Det var ju nästan så att jag hade allt klart i huvudet innan. En teknikalitet att klicka hem några biljetter bara. Jag befann mig i tanken i Göteborg för en juniweekend och hade börjat diskutera hotell med maken. Barnvakt tillfrågats. Och så – ett biljettkaos utan dess like. Efter att ha suttit i kö i över tre och en halv timma kom jag in på Ticnet. Hoppet hade tänts när helt plötsligt en extrakonsert sattes in. Men jag kammade – noll. Jag har hört solskenshistorier om folk som klickat in sig och fått tag i biljetter senare, vilket har fått mig att sitta och försöka igen – men icke då. Sniff. Jo då, förstår att många köpt på spekulation och att det finns massor på andrahandsmarknaden, men vete sjutton om jag vågar riktigt. Och ett biljettsläpp till vid jul – tja, känns väl inte så troligt att man får tag i något då heller. Så lite surt sa räven när det gäller HH denna helg, tillsammans med en otrevlig höstförkylning.
Men jag glädjer mig åt att vi äntligen fått ner tulpanlökar, att jag hittade några finheter på loppis, att kära Downton Abbey är i gång, att jag har en morotskaka i kylen till eftermiddagsfikat och att solen skiner på mig här i soffan. Jag ser jul överallt och börjar kanske få lite, lite feeling. Vet inte vad det är – förmodligen sensommaren och den milda hösten. Att jag skall dra igång med min Adventsförväntan om två veckor, tja, kanske blir det så i vanlig ordning. Jag blickar ut mot en liten rumsgran på soffbordet. Den kändes ändå roligast i blomsteraffären. Så en kopp te på det. Alltid.
Så tråkigt för dig…
Min längtan satte igång, helt plötsligt utan förvarning, kl 16:43 igår. Fick bara ett oemotståndligt sug och gick upp på vinden för att se vad som kunde plockas fram…