Må bra: Vägen är målet

mabra10feb5-copy.jpg

En av mina bästa “pepp-tränings”-låtar just nu. När jag går har jag inte musik i öronen, men före och efter lyssnar jag på hög volym för att känna kicken. Nu när det är förkylt här med liten kille hemma från skolan, lyssnar jag ändå. För att förhoppningsvis snart känna energin igen.

mabra10feb1-copy.jpg

Jag funderar mycket på livsstilsförändringar just nu. Hur man finner sin väg fram till kontinuitet och vardag. Att det hela inte blir extraordinärt och en tillfällig parantes i livet. Hur man kommer vidare efter bumpar på roaden som sjukdomar. Jag har misslyckas varendaste gång förut. Nu känner jag för att lyckas. Man borde lära sig något efter varje rush som just blivit en rush och inte något som varat.

För det är väl just så som Karin diktat och som används i all oändlighet. Slitna fraser, men fortfarande essentiella.

” Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen som är mödan värd”.

För jag har gjort det förut. Massor med gånger. Kryssat i almanackor. Satt upp staplar med datum under några månader som skall strykas när träningsrundan är avklarad. Det har aldrig fungerat för mig. Jag kryssar flitigt i början. Sedan händer det något på vägen. Och när jag inte kan kryssa, så blir det inget kul. Allt faller. Och jag fortsätter inte. I denna anda har jag lovat mig själv lyxiga sidenscarfs efter x antal rundor. Men här sitter jag. Utan scarf :). Tänk nytt såleds.

mabra10feb-copy.jpg

Man är ju så klok när man klurar innan. Och sätter upp saker runt det hela för att det skall fungera. En gammal sanning är ju att det är bara att göra och inte tänka. Frågan är inte om man skall träna, utan när. Förhoppningen är ju i vanlig ordning att man blir beroende och bara fortsätter av gammal vana – även efter exempelvis en energislukande magsjuka. Man bara måste för att man mår bra av det. Där har jag varit några gånger när jag tränade mycket på Friskis & Svettis. Målet är välbefinnandet, inte att bocka av tio rundor. Dit vill jag komma igen. Dit skall jag komma!

mabra10feb6.jpg

Jag har sagt det några somrar. När jag har varit på gång med powerwalks i den där förförande stämningen som kommer med försommaren. Då kan jag packa med skorna till Gotland och gå promenader där. Tänk att gå bland raukarna. Har jag gjort detta? Icke då! Jag har däremot ätit många bullar från Sylvis Döttrar på Ekevikens strand ;). Det ena utesluter sannerligen inte det andra. Många bullar skall det bli, men i sommar skall jag banne mig köra på den där Fårövägen. Det får bli min målsättning tills vi kommer dit. Inget siden, utan snabba fötter där på den till synes oändliga vägen.

Måttband från Deskstore, reklambild från Casall och egen bild från Fårö.

signature

26 comments

  1. Oj vad jag känner igen mig! Jag funderar också mycket på vad det är som gör att jag inte lyckas få motionen till en rutin. Det är så kneppigt för jag vill ju inget annat men ändå så håller det inte i sig. Jag har ju varit där förr – då den var en del av vardagen och det var bland det bästa jag visste. Nu har jag köpt en sådan där fitness DVD och tänker att nu kan jag köra när jag vill. För mig är det nog mycket det det handlar om. Att kunna vara flexibel samtidigt som jag inte riktigt klarar av eget ansvar utan måste ha en “ledare”.Jag önskar dig i alla fall lycka till! Sommarens runda ser underbar ut!

  2. Victoria: Det är lite som med läsningen – när jag väl kommer igång kan jag inte fatta att jag inte gör detta jämt. Jag mår ju så bra av det! I helgen blev jag hög av två ultimata powerwalkar och fick så mycket energi så att jag studsade på stolen på kvällen 🙂 Jag vill! Jag kan! Jag måste! Typ. Jag har noll att skylla på. Barnen börjar bli större. Vi har ett motionsspår typ trehundra meter från huset. Det är bara att köra. Sedan blir det ju lättare när ljuset kommer tillbaka och man inte blir så beroende av det. Jag saknar gruppträningen på Friskis & Svettis. Får se om jag kommer igång med det igen. Just nu är det snabba promenader som gäller för att komma igång på riktigt. Jag gillar att träna själv i mitt eget tempo. Japp! I sommar skall det bli den där vägen. Jag skall bara göra det! Heja – oss!

