Blå inspiration

blabarsris.jpg

Jag söker lite blå inspiration en grå dag som denna, mitt bland alla röda stämningar. Bland mossor och lingon skall man inte glömma bort det dekorativa blåbärsriset. Jag tycker att det är fint att plocka in naturen på olika sätt och sedan är det, inte att förglömma, helt kostnadsfritt också. Jag plockade med mig ris i lördags och har fyllt upp ett antal vaser här hemma. I detta ris sitter det dessutom några tappra blåbär.

manhattan-copy.jpg

Jag har tidigare skrivit om färger à la Mondrian. I samklang med det fortsätter jag att titta lite extra på Franks klassiska Manhattan som redan finns i huset som en bricka.

blabarsris1-copy.jpg

Aaltos Savoy har gått från att vara en åtråvärd modern klassiker till att bli bokklubbspremie, men det går icke att förneka den geniala formen :).

rescidencebla-copy.jpg

Rescidences Hem & Trend-nummer kom i brevlådan i går. Det blå börjar få mer och mer utrymme. Jag tycker om denna framsida med många godbitar.

annamalar.jpg

Ett tecken så gott som något. Ett konstverk av min fina flicka som fyller åtta år på lördag. A Thing of Beauty is a Joy Forever!

12 comments

  1. Jag tycker också väldigt mycket om just kombinationen av rött och blått för tillfället. Det känns fräscht, nytt, men också evigt på samma gång. Manhattan är verkligen ett fantastiskt mönster. Vilket vackert konstverk av din dotter!Lisa

  2. Blått och grått tillsammans känns verkligen rätt den här hösten. Visst är det lite trist att Savoy-urlakats. Är på väg att gå samma öde till mötes som Unikko-blomman. Fast med ett fång tulpaner i är den svårslagen som vas. 🙂 Residence-numret måste helt klart inhandlas. 🙂

  3. Manhattan är ett härligt mönster. Vad fint med blåbärsris i vas, enkelt och snyggt!Härlig bild dottern målat,jättefin!!tina =)

  4. Hej hej! Finfint med blåbärsris i klar glasvas, måste ut i regnet och plocka in lite…Har funderat på vad du jobbar med, något kreativt antar jag?

  5. Lina: Tack! Jag har ofta önskat att jag skulle kunna rita lite bättre, men icke då. Den begåvningen har jag inte begåvats med 🙂 Men det finns tydligen hopp i familjen. Så fin och så glad jag blev över den. Den skall snart pryda en vägg hos oss. KramLisa: Jag håller med. Det är lite av en nyupptäckt, men ändå inte. Vi har en blå Howardgrupp här nere, så det blå har alltid funnits med, men just primärfärgerna hos Mondrian känns länge sedan i kombination. Jag gillar det. Malin: Precis. Vasen är ack så vacker. Jag läste en artikel om att devalvera en klassiker och lite så känns det faktiskt – liksom med Unikko. Nilla: Man blir glad av den. Jag gillar den – både som mamma och som betraktare :)Tina: Jag har återupptäckt Manhattan lite den senaste tiden. Frank-mönstren är ju konstanta och ligger där hela tiden, men ibland stannar ögat till lite extra. Hanna: Plocka på! Det är så vackert tycker jag. Ett mycket enkelt sätt att pryda hemmet. Jag är frilans inom visuell form i eget företag.

  6. Ah, det enkla är oftast det vackraste!Just manhattan är mitt favoritmönster av Josef Frank. Än så länge har jag inte lyckats klura ut vart jag skulle kunna använda det, men en dag…

  7. Det är konstigt men jag har verkligen alltid avskytt Savoy vaserna (jag ogillar den där buckliga formen) men sen fick jag en i julklapp för några år sen. Skulle se mitt ansiktsuttryck när jag öppnade paketet 🙂 Ganska snart växte den på mig och jag har faktiskt använt den flitigt. Nu tycker jag att den är vacker och jag är fortfarande förvånad över att jag gillar den! Det kanske är för att den stod lågt i kurs hos mig från början eller för att det inte var jag som “upptäckte den” utan den bara kom i min ägo som jag inte känner samma “smärta” över att den devalverats. Nu kanske jag ska fylla den med lite blåbärsris, det var väldigt snyggt!Jag vet att du skrev om detta fenomen någon gång tidigare. Om hur det känns när något man länge har älskat och tyckt varit speciellt, kanske rentutav unikt för ens egen stil, plötsligt hittar sin väg hem till hela svenska folket. Det är en intressant fråga som jag gillar att fundera på. Kan man gilla något som har “devalverats” på detta sätt och om man inte kan det.. varför?

  8. Diana: Visst är det så. Less is more 🙂 Jag klurar fram och tillbaka om jag äntligen skall förverkliga många års tankar om en gardinlängd i just Manhattan – eller något annat. Kan inte riktigt bestämma mig – det finns ju en hel del alternativ som bekant :).

    Fröken K: Jag tänker rama in målningen och sätta upp den. I går fick jag en tigerrandig skylt från slöjden med Mamma och hjärta också. Hjärtat värms 🙂

    Sofia: Blåbärsris blir excellent i vasen. Jag har några olika varianter, varav jag är mest glad över en golvvas som gavs ut till Ivar Aaltojubileumet för ett antal år sedan. Det är mycket intressanta trådar Du drar i här. Rent krasst och hårddraget handlar det möjligen ytterst om viljan att vara lite unik och ha något speciellt som inte “alla andra” har – eller att ha ting som identifierar en som en i gruppen, en som har koll. Om det blir för folkligt, är det inte skoj längre. Titta på debatten i de fina inredningstidningarna om de bespottade Myran-stolarna som inte har blivit ett coolt val längre, utan ses som ett mainstreamval av de utan egen vilja. Jag är dubbel här kan jag känna. Jag förstår att företagen vill få ut sina produkter brett, men samtidigt kan jag känna att det gäller att vårda det man har. Savoyvasen i bokklubbarna och förra hösten såldes den på Ellos. Hur folkligt får det lov att bli :)?! Samtidigt är det väl en styrka att göra form som många tycker mycket om och vill ha. De med säkrast stilkänsla och smak förmår att sätta sig över det konventionella kan jag tycka och kombinera efter eget huvud oavsett om det är en Marimekkoblomma eller ett unikt ting från ett auktionshus. Det vackra är evigt, oavsett vad det laddas med för innebörder och värderingar. Ingen lätt fråga att svara enkelt på, men mycket intressant att fundera kring – håller med!

  9. Hej du W! Jag läser här ofta även om jag sällan sällan skriver. Men såklart jag måste skriva när det är 8 år sen BF i morgon 🙂 och då blev det Annas dag istället för Emils! Han får vänta två dagar till men kommer att smygfiras redan på söndag i år – det är ju mer praktiskt så :)Stor grattis till Anna på hennes dag!

Leave a Reply to Fröken K Cancel reply

Your email address will not be published.