Helt plötsligt är man redo. Förra helgen stod jag och fingrade på amaryllislökar i blomsteraffären, men det kändes som ett för stort hopp mellan tulpanerna som påtades ner ute i trädgården och att tänka advent inne. I går fick jag nya Allt i Hemmet i brevlådan med fullt julpåslag på framsidan. Nix. Den lade jag undan. Men så i morse. Vid frukostbordet låg en bostadsbilaga med ett stort reportage om amaryllis med utgångspunkt från Susanna Roséns nya bok. Och ta mig tusan. Jag vaggades in i den där feelingen som brukar komma så här dags varendaste år. Vi pratar inte jul än, nix och nej, men tankar inför min kära adventsförväntan. Inspirationsvindarna som vänder. Jo, nu är den tiden här.
Adventsförväntan. Åh, vad jag tycker mycket om det ordet.
Jag vågar knappt säga det, men jag klickade igång jullistan på Spotify idag…
Jag såg också reportaget, det var en så underbar bild med alla amaryllisar att det väckte en känsla hos mig med 🙂