Adventskänsla på soffbordet

 

 

 

Medan nedervåningen befinner sig i visst kaos eftersom matrummet är utrymt för tapetsering, får adventsfeelingen begränsas till väl valda hörnor för tillfället. Jag maxar där jag sitter som mest här hemma – i min Laminofåtölj i nedre vardagsrummet. Det är här jag kör ljusfrossa på kvällarna och tittar på blommorna när jag dricker te.

 

 

Utegranen har huggits och kommit upp i alla fall. Jag tog även hem några små granskott som får vara i vas – en del med rötter och en del utan – fint båda tycker jag. 

 

 

På söndag firar vi första advent – inte klokt vad tiden stuckit iväg på slutet. Jag försökte lansera tanken att hela familjen skulle gå i kyrkan på söndag, men det var tydligen såväl innebandycup som himlande ögon om det otänkbara att tillbringa två timmar i en hård kyrkobänk… Så jag får väl gå själv. Och sitta där och blicka mot det oändliga taket med en liten tår i ögonvrån när kören drar igång Bereden väg för Herran. Sådan är jag :).

signature

7 comments

  1. Ja a du, så vackert du har det med guld och grönt. Mina favoritfärger ju.Jag börjar så smått med lite amaryllisar i vitt, grankvistar och guldiga ljusstakar. Det röda för mig smyger sig in efter lucia ;-)Jag får ju också hålla mig till valda fönster här i huset där vi bor nu. Nästa jul ska jag gå all in i det egna huset. Men för nu, blir små ytor här och där.ps glöm inte näsdukar på söndag 😉

  2. Klart ni ska gå i kyrkan på söndag! Jag antar att du tänker dig domkyrkan, men i Linköping ska man absolut söka sig till S.t Hans kyrka (bakom Ekholmens centrum) på första advent. Fantastisk kör, välkomnande och familjär stämning och alltid bra predikan, börjar kl. 11.00!/Skåneprästen som besöker Linköping ofta och då alltid går i S.t Hans.

  3. Jag märker att få av mina kommentarer dyker upp. Det gäller att sitta vid rätt dator? Webbläsare? Hur som, tack igen för fototips ett tag sedan!Jag har försökt att googla detta med att dra upp en liten gran. Utan resultat. Maken är nämligen fly förbannad på tanken att jag vill ut i skogen och rycka upp en stackars gran, det får man inte säger han. Är det sant ?

  4. Liselotte: Visst är det väl galant i dessa tider – och annars också för all del. Vet hur det är att längta och vänta för att sedan gå all in. Ser fram emot julfrossa hos dig nästa gång!Petra: Visst är det härligt! Vi behöver detta i det gråa!Nilla: Nej, inte om du frågar mig. Det absolut vackraste av allt. Näsduk med :)Lisa: Aha – aldrig varit i S.t Hans faktiskt. Tack för tipset! Domkyrkan är pampig i juletid, men alltid roligt att vidga sina vyer. Juli: Vi hoppas att alldeles snart få bukt med dessa kommentatorsproblem som förföljt oss ett tag – så himla tråkigt! Men vi hyser hopp – snart.Vi hämtar granar i egen skog, så där får man ta och rycka efter behag 🙂 Jag kan tycka att man skall ha respekt för det växande och fråga om lov om man vill ta på någon annans mark. Här tog jag små skott som ändå skulle ha gallrats bort, eftersom de växte på platser där de inte skulle. Så egentligen har din man rätt, men om man frågar snällt så får man säkert ta där de ändå skall gallra sedan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *