Må bra: Livet

 

 

 

Alltså, jag blir så där fnissig inom mig och tycker att det är mest trams, när man hamnar i en situation där man skall visualisera en strand. Ni vet när man ligger utsträckt på en brits och skall få massage eller sitter i grupp och skall meditera eller liknande. Den där mässande rösten om vågen som sveper fram och tillbaka. Det är liksom för mycket för mig. Men vete sjutton. Om jag inte kommer ha lättare för det nästa gång. En sådan där magisk stund att samla på. Tidigt, tidigt, vår sista dag på Kreta. Jag är alldeles ensam nere vid stranden. Vågorna.

 

 

Tror ni på tecken? Jag gör väl inte det egentligen, men märker att jag ibland gärna vill det. Jag har hoppat på brunnslock i mina dagar och tänkte mycket kring tretal när jag var liten och till viss del sitter det i. Nu samlar jag mest på de glada tecknen. När de kommer så där fint uppradade. Som på ett gnistrande pärlband. Ett stjärnfall kvällen innan, tankarna där på stranden i arla morgonstunden och så låg den här på Postkontoret när jag kom hem. Tack

 

Jag gråter inte. Livet är vackert. Himlen är som en karamell. Shit, jag är inte rädd.

Jag älskar dig. Jag dyrkar dig.

 

Kära liv.

Tacksam för nu.

 

7 comments

  1. Så himla fint! Just tidiga mornar när allt är tyst och stilla tycker jag att det känns som att sinnena kan ta in mer av allt det vackra som finns. Sen själva resan i sig ger allt en extra magisk dimension…Älskar just den känslan! Att resa och ensam gå ut tidigt på morgonen och se allt vakna till liv, känna dofterna och höra ljuden.

  2. Klokt och starkt. Man får stanna till, upp och lyssna inåt. Passa på särskilt nu när det finns extra mellanrum, för egen tid och med andra.Allt väl nu!Ha en fin dag!Camilla (Stilitiden)

  3. Fint!Den där stranden är väldigt härlig och jag längtar tillbaka efter alla dina bilder du delat med dig av. Och tecken tror jag definitivt på så det är bara att ta in allt det där fina just nu.Kram Johanna

Leave a Reply to Tant Johanna Cancel reply

Your email address will not be published.