Möjligen talande att jag i går fick hem mina beställda armband med barnens initialer på. Jag har aldrig riktigt fallit för namnsmycken. Inte för att jag inte vill ha barnen nära mig, men det är känts som att de är så himla mycket där ändå så att jag inte har behövt dem i smyckesform också. Men de blir större. Och är inte så väldigt nära hela tiden. Och plötsligt kändes det helt rätt med ett litet dinglande A och H i små silverbrickor runt armen. I går drack Henrik och jag höstens första varma kvällschoklad. Det hade ju varit trevligare om vi hade varit samlade allihop. Men Anna – den där flickan som inte fryser om fötterna på vintern – var på akuten. Sin nya stora cykel i en pulkabacke med massor med grus i. Och som det inte räckte med det – en kompis som tog fart. För sådan är hon. Mycket är mera. Gränserna är få. Nu ligger hon och sover där uppe med ombundet ben. Gruset är borta. Inget brutet denna gång i alla fall. Och jag hoppas att hon inte börjar med bergsbestigning eller fallskärmshoppning eller något annat som kommer att få mig att sitta med hjärtat i halsgropen. Men det kommer hon att göra såklart. För sådan är hon. Nu runt min arm i alla fall. Där jag alltid ser.
Oj hoppsan:( Krya på sig kram till Anna idag då…\r\nJag ahr en liten som är envis som en gnu, gör precis som hon vill och säkerligen också kommer kasta sig ut för stup i vida världen när hon blir stor, änsålänge är det bara utslagna tänder och brutna ben:/\r\n\r\nFin dag!\r\n\r\nKRAM\r\n\r\n
Låter som en bestämd tjej med stor nyfikenhet på äventyr :-)\r\nHoppas benet läker fint!\r\n\r\nArmbanden är också fina! Jag tycker om namnsmycken, av \”rätt\” sort. Hur är armbanden på armen, lägger sig brickan på ovansidan eller glider hela armbandet runt så att brickan liksom hamnar på undersidan av handleden?
Rackarungar! Men hon hade förmodligen väldigt roligt tills hon stupade… Det låter som en kreativ unge det där!\n\nDet låter fint med de diskreta armbanden. Jo, visst upptäcker man en dag att de små inte är så nära som förr. Vad hände liksom?!\n\nHa en fin tisdag!\n/Lotta\n
Mia: Man vet att man lever ja med sina vilda flickor! Och de kan inte vara sjuka heller, utan vill snabbt iväg mot nya mål, även om de behöver vila 🙂 Detsamma! Kram\n\nMrs B: Absolut så! Armbanden har en smal reglerbar läderrem och de sitter ganska så fast om man knyter till ordentligt. Brickorna tippar lite – ligger inte helt still hela tiden. Du förstod precis på den bra beskrivningen va :)?! \n\nLotta: Uj ja så skoj, men inte sådan. Ja, jag kallar henne kreativ de bra dagarna 😉 Ja jösses så tiden går… Detsamma!
Jag känner igen det där jag har en liten vilda matilda här hemma, vi brukar kalla henne Lotta på Bråkmakargatan de är väldigt lika både till uteende o sätt.
Oj inte roligt det där, men hoppas att hon kryar på sig snart. jättefina namnsmycken, är sugen på ett sånt också.precis lagom, ha en fin dag,kram
Therese: Jag kan tänka mig att det var lite Lotta-läge med min dotter i går – den där gången Lotta lånar Tant Bergs stora cykel och drar på nedför en backe. Kul på film – i verkligheten sådär kanske :)\n\nAnnie: Hon är urdålig på att vara konvalecent. Jag försöker få henne att vila, men hon är på väg till nästa grej liksom 🙂 Fin dag till dig med! Kram
Hoppas dottern kryar på sig!\nVill också säga ett stort tack för washi tips, nu är en svart och en vit rulle på väg hem till mig. Lycka! 🙂
Aj aj aj, lilla gumman då. Tur att barn har bra läkkött.
Det gör så ont när de slår sig. \nNågra skubbsår kan man leva med, men åååh, all denna oro för dem.\n\nOch du W. KRAM. För att du är så fin! Med länk och allt. \n\nxx
Marie: Kul! Du lär bli smittad av tejpsjukan :)\n\nHelena: I dag tillbaka i skolan igen medförandes kryckor för det gör ont i benet. Men hopp finnes som tur är!\n\nlilla u: Ja, jösses. Jag ser nog fram emot många sömnlösa nätter framöver… Mer armband blir det nog på bloggen framöver. För jag tycker att de är så himla snygga.