  3. Här är en till som känner igen sig! Jag kan äta hur många bakelser jag vill utan att gå upp mer än några gram, MEN jag vill hitta ett varaktigt sätt att bli piggare och må bättre. Och som sagt barnen är ju inte så små längre och motionsskogen ser jag från fönstret varje dag… Måste bara komma igång och sedan göra det för min egen skull, ingen annans, med eller utan mutor! Det enda som blivit av på det nya (extremt snörika) året är några matcher badminton (där jag får finna mig i att bli slagen av min 8-åring), men det var riktigt KUL och svettigt… Att hitta glädjen i själva motionen är kanske nyckeln!Må så gott!Anna

  4. Jag vet precis hur du menar och har själv både lovat mig det ena och det abdra. Men liksom du sitter jag här utan mina lyxica scarfer och väskor…. tills i somras. Vi satt och pratade några vänner om det här med välbefinnande och träning en kväll. Nästa dag var vi ute i joggingspåret. Jag, som aldrig sprungit en meter i mitt liv när det gäller motion, plågade mig igenom mina första 2 km. Nu, ett halv år senare, springer jag regelbundet 1-3 ggr/vecka och kan springa över en mil om jag vill. Jag springer inte fort utan jag räknar tiden jag är ute. Jag springer i ur och skur, snö och regn. Inget får rubba mina rundor (om jag inte är sjuk dvs). Att planera in träningstid lika väl som att träffa vänner, är lösningen i början. Sedan kommer det självmant. Man måste ut. Man får ett litet beroende.Tack vare nya träningskläder och skor, grupptrycket från mina vänner och att jag känner att jag mår bra av det är jag nu en glad motionär.Och detta utan att jag den här gången lovade mig själv en lyxig present.

  5. Bra att bli påmind! Jag hade också tänkt komma igång med träningen i år men det rann visst ut i sanden så fort det blev lite krångel här hemma med sjukdomar och annat 🙂 Dags att återvända till gymet tror jag!

  6. Anna: Den förbränningen har jag inte längre 🙂 I yngre år var jag precis likadan. Jag åt som en häst, men det syntes inte ett gram. Nu är det – annorlunda. Jag har helt enkelt glömt bort mig själv lite i småbarnsår, allt med det nya huset och allt annat. Det sista riktiga egorycket var när Henrik var ett år och jag blev vansinnigt trött på att gå runt i gamla randiga tröjor och slitna amningsbehåar – typ ;). Nu är det hög tid igen! Det är dags för mig helt enkelt. Det handlar om att trivas helt och fullt med sig själv och den man är. Jag vill få flytet. Energin. Glädjen i motivationen som du skriver – inspirerande. Jag tror att det är så. Att man finner det i utövandet. Att det inte bara blir ett medel för att nå ett mål, utan en naturlig del i livet. DIT vill jag komma – fel – dit SKALL jag komma 🙂 Tack för tankar!

    Karin: Tack för att Du delar med dig! Inspirerande! Springa och jag har aldrig gått ihop, därför blev jag så glad när hela grejen med Powerwalk kom. Det är liksom jag. Det passar mig. Jag har varit vältränad tidigare när jag gick på Friskis mycket och även lite gym och med det i bagaget skulle jag börja löpträna tänkte jag. Ack, så uselt det gick! Jag har inte tekniken helt enkelt, men det kan man säkerligen träna sig till om man har lite mer tålamod 🙂 Beroendet vill jag ha. Att man måste ut för att må bra. Sedan kanske powerwalk leder till löpning så småningom om man har tågan kvar länge. Vi får se – jag skall banne mig lyckas denna gång. Tack för dina rader!

    Sofia: Ja, men det är ju just det. Det är den där bumpen på roaden som är utmaningen nummer ett. Jag kan hålla igång, men sedan blir jag förkyld i en vecka och sedan kör jag inte igång igen. Nu utmanar jag mig själv att klara sådant. Mer träningspepp kommer säkerligen här framöver med andra ord 🙂

  7. Jag trodde aldrig jag skulle bli någon som längtade efter sin löprunda. Men hör jag en bra låt och kör på en bra landsväg, känner jag suget. Jag är på väg att bli fast! Ett träningpass, max två dagars vila, sen ett till.Och som sagts ovan: nya träningskläder gör susen och en iPod shuffle.Heja!

  8. Jag fick ändan ur vagnen för ca 5 år sen när jag var överviktig och höll på att få diabetes och insåg att jag bara har ett liv. Och jag ville vara frisk…Här kommer en liten lista (är listomaniac) på vad som funkar för mig:*Ett uppnåeligt mål vad gäller vikten*Kläder som behöver en lite ”shapad” kropp för att sitta bra (ett mål)*Ett viktdiagram där jag prickar i vikten varje måndagmorgon (och det går aldrig i rak linje neråt)*Bara bra, fin mat hemma, inget godis, inga snacks, inget fikabröd. *Ta av allting men mindre på tallriken, tänka ”halvera”. *Veckomatsedel*Träningskort på ett ställe med mycket olika att välja på*Bra, snygga träningskläder och –skor*Bra med en träningskompis men det går ändå*Väldigt bra med en man som följer samma linje, men går ändå*Berätta för alla, blogga om det*Tänket att ett par veckors uppehåll inte förstör något, tvärtom – musklerna byggs upp under vilan, det är inget misslyckande utan helt normalt att man är vissen ibland.*Insikten att muskler är absolut nödvändigt för att skydda rygg, axlar m.m. från belastningsskador (egen erfarenhet)*Tänket att en fest eller ett fikakalas inte förstör något, det sätter tvärtom igång förbränningen – det är bara att fortsätta ”på vägen” nästa dag.*Aftonbladets viktklubb om man gillar att registrera saker på datorn (lärde mig mycket om mina ”fällor” där)*Se mig själv som en person som tar hand om och vårdar mig själv så att jag ska hålla mig stark, frisk och glad.

  9. Caroline: Härligt! Jag är ju kärringen mot strömmen och tågar på i mina utslitna träningskläder utan musik 😉 Jag har nämligen gjort det förut. Köpt nya snygga kläder som bara har hängt som ett himla dåligt samvete när de inte blivit använda. Min melodi är istället att köra på i de gamla och sedan unna mig nya tjusiga när jag just känner att träningen är rutin. Tack! Inspirerande att läsa om ditt flyt!

    Eva: Tack för inspirationen! Jag kör inget viktrace egentligen, utan är fokuserad på träningens energigivande egenskaper. Allt hör ihop dock när man är inne i en gynnsam period. Om man tränar mycket så är det mer naturligt att käka frukt och grönt än att ta till ostkrokar på kvällen till exempel 🙂 Jag tar direkt in din tanke om att en kropp i vila bygger muskler. Ha! Äntligen en mening med de där perioderna när man inte gör något – och ändå kan få det till att syfta framåt! Sedan tror jag också på mentala bilder när det gäller detta. Att se sig själv i spåret med eurodiscotakten på för fullt 🙂 Stort tack för dina inspirerande tankar!

  10. Jag tror man måste fortsätta leta tills man hittar en motionsform man verkligen vill göra hellre än gå bort på middag eller slappa framför TVn eller datorn och så. Det som är bra med att gå på någon organiserad motion är ju att man kan bestämma en dag som sedan är helig om man inte blir sjuk förståss. Då är det ju också jobbigt att missa en gång.Jag går på öppna boxningstimmar på ett gym. Det är verkligen mesta möjliga motion på minsta möjliga tid som ju är bra om man inte känner att man inte har tid. 1-2 timmar per vecka borde ju alla kunna offra på sin hälsa. Det finns så mycket olika grejer idag ju. Jag tror alla kan hitta något som passar just dem. De har magdans i salen bredvis oss 🙂 Har tidigare tränat kampsport och där är det verkligen alla åldrar ibland hela familjer med tre generationer som tränar tillsammans. Det är jätteroligt. Det är extra bra om man får ett socialt nätverk genom träningen ju, då är det svårare att komma undan 🙂 Jag var också med i Viktklubb ett tag och lärde mig mycket om matlagning där. Att man kan undvika att gå upp i vikt utan att röra på sig om det passar en bättre! Att det finns bättre alternativ till allting och att man inte behöver sluta med alla sina laster på en gång om man inte vill det. Ett “recept” på kalorifria mikropoppcorn, poppade i saltvatten med hjälp av två mikrosäkra skålar som har räddat mig många TV kvällar.

  11. En väldigt intressant iakttagelse är att när jag nämner för någon att jag tagit ett varv längdskidor igen så får jag två olika svar. Antingen 1) “Vad duktig du är” alternativt 2) “Ska du åka Vasaloppet?”Min slutsats är att om man inte tränar så känner man en enorm SKULD. Ingen kommer ens på tanken att jag gör detta för att jag VILL och för att jag mår bra av det och för att det är det jag HELST gör när jag är ledig och det är dit jag längtar när jag ser golfbanan från jobbfönstret….Inte sjutton skulle väl någon säga att vi är duktiga för att vi går på bio? eller för att vi åker på en härlig resa? Tricket är alltså att hitta något som känns lika lockande som bion, resan eller soffan.. jag har hittat min grej. Och om jag inte vill en dag så är det ungefär som att jag tröttnat på TVn… jag vill helt enkelt inte. Men jag återvänder.Lycka till i att hitta din grej……

  12. M: Jag gick på box-pass under min Friskis & Svettis-period. Boxning i liten skala, men ack så effektivt och energigivande det var. Och befriande att boxas faktiskt 🙂 Låter som en härlig träningsform. Jag är ganska osocial av mig när det kommer till träning. När jag gick på Friskis gick jag med man eller vän iofs, men nu när jag powerwalkar föredrar jag att gå själv och anpassa tempot efter dagsformen. För mig är det så att om jag kommer igång med träningen, då fäljer ofta det andra i livet med. Jag sover bättre. Jag äter bättre. Jag tänker mer på hur jag bäst får energi. Bara bra saker med andra ord. Nu hoppas jag kunna hänga i också 🙂 Tack för dina tankar!

    /nina: Det där duktighetstänket kommer fram när det gäller sötsaker. Sedan jag blev av med mitt sockerberoende – nu är det råsocker som gäller – och aldrig äter lösgodis är det just det där – vad duktig du är. Är jag inte alls det – jag vill bara inte ha! Längdskidor känns väldigt länge sedan – kul att ha hittat sin grej! Sedan tror jag att du har helt rätt i det sista du skriver. Att inte dramatisera grejen, utan göra det till något naturligt i livet. En dag vill man inte och då gör man det inte. Men man fortsätter nästa dag istället. Det är dit jag inte har kommit tidigare med mina staplar och kryss. Tack för inspirerande tankar!

  13. Är man inte sockerberoende om man äter råsocker? Hur skiljer det sig från annat (raffinerat) socker? Jag har ännu inte konverterat till råsocker… så jag är nyfiken.

  14. Cecilia: Det är säkerligen en definitionsfråga. För mig var det så att innan jag såg över sockerintaget och snabba kickar, så låg blodsockret och pendlade och jag med det. Råsocker är också socker och inget nyttigt inte tu tal om det. Däremot är det mindre raffinerat och innehåller fler mineraler. För mig var det stor skillnad att gå från det vita sockret till andra varianter. Nu använder jag aldrig vitt socker, utan sötar med honung, råsocker, muscovadosocker och liknande. Det är helt enkelt en annan smak på det söta som inte kör mitt blodsocker rakt upp. När smaken för socker försvann, försvann också suget efter godis och läsk och andra starkt sötade grejer. Ett tag kunde jag inte äta något sött när jag hade kört GI-light, men man vänjer sig ganska lätt vid både sött och fett igen 🙂 Så tänker jag med socker, men det finns säkerligen många andra sätt att se det hela på.

  15. Vet inte hur strukturerat ditt liv är i övrigt, men något som funkar för oss är att schemalägga träningen (må, tis, to kväll och lö förmiddag). Vi har en crosstrainer och en styrketräningsmaskin med lite extra redskap i arbetsrummet (tar upp 6 kvm). Där har vi en stereo också. Varannan gång tränar man kondition på crosstrainern och varannan gång styrka. Alltid bra musik på för nöje och pepp!Jag läser tidskrifter på crosstrainern också. Vips har man hållit på i 45 minuter.Du behöver ingen barnvakt, så det slipper falla på att någon är sjuk, t.ex. De kan vara hemma (och vara med!).Jag tror ett bra tips som flera har givit dig är att träningen bokas först och det andra sen. Låter kanske lite diktatoriskt, men snart får du igång endorfinberoendet och sedan är du fast!Om du ändå vill fortsätta med powerwalks, får du dubbel effekt om du tar en hantel i varje hand och svänger med armarna när du går. Lycka till!!!!

  16. Tack för förklaring! Ska definitivt överväga att gå över till annat socker än det vita. Fick graviditetsdiabetes med bebis nr 2 och då finns en ökad risk för att få det “på riktigt” senare i livet. Så nu är det viktväktar-kost och raska promenader nästan varje kväll som gäller. Det känns riktigt bra att ha tagit tag i saken och bara det gör att jag håller motivationen uppe.Om man bakar med råsocker, tar man samma mängd som vanligt socker eller får man justera recepten något?

  17. Ett fint inlägg om tankeväckande saker, och alla kommentarer här visar också att alla är väldigt olika med tänket kring sin träning, och sin “anledning” till den.Jag har märkt att jag ofta tänker på det jag inte har gjort, istället för det jag HAR gjort, och kommer att göra. Speciellt gällande min träning. Jag har styrketränat i ca 10 år, mer i vissa perioder och mindre under vissa månader på året, så jag har lärt mig att vissa tider är det så. Men i höstas blev det inget alls av olika anledningar, och jag mådde pyton. Jag har ett enormt stillasittande jobb som kräver mycket av “hjärnan” och eftersom jag ofta jobbar hemifrån så blir jag verkligen i stillhet… Då man jobbar hemma är det extra jobbigt att ta sig hemifrån en mörk seneftermiddag för att åka och träna, jag har ca 18 km enkel resa till stan dessutom…. Ja det finns en massa saker att komma över, och ändå VET jag hur BRA jag mår av att träna. och NU är jag där igen! Jag bytte träningsställe, kan nu träna en massa olika saker och har fallit pladask för Body Pump, varvar med min styrketräning sen före jul. Det kräver sin planering, men att komma över tröskeln att börja få in vanan är det allra svåraste… Nästa steg har jag börjat att mentalt förbereda mig för. Det är att ut och gå ett par mornar i veckan när det blir ljust om mornarna, vid typ halv 7 tiden. Vi får se hur det kan funka, eller rättare sagt hur långt viljan håller :=) Kram Milla

  18. Hej. Jag har följt med din blogg ett tag. Gillar den jätte mycket!Kände så ingen mig med träningen. Det är så SKÖNT när man bara längtar efter att träna, när man har fått upp konditionen och kan tex springa hur långt som helst… Hade just kommit igång så där bra o höll mig frisk, så slog kylan in brrrrrr. Råkar de vara mildare så blåser de kallt. Så nu ska jag börja om på ruta ett.

  19. Catarina: Aha, smart med redskap på hemmaplan. Tack för tankar om hur du har lagt upp det hela. Jag har gått med vikter förut, men denna gång tänker jag inte göra om mitt gamla vanliga misstag som jag har gjort tusen gånger förut också – att gå ut alldeles för hårt i början. Jag tänker försöka vara klok denna gång och addera lite mera belastning, lite längre rundor etc efter hand istället för att bli överentusiastisk och maxa för tidigt. Vi får se hur det går. Fortsättning lär följa här. Tack för tankar!Cecilia: Vad duktig du är! Heja! Detta med socker och hur man reagerar på det är säkerligen mycket individuellt. Jag var en riktig sockerråtta förut och älskade smågodis, men icke nu. Det finns hopp för alla således 🙂 När man bakar med råsocker (jag gillar Risentas bäst till bakning) räcker det att ta ungefär halva mängden istället för angiven vanlig sockersats – I dl socker i receptet – ta 1/2 dl råsocker. Jag gör allt med råsocker numera. Jag gjorde till och med julgodis med det och det gick utmärkt. För mig var det en stor vinst att ta bort det vita sockret. Men det finns ju annat gott man kan förlora sig i också :)Milla: Det gäller att finna sin egen rytm helt klart. Jag har testat alla möjliga varianter och just kört direkt på morgonen ett tag. Jag fastnade aldrig riktigt för det, även om jag just då tyckte att jag var jätteduktig 🙂 Allt som funkar är bra på något sätt. Jag känner igen det där med stillasittandet. Och att man måste hämta energi någonannastans. Viktigt att prioritera träning. Och att verklligen komma iväg istället för att gömma sig bakom en del mentala bortförklaringar. Heja oss!Ellinor: Tack för fina ord om bloggen! Det är just det där som jag vill förbi denna gång. Jag vill köra kontinuerligt och få in flytet – och framföralt komma igen efter svackor. Där har jag misslyckats förut, men detta är tiden för framgång känner jag. Från ruta ett går det snabbt att ta sig upp till ruta två i alla fall. Det finns nästan inget mer tacksamt än att kicka igång en kropp i vila. Man får snabba resultat. Något positivt med det i alla fall 🙂 Heja oss!

