17 november

 

Vad säger man om den där svindyra schampooflaskan? Jo den är till mig. För tillfälligt håravfall. Jag såg inte den komma kan jag säga. Jag satt hos frisören och blev alldeles fuktig i ögonen. Jag har ju inte mått så himla bra den här hösten med värk,  alla möjliga sjukhusbesök, mediciner och annat i den genren. Och det har tydligen satt sig på håret också. Mitt hår som jag alltid har räknat med. Alltid tjockt och uppe där på huvudet. Nu såg min frisör direkt att det var något galet. Jag har inte märkt något. Inte tänkt så mycket på att pyssla med mitt hår när annat gjort ont. Möjligen sett att de där grå hårstråna har ökat uppe i luggen. Oj, så tunt ditt hår har blivit uppe på hjässan säger hon. Och vi börjar prata. Om att jag är väl inte stressad. Nej, men jag har varit sjuk och orolig och ingen vet riktigt vad det är för fel på mig. Jaha, där har vi det säger hon. Och nu bara känner jag – slut på detta. Ska det vara så här? Shit, mitt hår också. Så nu är det skalpmassage och specialschampoo. Jo minsann. Aldrig funderat över sådant alls. Men nu så. Fick jag det serverat att addera till allmän fyrtioårskris. Fasiken.

signature

7 comments

  1. Vad trist. Men då hoppas vi att det bara blir bättre nu. För länge sen provade jag några Silica-tabletter (hälsokost) som gjorde underverk med hår och naglar. Kanske värt att testa?

  2. Hej! Här kommer en hälsning från en som läst din blogg i flera år till och från men aldrig (tror jag) kommenterat…\nJag vet hur det är att må allmänt dåligt och samtidigt vara på väg in i de fyrtio – därför vill jag idag ge dig en BAMSEKRAM fylld med styrka och hopp och (i o fs är det en klyscha, men en bra sådan) trösta dig med att det går över. Det gör det.\n;D\nDessutom är du toppenbegåvad på många plan och jag kan berätta att det var din bokrecension av Patti Smiths bok i Yourlife som hjälpte mig att starta en bokcirkel i somras (ikväll täffas vi för att prata om Ann Heberleins förra bok). Sug på den du, så kanske håret börjar växa av bara farten! ;D\nKRAM

  3. Hej ! Här är en fyrtioåring till som känner med dig. Jag har senaste året haft konstiga domningar och värk i kroppen men läkarna kan inte hitta något fel. \nSå jag har en liten aning om vad du går igenom. Man får försöka tänka positivt så gott det går och glädjas åt allt som är härligt i livet ändå och det verkar du verkligen kunna göra. Plus att du glädjer alla oss andra med din feel-good blogg. Du får så många att må bra, så nu håller jag båda tummarna för att det snart vänder för dig. Det går upp och det går ner i livets berg o dalbana. kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *