Porslin var min första stora designpassion. Min mamma försökte under många år förgäves få mig att börja samla på en servis. Där jag kommer i från var serviser, framförallt kaffeservisen, viktiga. Orsaken var förmodligen att den var ett nav i livet på landet. Liten kopp med fat och assiett till småkakorna på kafferepen. Den finaste var Måsen. Jag var i tjugoårsålden och i projekt vuxenblivande. Jag hade börjat på universitetet, men i min mormors ögon blev jag nog stor först när jag började önska mig en servis med guldkant från Hackefors. Och jag blev förälskad. I min blivande man, men även i tanken på mig själv med en servis. Glasbruk och porslinsfabriker. Jag kunde inte få nog. Och i mitt försök att jämka mellan alla mina världar och finna min egen plats i livet minns jag mycket väl en födelsedag i juli. Smörkrämen i mina (bakade med blod, svett och tårar) havreflarn smälte i värmen. Min morfar drack ur en liten kaffekopp med fat. Vi öppnade balkongdörren ut mot sommarkvällen.
Tallrikarna med guld tar vi fram ur skåpen en annan dag. För i dag blir det vardag. Gyllene. För jag växte upp och gick vidare. För många år sedan tröttnade jag på att ha Ostindia i serveringsgången i staden och satte istället in det i köksskåpen. Nu äter vi på de tallrikarna varje dag. Mönstret är en favorit. Och när vi flyttade ut till huset blev jag smått förfärad över mitt förråd av saker som stadsskåpen slukat. Nu skulle jag vara tvungen att förvara allting på ett helt annat sätt. Så fram med guldbesticken också.
Besticken från Gense med en slinga av guld som jag så omsorgsfullt handdiskat så många gånger. För det skulle man. Annars kunde guldet försvinna. Som jag alltid lade ned i en speciell bestickförvaring efter användning. Nu åker de ett varv i diskmaskinen varje dag. Och vet ni vad? Det finns inte den minsta skråma på det gyllene.
Bidrag till Fabrikens Tisdagstema.
Jag hade planer på att samla på Ostindia men det blev visst aldrig något av med det! Den är i alla fall min favoritservis 🙂 Min sambo hade en komplett Arabia servis när vi träffades, vet inte namnet på den men den är helvit. Den använder vi som vardagsporslin. Jag står inte ut med tanken på att ha finskåp fullproppade med porslin som aldrig används, så som det var när jag växte upp. Jag vill ha en fin servis att använda till vardags!
Ja tänk vad förmaningar man fått angående hur det fina porslinet och de fina besticken ska skötas… Inte undra på att man slutade orka använda det! 🙂 Numera kör jag allt i maskin och det klarar sig fint ändå tycker jag. 🙂
Fniss! Lite löjligt kanske att börja en kommentar med ett fniss, men jag kan inte låta bli. Jag har också anlagt en “diskaspekt” på mitt inlägg idag nämligen, fast tvärtom skulle man kanske kunna säga… Mina bilder spelar nog i och för sig inte i “elitserien” idag, vilket dina gör varje dag! Gillar allt på dina bilder skarpt! Utom lättmjölk… :)/helena
Högst upp i ett kökssåp står servisen vi aldrig använder – en kaffeservis från Hackefors i grönt, vitt och guld. Den kommer att få stå kvar, för varje gång vi öppnar skåpdörren skänker vi en tanke till mormor och minns hur det var att sitta ytterst på finsoffans kant och äta tuppkaka och dricka kaffe ur de yttepyttesmå kopparna. De minnena är värda ett hyllplan.
Ostindia är en favorit även hos mig. En servis som jag ätit på hos min mormor under hela min barndom, och som nu används varje dag hos mina föräldrar! Vackra bilder!
Jag håller med dig.Det är ju trots allt flest vardagar och varför ska vi ha tråkigt och skavt porslin när vi äter våra vardagsmiddagar.Hos mig finns inget vardags porslin utan vi tar det vi känner för just den dagen. För jag har också en passion för vackra tallrikar och glas och det är väldigt trångt i skåpen.Ha en bra dag//Carina
jag har alltid haft siktet inställt på Ostindia som nog är det snyggaste jag kan tänka mig i porslinsväg. Men sedan blev det ngt helt annat japanskt men någon gång i livet kommer jag att ha Ostindia, så är det bara.
Vilken underbar historia! Jag känner igen mig så i Glasbuk och porslinsfabriker :)Mycket fina bilder, kul med vardagstemat på dem!Ha en toppen tisdag!
Det är så vackert förtjänar att användas!
Det är väl härligt att ANVÄNDA sitt porslin istället för att bara ha det stående i skåpen… Detta gillas av mig 🙂 //Petronella
Efter två år på Duka mellan gymnasiet och universitetet blev jag frälst på porslin, bestick och glas. Skulle kunna köpa på mig mycket men skåputrymmet säger stopp. Som 14-åring valde jag att samla på Quattro Bianco från Rörstrand. Tallrikarna använder vi nu varje dag, varvat med våra färgglada Höganäs-tallrikar (sååå trött på dem, gör inget om de blir kantstötta och måste kastas…) och makens vita Arabia Arctica (ser ut som sådant man köper billigt på stormarknaden…). Ibland tänker jag att jag skulle kunna köpa ett ex av varje tallrik jag vill ha, men å andra sidan vill jag ha ett enhetligt porslin. Men “kaffegods” köper jag nog aldrig mer, det är det vi använder minst.
Idag gillar jag ditt inlägg mer än vanligt. Jag vet inte om det beror på köttfärssåsen eller dina målande beskrivningar. Det är som att läsa en sneak peak ur en bra bok. Man vill liksom veta mer. Vad hände sen? Vad hände då? Var köttfärssåsen god och vart tog guldet vägen? Alltid kvalitet. Alltid så bra. Heja dig. Kram Anna
Jag nickar igenkännande åt det mesta i ditt inlägg! Jag har varit där också. Motståndet mot att samla, velande med att välja och slutligen valde även jag. Fast jag valde om. Ännu är inte min vita Swedish grace komplett, men väl på väg att bli. Ostindia är verkligen en favorit. Kul att ni använder den dagligen, liksom besticken. Det finns alltför många serviser som bara står i skåp runtom i landet! Kram Karin
Håller med ovanstående( Anna/Rackarungar)… Jag vill också veta var och hur allt slutade och vad som hände sen…Fina bilder och fantastiskt bra skrivit!/Lina
Hej!Vi använder också finporslin och bestick varje dag, de är ju till för att användas och precis som du skriver är besticken glänsande och inga repor på tallrikarna heller (Swedish grace).Jag har likadana bestick som dig och nu skulle jag vilja komplettera med fler, men jag kan inte hitta dem. Vet du vad modellen heter? (På mina står det MIGO)/Erica
Härligt att använda vackert och bra porslin till vardags…vackert!!Vi har också börjat använda gamla skåpvärmare mer och mer…ikväll har vi druckit te i vår BlåEld servis…lycka!Kram/ tina
Alltså…dina bilder är alltid “top of the line”….men i ärlighetens namn så är dina texter miiiinst lika väl värda att kika in här för! Du underhållar på hög nivå=)Kram Tina
Alla: Tusen tack för era fina ord. Jag tycker om att uttrycka mig i såväl ord som bild, så det kommer säkerligen mer i genren 🙂 //W
Tack för bilderna, Ostindia kommer helt till sin rätt med mat på.Är precis på väg att köpa Ostindia men fastnar lite i storleksfrågan. Maken vill ha stora (27 cm) men jag tycker 24 räcker. Visst är det 24 cm ni har? Känns de små?mvh/Karin
Karin: Gratulerar till ett bra val! Vi har faktiskt 27 cm och trivs väldigt bra med den storleken. //W
Fin historia!
Kan man inte få se en bild på kaffeservisen?