  20. Så sant, så sant… Många är vi nog som känner igen oss. Mitt problem i det här skedet i livet är tiden. Jag vet… det handlar enbart om prioritering. Jag skulle kunna väja att lägga den timme som blir över efter att barnen har somnat vid åtta och man därefter fixat det som måste fixas på träning. Jag är i valet och kvalet över bloggen varje vecka – för det är bara att inse att det var bloggen som kom och stal den lilla tid jag tidigare hade över till träning… Tänker dock vara snäll mot mig själv och inse att det här är en relativt kort period i livet när tiden helt enkelt inte räcker till. Med hus, krävande jobb, två småbarn och en hobby som tar mycket tid blir det inget över. Jag får nöja mig med mina joggingrundor på helgerna när vädret tillåter och hoppas att jag kan bli lite flitgare när livet ser annorlunda ut. Tack för inspirerande läsning! Hoppas att du fortsätter i den här andan så att jag får inspiration att ge mig ut i joggingspåret igen när snön är borta. 🙂

  21. Hej Weronica, jag hör till skaran som inga problem har med träningen, varken vad gäller motivation, eller tid att få till det, och då har jag ändå en liten bebis på 3 1/2 månad hemma. Ville säga följande: om inte viktminskning är prio ett, så väg dig inte för ofta, två-tre ggr/månad räcker. Vågen kan ljuga av flera anledningar och vara den som sänker istället för att peppa, så håll kollen med kläder istället, jeans och inte mysbyxor ;-). När du powerwalkar så gör det inte med extra vikter, det behöver du inte och risk finns att det sliter istället. Istället för musik eller radio i lurarna så kan ljudböcker funka fint, man blir sugen på att höra mer om storyn och det får man bara om man ger sig ut och går :-). Styrketräna gärna också, formar kroppen fantastiskt bra och relativt fort om du vågar lyfta lite mer än mjölkpakets-vikter. Lite mer muskler på kroppen ökar på din förbränning. Och nej, du måste inte börja löpträna för att träna bra.Om man tränar regelbundet så brukar ett visst intrese för att äta bra mat infinna sig, god nyttig och bra, inte torr tråkig. Du är ju intresserad an mat och dess tillagning, men det behöver inte vara stopp för det. När du äter, oavsett om det är med familj, ni har gäster mm, så gör det enkelt för dig: ta en potatis mindre, eller två, och ta istället lite mer protein och grönsaker. Samma sak med ris och pasta. Unna dig lyxen att äta mer av sovlet helt enkelt! En sak till med mat bara: mjukt bröd….en liten rackare som stjälper många, fundera på om du äter mycket mjukt bröd. Förresten: att inte kunna äta bakelser i parti och minut är ingen förlust med tanke på vilken otjänst man gör kroppen, varför tanka lågoktanigt? Nog om mat.Det viktigaste: du investerar i din enda, dyrbara kropp och du kommer att hålla längre och må mycket bättre om du tar dig i kragen och inser att det inte behöver vara så krångligt och ouppnåeligt med regelbunden träning livet ut.Lyck till och tack för en bra mys-blogg!!! 🙂

  22. Läs Linna Johanssons blogg om träningsmotivation. Lite annorlunda och intressant. Du kanske skulle starta en egen träningsblogg också? Med vackra bilder från dina powerwalks etc. Funderar själv på att starta en egen amatörträningsblogg. För dig som redan är van att blogga skulle det väl vara en enkel match!

  23. Malin: Allt har sin tid, så är det bara. Jag är i en annan fas av livet när barnen börjar bli större och det frigörs mer tid för mina egoprojekt. Ibland går det bara inte och då får det lov att vara så. Och bättre med en runda på helgen än ingen alls. Man skall göra saker som ger en energi. Jag behöver känna den från träningen nu och få positiva effekter som ger flyt till även annat. Vi gör så gott vi kan, men ibland behöver man en spark i baken också 🙂

    Flis: Så inspirerande att läsa om din syn på träning! När det gäller mat så håller jag i princip med dig om dina kloka ord. Det finns så mycket märkliga dieter i omlopp som jag inte tror ett smack på. Bättre att tänka långsiktigt och förnuftigt. Tack för inspirationen!

