Man vet ju att det kommer förr eller senare. Den där pirrande känslan av förälskelse när man bara ser det fina och det glädjefulla – till slut smyger sig onekligen lite annat in. Den där sanna euforin kompletteras med lite skavanker och sådant som man inte har sett tidigare. Nu är jag och min trädgård där. Ni som har följt mitt spirande trädgårdsintresse här, vet om att jag brukar tala mig varm om den gröna glädjen och hur den har berikat mitt liv. Som sagt, alla förälskelsefaser har sitt slut. I torsdags skulle jag bara gå en liten tantrunda i trädgården för att se allt grönt. Nu var det som om all realitet bara föll över mig. Nog har jag vetat och tänkt att jo, det kommer, men att sedan vara mentalt förberedd är en helt annan sak. En nyplanterad ros översållad av röda löss. Jo, men det har jag kallt räknat med. Rosor är ju kinkiga saker som man får pyssla med. Fram med såpavatten och känna sig som lite herre över naturen igen. Sedan gick det undan. Fullt med surrande insekter vid häcken och några buskar. Märkliga blad. In och googla – såklart. öppna brunbuktiga blad och upptäcka vita kravlande larver? Ser ett blad, ser hundra, ser massor. Paniksamtal till maken. Häcken liksom. Om det händer något med den i vårt nybyggarland så dör jag. Gör jag ju såklart inte, men ändå. Det verkar som om vi – och ett antal runt oss – fått syrenmal på besök. Och så ett antal bladsteklar på det. Och allt rasade liksom över mig på en gång. Och ni vet hur det är när man går miste om en kär illusion. Man blir inte glad. Så nu skall vi försöka bekämpa. I natt drömde jag att jag hade massor av bruna blad på mitt huvud som liksom började falla av när jag tog i dem och i hårbotten fann jag – ja, ni kan nästan gissa… Denna gröna nörds kärlek har fått sig en rejäl törn. Verkligheten har kommit ikapp, men hey dear garden?! Vi får börja om tror jag. Med en annan kärlek. Möjligen inte lika berusande alltid, men kanske mer hållbar i längden. Eller något i den stilen. Ge mig en ros i blom, så är allt förlåtet. I alla fall det mesta. //W
Du ska se att allt ordnar sig tii slut.Ohyran försvinner och Du ser allt det vackra som växer igen.Kram Christina
Men oj…vet inte liksom var min kommentar tog vägen! Gör ett nytt försök.Jag håller tummarna för att du får bort ohyran. Inte kul men oftast går det att fixa..Kram Anna
Oj, tala om en utmaning! Jag ryser när jag tänker på det, inte kanske för att jag helt kan sätta mig in i känslan där, men ändå. Ändå är jag övertygad om att det slutar bra, om in just nu så lite längre fram, när bekämpningens kraft ger resultat och all kärlek med för den delen. Det är ju en högt älskad trädgård vi talar om – de överlever allt har jag hört! :)Lycka till!Kram
Ja men hjälp.Det där var inte kul…Själv njuter jag idag av att rensa mitt grönsaksland, av att se hur det växt och knakat…Nog har man fått ohyra ibland, men inte till den graden…Hoppas allt löser sig till det bästa!
Ahh, känner igen den där känslan.Inte roligt, men vad ska man göra.Mina dussinet rosplantor förra sommaren. Så fina ett tag. Och sen förfallet. Jag försöker i alla fall att inte förhasta mig, så nu får jag ser hur det tar sig i sommar innan jag bestämmer mig för nånting. Bladlössen har redan varit där i år och jag upptäckte det förmodligen väldigt sent. Ja ja, vi får se.Lycka till med bekämpningen! Och det blir nog bra till slut ändå. Och om inte, så får man väl byta. (Nja, inte häcken då, men den hoppas och tror jag klarar sig ändå, långsiktigt alltså)
Ja vem känner inte igen sig, suck… Jag har en klematis som är så jättefin men som varje sommar äts sönder av maskar… Denna sommar tänkte jag börja kriga "i tid":)))Kraaaaaaaaaaaaaaaaam aka
Oj oj. Så trist! Om inte jag hade haft min mamma boendes 100 m bort, och om hon inte tagit på sig det frivilliga uppdraget som vår trädgårdsmästare så hade vi inte haft många rosenbuskar kvar. Hon pysslar, bekämpar och plockar med dem flera gånger om dagen. Jag hade aldrig fattat att det var ett sådant sjå med rosor just.Hoppas ni får bukt med äckellarverna och att din trädgårdsglädje kommer tillbaks :)Kram.
Haha, åh vad jag känner igen mig i dina känslor och drömmar. Usch och fy. Och tänk att det kan stiga en åt huvudet så, det finns ju värre saker menar jag 🙂 Fördel med trädgård är ju att man får nya chanser år efter år.Heja heja, hoppas du lyckas bekämpa otäckingarna och att du sover gott till natten.
Å jag förstår hur du känner. Jag gjorde samma tantrunda igår och blev så ledsen.. Inga insekter här. Men vi har onormalt med kaniner och harar. Dom har ätit upp en hel del av mina knoppar. Så mycket blommor blir det inte iår. : ( Hoppas ni får bukt med det där iaf.. : )Mia
Å nej, vilket missöde. Men hör det inte liksom till? Annars kanske inte tillfredställelsen var så stor när vi verkligen lyckas. Så tänkte jag när herr rådjur käkat upp alla blommor på ena sidan. Jag satt där (på överlevnadssidan) och njöt, mer än någonsin över att jag i alla fall hade några blomster kvar att beundra…Och… nämn inte the L-word, uuuii kliar bara jag skriver första bokstaven.Lycka till med bekämpningen! Fram med hårdhandskarna Kram Anna
Ja med det är ju helt otroligt mycket ohyra i år. Inte roligt alls. Såpvatten kör jag med på rosorna, det tar det värsta. Men dessa små larver får man handplocka… De gillar rosornas knoppar. Och malva. Och stockrosor. Usch, det är inte kul, men det verkar vara extra illa i år. Suck./Lotta
Usch fy fan rent ut sagt :O Hoppas du får bukt med ohyran på studs… Lycka till!
Jag vet precis vad du upplever, vår klätterros drabbades för några år sedan, helt invaderad av små gröna djur som åt upp samtliga gröna blad! Men vi vann kampen, men det var många mardrömmar i stil med din tills allt var under kontroll igen.LYCKA till nu!
Mitt i prick! Samma sak inträffar här i mitt nybyggarland där varje planta vårdas som ett spädbarn. Ack ack! Men Belöningen kommer vår väg – hav förtröstan kära trädgårdsyster! //Sara
Ack ja, jag kom också till den punkten fast redan förra sommaren. Det började med att vi fick plantera om vår nya fina syrenhäck (30 m) för att vi hade satt den 40 cm för nära grannarnas mark (skog kan tilläggas..deras hus och trädgård ligger långt bort. Lite suck där kan jag tillägga). Sedan löss på våra gammeldags rosenbuskar och vissa blommor som bara inte ville vara med helt enkelt. Någonstans där kände jag att vi måste bromsa upp lite, ta hand om det vi har och sedan köra på en lättskött trädgård. Men jösses, jag vet hur det känns. När allt är så nytt och litet vill man ju bara att det ska växa en massa innan det börjar strula! 🙂
Fy, vilket elände! Ge er inte utan strid, på dom nu bara…! >:) Håller tummarna att ni får bukt med det. Förälskelsen får övergå till lite "tough love" ett tag, så hoppas jag att du snart bli förälskad på nytt! 😉 /Madeleine
Hu. Nu vet jag att det kanske inte gör något att vi levt med vår "naturträdgård" dessa elva år. Den har aldrig gjort oss besvikna! 🙂 Lycka till med det stora som ligger framför er…
Usch ja, det där är hårt…men ge dig inte, på dem bara…visa vart skåpet ska stå:)Lycka till Åsa
Välkommen till realitysåpan Trädgården! ;D Efter nio år som husägare så har jag fått en mer avslappnad inställning till vår gamla trädgård. Den får ha sina skavanker lite här och var. Rosorna duschas visserligen med både det ena och det andra mot löss och när dom blommar så känns allt bra igen. Men gräsmattan har både fläckar och maskrosor, ogräset i rabatten, har jag upptäckt, kan vara riktigt dekorativt och har också många gånger fina blommor. Nu för tiden sållar jag lite mer varsamt bland ogräset för vissa är rymlingar från grannen och dom tackar jag för. För nu är slaget mot den vilda blåklinten ett minne blott. Den tar nu över hela södra rabatten. Allt jag planterade där har blivit utslaget.Jag förstår verkligen din panik när ni står med en nyanlagd trädgård som troligen kostat en slant men ta det lugnt. ta en ohyra i taget. Din trädgård kommer överleva och bli finare men också lite vildare för varje år. Ohyran kommer och går men trädgården består! Tröstkram från Britta
Åh så tråkigt! Jag har själv gått och drömt om en rosenbuske men blev en smula avskräckt av din berättelse och alla kommentarer här. De passar nog inte nybörjare som mig. Jag får nog hålla mig till enklare växter och njuta av grannens blomsterprakt. 🙂
Usch, det är så trist det där. När trädgården blir angripen och man bara vill skrika högt av frustration. Men tack och lov för internet. Idag behövs det ofta bara några klickningar och en guldgruva med praktiska råd för hur man ska bli av med eländet öppnar upp sig. Har man tur finns det bot (ibland tyvärr endast ren handplockning) och ibland (som med våra fruktträd förra sommaren) finns det inget att göra mer än att inse att det var denna säsong som gick åt skogen. Men ofta, ofta finns det bot och lika ofta hämtar sig växterna igen efter angreppen. Ett litet tips då det gäller rosor och löss är att i trädgården också plantera/behålla de växter som lockar till sig de insekter och djur som kalasar på löss. T.ex. så älskar nyckelpigor och tvestjärtar att kalasa på löss. Ge inte upp Weronica och låt det inte påverka din kärlek och passion för trädgård. Låt den fortsätta växa sig stark.Kram och lycka till
Man måste nog inse att man inte kan kontrollera sin trädgård på samma sätt som man med inrednining inomhus. I min trädgård jagar jag mördarsniglar, har löss på vinbärsbuskar, skorv på mitt Signe Tillischäppelträd, konstant torka på gräsmattan, ohyra på klängrtosen,det mesta inburad pga rådjur, men det är rätt vackert ändå!Ett tips är att arbeta med trädgården och inte mot. I mitt fall så gäller det att välja ängsliknande växter som gillar torka;)