Efter ännu en ljuv hösthelg – vi satt ute och fikade i går – känns det som om det ändå är dags att dra energin inåt igen. En sista kraftansamling gjordes för att få ner fyndade tulpanlökar. Jag vet inte vad det är med mig och lökar. Det är bara så sanslöst trögt att få ner dem i marken. Jag tycker så himla mycket om när de kommer på våren, men planteringen av dem är ingen favoritsyssla. Desto trevligare är att gå och måtta lite i fantasin för ett växthus. Oj, så jag önskar mig ett och kanske, kanske blir det av nästa år. Vi har fått upp en liten fågelmatare i dvärgsyrénen utanför köksfönstret och man kan redan spana på talgoxar där. Ett trevligt nöje minsann. Löv i färgsprakande symfonier – svårt att få nog av just nu. Det mesta är klart där ute. Denna gång ser jag faktiskt fram emot att gå in igen. Vi ses till våren med nya tag, kära trädgård!