    Anna: Jag läste där för ett tag sedan, men har helt glömt bort den. Nu passade hennes träningsskola som handen i handsken. Tack för påminnelsen! Jag läste i SVD om träningsbloggar, men det verkar vara mer på marathonträningsnivå 🙂 Det kommer nog att bli en del måbra inlägg här på bloggen. Får se hur det hela utvecklar sig!

  24. Just nu varnar jag man och barn för att “mamma är inne i ett stim”. Jag har gjort veckomatsedel och lagar en massa nya käcka rätter, har köpt kort på Friskis. Mivitotal, järntillskott och Omega-3 intages varje dag.Så här är det varje februari (inte januari!) och jag undrar alltid hur länge det ska hålla i sig, för det har hittills lagt sig efter ett tag….varje år…Säger som du Weronica, I ÅR SKA DET SKE! I år ska det hålla i sig!Och jag känner igen mig så i semesterträningsplanerna…tänk att en halvtimma ska vara så svår att vika per dag!! Ska bara läsa liiite mer i träningstidningen först för att få lite inspiration. Helknasigt.

  25. Har läst igenom allt kommentarerna, och borde egentligen jobba istället för att sitta här och kommentera… :-)Känner igen dina tankar kring att vägen ska vara målet.Jag skulle gärna minska ett par centimetrar. Men vet att just nu har jag varken tid eller lust, och det i sig är inte längre tillräckligt motiverande för att jag ska sätta igång.Grubblar också precis som Malin kring vad den lilla tid som finns över ska användas till. Jag vet att det inte alltid kommer att vara så här. Barnen blir större. Just nu känns tidsbristen tidvis jobbig även om jag blir bättre på att acceptera att det är så.Men stillasittande på jobbet, och stillasittande hemma är ett faktum. Jag saknar energin, jag saknar konditionen, jag saknar allt det som man mår bra av. En välmående kropp. För sjutton, jag var ju sporttjejen definierad en gång i tiden! Jag vill heller inte att barnen ska växa upp i ett stillasittande hem. Motion får gärna bli en naturlig del av livet.Men jag har inga ambitioner ännu, inte just nu i alla fall. Men jag känner att tankarna har börjat spira, långsamt. Och då i termer av välmående och inte centimetrar. Det andra skulle förmodligen bli en trevlig bonus. Just nu ligger snön tjock. Men det vete katten om inte i år är året då ett par nya löpardojjor ska inhandlas.Jag har tyvärr inga bra tips att ge. Men det ska bli kul att följa dina tankar och höra hur det går!

  26. Dette var det lett å kjenne seg igjen i! Min løsning har vært å ha faste avtaler/tider – så er det ikke så lett å tenke at jeg tar det i morgen i stedet… Jeg har vært på kurs på sykehus noen ganger de seneste årene, for å trene meg opp etter en bilulykke. Det som ALLTID går igjen, er at man må skrive en plan for når, hvor og hva man skal trene. Denne kan man t. ex. henge på kjøleskapet eller et annet sted som er synlig for en selv og resten av familien. Fortell alle i familien at du skal trene på disse tidene, så er de forberedt og forventer ikke at du skal stille på andre ting. Lag deg også mål for de neste 6 ukene, neste 3 månedene, 6 månedene og hva du ønsker skal være resultatet etter 1 år. Hvis du kan kombinere det med andre oppgaver i løpet av kvelden, blir det også lettere å gjennomføre. Når jeg kjører jentene til aktiviteter på ettermiddagene, tar jeg en Powerwalk i området isteden for å kjøre hjem. Dermed blir det en time trening istedet for dobbelt opp med kjøring :-)Jeg har også faste avtaler med en venninne. Vi har gått tur hver torsdag i flere år. En av oss kan være syk eller opptatt, men vi vet alltid at neste uke er det tur igjen. I år ga hun meg et halvt år med Pilatestimer i fødselsdagspresang. Vi kjører sammen til byen og tar en halvtimes Powerwalk opp og ned bakkene rundt byen før vi går inn og trener Pilates. Hvis jeg kommer inn i en periode hvor det blir lite trening (som nå hvor jeg har en kraftig forkjølelse) så prøver jeg å se på det som “restitusjonsperiode” og setter meg et mål for når jeg skal starte opp igjen. Jeg tillater meg også å ha friperioder i t. ex sommerferien, men da setter jeg en dato for oppstart slik at jeg kommer i gang igjen. En hver treningstur i ferien blir da superbonus i stedet for at samvittigheten gnager :-)Ønsker deg lykke til med videre trening, du skal se det er den her gangen du får det til!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *