Som avslutning på påsken tittade jag på en riktig klassiker som jag inte sett på många år. Det här var en sådan där film som var drabbande första gången. Det var gymnasietid med många stora tankar. Jag avslutade mina dagboksanteckningar med Carpe Diem. Så träffande. Så sant. Det enklaste, men samtidigt det allra svåraste. Inte så klurigt va? Det är den här förstås.
Tryck från Keep Calm Gallery.
Älskar den filmen. Det är en av mina favoritfilmer.
Lilla Fröken: Den håller hög kvalité fortfarande. Tidlöst vackert och tragiskt, men ändå hoppfullt. Törnekronan beror lika mycket än.
Måste vara världens bästa ord…
Victora: Det enkla som samtidigt är det allra svåraste som sagt. Man kan bara försöka 🙂