Må bra: Mödan värd

 

 

 

Jag fick så fina ord av Cecilia i söndags: "Den är märklig den där känslan att trots att man betraktar sig som en rätt ung människa inte kan göra det man vill med sin kropp som man alltid tagit för givet. Och det känns fint när man tagit sig till punkten att kunna glädjas över sina framsteg utifrån de nya underliga förutsättningarna istället för att bara sörja det man förlorat… Glädjs med dig!" Jag har tänkt på det där sedan dess. Så klokt. Det är precis så det är – och måste vara för att kännas bra. Man kan ju skratta gott åt rösten i Runkeeper som förklarar ett nytt personligt rekord på den där ynka sträckan, men det är ju faktiskt strongt att göra det. ändå. Så. Tack.

Och så fick jag den finaste av påsar i går. Av min man. Kan tro att det doftar vår däri. Jag ska spraya mig lycklig om två veckor :).

Fotografi: Weronica/En mammas dag med citat från Byredo. 

signature

7 comments

  1. Så sant! Det gäller att fokusera på det man gör (även om det inte alltid är stordåd) istället för att fokusera på det man inte gör. Och just med träning är det nog väldigt klokt att ta det i små steg framåt och vara riktigt nöjd med det man gör. Alternativet är ju att göra som jag brukar göra; ge mig ut på en löparrunda en gång i kvartalet i samma tempo som då jag tränade löpning i 16-års åldern…ingen hållbar taktik…/Jenny

  2. Åh spännande med doften! Håller verkligen med här. Jag tänkte det senast igår då jag var iväg på lunchpass på gymmet. Ont i axeln, problem med hälen och ryggen strejkar när vikterna läggs på skivstången. Men man ger inte upp, man kämpar på och försöker tränga bort tankarna på OM inte detta vore, hur dramatiskt inshape skulle jag inte då vara?! För jag vet att svaret inte spelar roll, för just pga av allt det där som inte är 100% så fortsätter man än mer envetet. kram Milla

  3. Hemlängtan: Jo, det blir ju lätt så. Att man får ut för hårt och ger upp. Skall göra allt rätt denna gång – i alla fall i teorin :). Hoppas! Heja oss!Milla: Klokt. Jag har inte riktigt varit där. Kanske i tanken, men inte i praktiken. Jag har varit så rädd för det onda att jag har avstått. Försöker nu jobba mer med smärtan. Den finns där. Fine. Men den kan hanteras på olika sätt. Försöker nu också tänka att värk i samband med rörelse kan vara träningsvärk. På något sätt känns det mer framåtsyftande att tänka så. Tack för tankar! Kram

  4. Åh, så klokt att kunna tänka så. Det är nog inte många som klarar det utan fastnar i om-tankar. Heja dig tänker jag och klokt dessutom att starta lugnt – det är väl vägen till framgång, speciellt när det kommer till träning!Hur ska du kunna vänta två veckor med den påsen undrar jag också?! 😉

  5. Mrs b: Tack, tack!Kristina: It´s all about the karaktär just nu 🙂 Tack!Cecilia: Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *