30 januari

Åhå, har burit smärtan högt ett tag igen och tänkt att detta är hanterbart med kurser och grejer. I dag blev jag motiverad till att ta en promenad i solen. En lite längre än i går med solen i ansiktet och vackra tankar om livet. Så brakar systemet ihop där på vägen. Ont, ont, ont även om jag gick alldeles riktigt med högt huvud. Förmodligen gick jag några hundra meter för långt. En vindpust för någon annan, men jag måste alltid ta till min skala. Och får aldrig glömma det. Men jag tog mig hem. Och fick en sådan där ödestanke ni vet. Precis sådär som man tänker sig att solen försökte säga något till mig. Inbilla dig inte att det var dig jag sken på liksom. Och sitter här nu och försöker att tänka på allt som har gått bra ändå. Jag får inte gräva ner mig i motgångar. Får inte låta tankarna fara iväg till de där väntande svarta hålen igen, för där är det så himla svårt att vara. Nix. Solen skiner fortfarande. Saker måste bli bättre.

Bild.

signature

5 comments

  1. Kram.Hoppas att du blir bättre snart. Du ska se att det är bra till sommaren. Du ska veta att du trots din smärta har en otroligt fin och inspirerande blogg. En av de bästa tycker jag.

  2. Precis en sån dag här jag med idag. Skönt att läsa dina,tröstade avslutande råder då :)Har varit sjukskriven för ryggen sedan november o det har känts bättre o bättre men så igår kom totala bakslaget!!! Ska dessutom till läkare o argumentera för fortsatt sjukskriven idag , känns inge positivt alls:'(Tack för din fina blogg.Kram

  3. Tina: Tack!Sara: Tack snälla du.Anna: Tack för fina ord. Det kommer och går detta. Det gäller att inte falla för hårt när man har dåliga dagar. Eva: Heja dig! Vissa dagar är s**tdagar och då får det vara, men ibland är det svårt att hantera det. Men framåt skall vi, eller hur?! Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *