Fabriken: Min bloggplats

 

 

 

När vi flyttade ut till huset, fick jag äntligen min gröna koja som jag hade längtat efter så länge. William Morris pilblad har funnits med som en tanke sedan ett fantastiskt reportage i Sköna Hem 1996 som jag skrivit om här. Man känner sig omsluten när man sitter i mitt rum. Och det tycker jag så mycket om. 

 

 

Några vackra saker på arbetsbordet, tillika vårt gamla köksbord som vi fick i bröllopspresent. I bakgrunden syns en av mina stora bokhyllor.

 

 

Det talas mycket om mobila arbetsplatser och även om möjligheten finns, så bloggar jag nästan uteslutande härifrån den stationära. Jag trivs med den stora skärmen när jag redigerar. Och till sist fick jag resignera och byta ut min snyggstol mot en mer ergonomisk variant.

 

 

Jag har valt att ställa bordet mitt i rummet och sitta riktad ut mot huset. Det är inte att föringa de klassiska inredningsknepen för att få till en positiv energi och ett rum att trivas i. Det är stor skillnad att sitta och blicka ut mot resten av huset, än att titta in i en vägg. Ett annat knep är att sätta tavlor på väggen där man kommer in. Som synes ger de speglingar och reflektioner som gör att rummet känns större och i samband med resten av huset. 

 

 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

signature

12 comments

  1. Härligt att ha ett eget rum – som vuxen! Det vill jag också ha. Inbillar mig att då – först då – skulle jag uträtta storverk :)Tyvärr finns det ingen plats för mig i vårt hus. Det som står till buds är att tjuva lekrummet från barnen eller att bygga in balkongen (liknar er). Men just den där balkongen vill jag ju gärna ha kvar…hm… grubblar vidare på detta totala I-landsproblem ; )//Sara

  2. SÅ jädra fint!Du har så mycke fint småjox. Och ditt hem känns så personligt och är så klassiskt snyggt! Förstår att du trivs! Tänk den som ändå hade plats för ett eget rum:)Ha en fin dag!/A

  3. Jag tänker ofta på din anslagstavla med Lisa Bengtsson-tyget. Den är så fin och det är en underbar mönster-mix mot pilbladen. Det är ju så svårt att mönstermixa.Jag gillar egentligen tanken på att isolera bloggandet till en plats, men det funkar verklige i mitt spring-runt-hela-tiden-liv. Vill vara med överallt. Gärna hela tiden. I livet OCH på nätet – antar att det är en tidsfråga innan man måste stilla sig i sitt "internet-ande".

  4. Mia: Jag trivs här 🙂 KramHanna: Tack snälla!Sara: Absolut storverk ja 🙂 Barnen växer ju, så du får nära drömmen tills de blir lite större. Heja eget rum :)!Alex: Haha! Småjox tyckte jag var skoj – och just sådant är jag extra svag för 🙂 Tack för fina ord! En fin dag till dig med!Anna: Mer mönstermix till folket! Jag tror att man oftast blir nöjd om man vågar hoppa. Men det är också en balans mellan harmoni och kaos :)Tror säkerligen att det har med barnen att göra också. Mina är ju stora nu och skulle inte uppskatta om jag var dem i hälarna hela tiden 🙂 När de var små hade jag en plats i vardagsrummet. Samtidigt har telefoner och paddor och annat fått mig mer flexibel, så att jag inte sitter på stolen hela tiden. Det går ju att kolla överallt. Skall bara uppdatera lite liksom. En fara det med för all del. Detox där med kanske framöver 😉

  5. Åh. Så inspirerande vackert! Älskar allt. Tapeten, bordet, alla detaljer. Där hade jag verkligen trivts. Så ombonat och hemtrevligt. Fint med skrivbordet mitt i rummet så där. Önskar jag hade haft möjlighet att ha bordet så. :-)Tack för all inspiration!

  6. Verkligen ett rum att trivas i. Älskar Morristapeten.. Man blir verkligen lugn av den. Och så snyggt med anslagstavlan mot pilbladen. Snyggt inlägg!

  7. Karin: Ja, det ger en speciell känsla tycker jag med – gillar det.Petra: De är ljuvliga pilbladen! Hoppas du hittar något litet ställe en dag i alla fall :)Lotta: Tack snälla för fina ord!Nanna: Tack! Visst är det något speciellt med tapeten – som bekant 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *