för att lära sig alfabetet. Och den stora lyckan då man fick en helt ny burk, med okladdig spatel och orört lim. (Min uppfattning om lycka har väl ändrats något sedan dess.)
Underbar blogg & fina bilder!