Pumpor

Man vet att man har legat stilla alldeles för länge när man får ett sådant där “klättra-på-väggarna” moment när man bara måste göra något. För mig blev det lite inredningsterapi. Tavellisterna i matrummet fick ett mer frostigt utseende och det höstiga mustiga fick ge vika lite. Att plocka runt lite med saker gör mig alltid uppfriskad i sinnet. Att jag sedan ynkligt fick återvända till soffan med filt på, tja det får man liksom ta. I går ställde vi ut pumporna på trappan. Jag har envist hållit fast vid att det där med Halloween, skall det vara nödvändigt? Men barnen växer upp i allt detta och de tycker att det är skoj. Så det är väl bara att haka på lite.

Sanna Töringe har skrivit en av mina säsongsbiblar. Hon har ett så fint sätt att beskriva den sena hösten med den stämning som finns nu. Så har jag inte tänkt förut, men detta tar jag till mig. Som en saga.

Ett ansikte lyser i mörkret, en mask med tomma ögonhålor. Det är höstens nya tecken, tecknet på förgängelse – en pumpa! Askungen fick en gyllene vagn som var gjord av en pumpa och dragen av råttor, som ett bloss i mörkret som sedan försvann.