Jag fick en utmaning av Så fint jag vill. Det är den där klassikern att berätta åtta saker om sig själv. Jag har säkerligen gjort den några gånger förut. Denna gång fastnade jag i memory lane på Spotify.
Detta kommer alltid vara min riktiga hjärtesorgslåt. Lite glädje, men mest lidande. Men jag var nog egentligen mest förälskad i själva idén, än något annat. Sådant lär man sig när man får lite distans. Men då. Bara fuktiga ögon.
Jag hade en riktig grungeperiod. Musikmässigt. Kläderna var aldrig min grej. Inte alls faktiskt. Några av de jag umgicks mest med då gick dock all in om man säger så. Och oj vad vi satt och lyssnade på dessa skivor.
Så åkte vi på Hultsfredsfestivalen. Och hade med oss förinspelade band med det bästa på i en gammal skraltig bärbar kasettradio. Kan fortfarande känna känslan. även om jag fick nog det andra året och åkte hem. Så experimentell var jag trots allt inte när det kom att handla om annat än musik.
Den här hade jag glömt bort. Men oj, som att kastas tillbaka och virvlas runt ett tag mitt i ett bultande konserthav.
För att inte tala om The Cure-perioden. Boys don´t cry är ju rena lättviktaren. Det var mycket depp på de där skivorna. En av mina bästa kompisar träffade en kille som var fantast. Och vi följde liksom med hon och jag. Min blivande man var inget fan alls. Men han åkte snällt med på konsert i Göteborg. Och blev magsjuk på vägen hem.
Jag gick på många konserter en period i livet. Det gör jag nästan aldrig längre. Henrik och jag var på Rix FM-festival i somras och såg på David Lindgren. Jag fick superont i öronen… Atomic Swing såg vi i en liten lokal på staden innan de fick sitt stora genombrott. Mina vänner hade sina praktiska grungekängor. Jag hade svarta mockapumps som blev alldeles förstörda efteråt.
Min lilla bebis Henrik på magen i en bärsele. Ensamma i vår stadslägenhet. Jag gick bara runt, runt med honom och lyssnade på denna gång på gång. Jag kände mig så in i den lycklig.
Vi hade en skiva i köket med gamla schlagerdängor som barnen och jag brukade dansa till. Den här fastnade av någon anledning. Samma sak där. Jag ser oss studsandes. Glada. Gastandes om Boomerangen.
Så blev det denna gång. Vill du berätta åtta saker om dig själv? Go!
Down memory lane =)… Cure satt jag fast i i många långa år…. jag säger bara – tonårstiden… jesus!
Jannike: Så du var också där 🙂
Uppdaterar mig på din blogg efter att ha haft lite paus från bloggland ett tag och hittade detta härliga inlägg! En så rolig vinkling på att berätta om sig själv eftersom musik i alla fall för mig (och uppenbarligen för dig) är en så alltid närvarande del av allt man upplever! En låt – och massor av minnen kastar sig över en… 🙂 och 🙁 Jag var nyseparerad när Sinaeds låt låg på listorna – bara det…